Helgerna…

De kommer och går och de gör det oftare nu, än när jag var ung. Förra helgen gick i konstens tecken. På lördagen var det dags för den årliga Gallerinatten, vilken inleddes med ceviche på torsk hos goa vännerna T och L. Vi blev fem till bordet när varmhjärtade M anslöt. Kvinnan som arbetar med kvinnor som aldrig haft ett jobb i Sverige. Jag blir lite avundsjuk när hon berättar om sina dagar och det hon gör och upplever. I min värld gör hon något viktigt för människor, sådär som jag också skulle vilja göra…

Efter maten promenerade vi in till city där vi tittade in på olika konstutställningar. Inga större revolutioner, tyvärr. Bästa upplevelserna var dels en källare, kanske mest för att den kändes som en bra mötesplats. Den andra platsen var Fontänhuset, med en underbar innergård där det serverades soppa. På Gamla väster satte vi oss på en uteservering, drack öl och samspråkade med varandra och lite annat löst folk som hittade oss. Tänk att vi satt ute till ett på natten den siste september. En kväll att minnas…

Söndagen bjöd på utomhuslek med min lille prins. Vi plockade kastanjer och löv, promenerade mellan olika lekplatser. Hemma i värmen målade vi med vattenfärg. 

Jag lär mig mer och mer om honom för varje gång vi träffas. Imorse var jag hemma hos honom, då var han inte på humör och då är det svårt att nå honom. Hans mamma är fantastisk på att läsa honom och plocka fram en gladare kille. Med lillasyster i vagnen tog vi en lång promenad i regnet alla tre. Energin sprakar om min prins, han hoppar och springer, klättrar på allt som är klättringsbart. Han leker i sin värld och jag pratar tyst med min lilla sorg. Men så kommer han fram till mig, sträcker upp händerna och säger ”värm mig mormor”, och solen lyser in i mitt hjärta. Han är inte som andra barn, han är min lille prins. 💕.

*P*

Annonser
Det här inlägget postades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.

15 kommentarer till Helgerna…

  1. Maria skriver:

    Gör man fortfarande potatistryck? Sånt tycker jag är kul att göra med barn. Och alla barn måste inte vara lika. Det är det fina med det hela.

  2. gunnardeckare skriver:

    Tänk att barn i alla tider har älskat att använda höstlöv. Jag minns detta väl när jag gick i lekskola… och det är ett tag sen

  3. MarveW skriver:

    Konst i många olika former! Härligt.
    Så glad att lille killen får vara med i ett ”vanligt” liv och få vara i en varm familj. Det är inte lätt att vara på ett sätt som vi andra inte är vana vid. Det tar tid att lära sig hitta varandra och jag tycker att ni är starka som tar er den tiden.

  4. walkaboutsweden skriver:

    Vilket fint….& gripande inlägg!
    ❤️

  5. MiesLiv skriver:

    Hösten är underbar i pysselväg med barn. Tänk så många löv som pressats och limmats upp på papper. 😁
    Å du, sörj inte… njut av prinsen.

  6. pysbloggen skriver:

    Vad underbart att bo i en stad som innehåller så mycket! Och vad underbart att ha en egen prins!

  7. miatankar skriver:

    Fint skildrat om en liten älskad prins även om allt inte är gnisselfritt. Kärleken lyser igenom i inlägget.

    Att pyssla har aldrig varit min gej,men visst har jag gjort potatisavtryck, pressat löv och litet sådant! Men känner mig litet offside i sådana sammanhang.

    • pbloggen skriver:

      Tack! Ja, man kan ju inte annat än att älska sina barnbarn och han är underbar (för det mesta).
      Jag är inte så pysslig heller, men jag försöker. 😉

  8. Znogge skriver:

    Det finns många olika prinsar och alla har rätt att var den prins man är!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s