Arvet

Jag tänker på det ofta, det där arvet jag bär med mig. Hur jag lärt mig att reagera och agera, att jag under många år kopierade det jag sett hos min mor.

Den vassa tungan och den omedelbara reaktionen. Dräpande kommentarer som kunde fälla en oxe. Oförmågan att tänka efter och att känna in. Oviljan att se utanför normen.

I kaoset som var mitt liv under några år, började jag treva efter mitt eget jag. Mor sattes i karantän, jag drog mig undan och lärde mig att jag inte kan förändra henne, däremot mitt sätt att förhålla mig till henne. Numera kan jag oftast säga till henne, när hon sårar mig. Dock inte just idag, då jag inte var beredd. 

Jag begår fortfarande misstag i mitt sätt att vara mamma, säger fel saker. Men gudarna ska veta hur jag kämpar. Hur jag backar och pratar med mig själv. Hur jag vaknar mitt i natten, orolig och liten, då skuggorna är stora som hus. Letar efter förnuftet och resonerar med mig igen och igen. 

Pratar med mAnnen om vår relation som jag inte gjort med någon annan och det funkar.

Lördagkväll och mörk rom i glaset. 
En liten skärva av ett helt vanligt liv…

*P*

Annonser
Det här inlägget postades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.

16 kommentarer till Arvet

  1. irrhönan skriver:

    ”Därute gick hemulerna med stora tunga steg
    långt borta hördes mårrans tjut på nattens mörka väg
    och dörrar stängdes överallt och alla lampor brann
    hos alla stackars skrämda kryp som tröstade varann.
    Men vem ska trösta knyttet med att säga ungefär:
    på natten blir det hemska mycket värre än det är.”

    Du är världens bästa *P*, glöm aldrig det.

  2. gunnardeckare skriver:

    Vad har jag att tilläggas efter irrhönans kommentar? Den är klockren

  3. lenaikista skriver:

    Det bästa man kan ge sina barn (och sig själv) tror jag är att man gör sitt bästa och inser sin felbarhet. Då bryter man gamla destruktiva mönster o ger barnen nya möjligheter.
    Så tänker jag. 🙂

  4. MarveW skriver:

    Att vara medveten om det och skriva om det är stort!

  5. livetslimbo skriver:

    Man är som man är, annars är man ingenting alls (meaning: vi är vi med våra goda o dåliga sidor)

  6. MiesLiv skriver:

    Du är klok. I stället för att bara rycka på axlarna och mena att ”så här är jag” är du medveten, agerar och väljer förändring . Mycket klokt. ❤

  7. Corleonia skriver:

    Irrhönan säger allt med de orden.

  8. pysbloggen skriver:

    För mig är det viktigt att prata med mina barn om hur jag upplever mig som mamma ibland. Att jag gör fel, säger knäppa och konstiga saker. Särskilt när min egen mamma ekar i huvudet.

    • pbloggen skriver:

      Mm… att inse och erkänna, det är stort.

      • pysbloggen skriver:

        Sen är det inte säkert de förstår eller tycker likadant. Men nångång kommer de att minnas.

        • lenaikista skriver:

          För massor med år sen berättade min mamma om ngt hon gjort/sagt till mig och hade fruktansvärt dåligt samvete för. Jag minns inte nu vad det var, och kunde uppriktigt säga att jag inte kom ihåg det hon pratade om då heller.

          Men jag uppskattade att hon tog upp det o hoppas att det lättade. O att hon tog upp det minns jag och har nog lärt mig av.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s