Ung och gammal och så jag då…

Lekte jag någonsin med min mormor? Lekte mor med mina döttrar? Nej, faktiskt inte. Handlar det om tiden vi lever i eller är det kanske mormorsvirket i sig? I helgen har jag suttit i gruset ute på lekplatsen, lastat grus och filurat på hur Lille prinsens två stora lastbilar fungerade. De glatt färgade bilarna räddade mAnnen från en för tidig skrotning vid återvinningscentralen för ett tag sedan. Istället för att landa i en container, fick de åka hem till oss. 

Lite bokläsning i solskenet hann jag också med, när barnbarnet själv fortsatte leka en stund. Frampå lördagseftermiddagen dök Äldsta upp och något senare grillades kvällsmat tillsammans med mAnnen. 

Igår morse gick jag och den yngre förmågan bort till skateparken, där han sprang och klättrade en lång stund. Amfiteaterns trappor klättrades av mormodern med de tjuriga knäna, rörelse gör ju inte saken sämre har jag konstaterat. Väl hemma igen mötte vi Kärmor i vår trädgård, med sig från veckans Tysklandsresa hade hon med sig lökar av miniamaryllis. De planterade hon tillsammans med mitt barnbarn. Härlig generationsblandning. ❤

När alla hade åkt hem, tog jag och min fine P en skön promenad. Han behövde röra sig efter helgens trädäcksläggning och jag ville ut och andas kittlande rapsdoft. 


Ljuvliga, underbara raps!

*P*

Annonser
Det här inlägget postades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.

6 kommentarer till Ung och gammal och så jag då…

  1. Znogge skriver:

    Visst är det underbart när rapsen blommar! Min mamma lekte en hel del med mig vilket kanske berodde på att jag fick syskon så sent…

    Kram och ha en fin start på veckan 😀

  2. miatankar skriver:

    Jag har samma minnen som du. Kan det bero på att folk var mer utarbetade förr, hur skulle de sedan orka leka? Eller lekte de på annat sätt med barn, som inte vuxna idag ser som lek?

  3. pysbloggen skriver:

    Mina föräldrar lekte aldrig med oss. Inte mina morföräldrar heller. Däremot har mina föräldrar lekt mycket med mina barn, över huvud taget varit mycket med dem, bakat och läst och planterat. Det är jag oändligt glad för.

  4. Maria skriver:

    Är det nödvändigt att just leka? Min mormor använde mig (jag var där när morsan jobbade) som en del i hennes vardag. K
    Jag lagade mat, fick använda symaskinen (hon var sömmerska), hälsade på hos hennes vänner osv. Så gjorde jag med mina barn med. Lät dom vara en del i vardagen. Att leka känns för mig helt konstruerat.

    • pbloggen skriver:

      Nej, gå saker i livet är nödvändiga.
      Mina döttrar tillbringade bara lite tid med sina morföräldrar, samma sak för mig när jag var liten. Vi träffades när det var ”kalas” och hade ingen vardagstid ihop.
      Jag vill vara en annan sorts mormor som kan åka rutschkana, lägga pussel och så småningom laga mat ihop. Idag väljer jag att försöka möta den lille i hans värld.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s