Vilken upplevelse!

Någon gång under sensommaren i fjol var jag och mAnnen ute och luftade oss med den lilla blå bilen. Plötsligt hörde vi något swishande ovanför oss och när vi tittade upp såg vi ett segelflygplan. Sedan såg vi ett till… och ett till. Himlen tycktes full av dem och kära sambon uttryckte sin önskan om att flyga med ett sånt. Jag sa nog inte så mycket, tänkte mest på hans höjdrädsla.

I februari överraskade nyss nämnda man med att han köpt presentkort på flygning. ”Så nu ska vi flyga”. Det där med ”vi” ifrågasatte jag, förstod inte hur jag kommit in i bilden. 🙈

Igår var det dags! När vi kom till Ljungbyheds flygklubb fick vi först en rundvandring och lite historia om klubben. Därefter väntade vi på att molnen skulle skingras, tog en kopp kaffe, väntade lite till. ”Vårt” plan drogs fram, fallskärmen provades in och vi fick en säkerhetsgenomgång. Piloten meddelade att om han uppmanade mig att lämna planet, så skulle jag lossa takkåpan, frigöra säkerhetsbältet och… ja, slänga mig ut och hoppas på det bästa. Typ. Kändes ju uppmuntrande.

Jag installerades så småningom fram i planet, piloten bakom och så bogserades vi iväg. Först ett par hundra meter på marken, men snart lyfte den lilla farkosten, 400 kg lätt och med en vingbredd på 20 meter. När vi väl var uppe på 1.500 meter kopplades vi loss från motorplanet och där började den spännande seglingen. Ojoj! Vilken känsla! Närmre fågel än så kommer vi inte. Piloten letade upp var det var bäst termik och utnyttjade den och jag njöt. Lite yrsel kände jag och tackade då för min yoga och andades lugnt och djupt. Inte en endaste gång var jag rädd, det var bara fantastiskt. Inte ens landningen var obehaglig. Efter 45 minuter var vi nere på marken igen och då kände jag av lite yrsel och illamående, men drack en flaska vatten och vilade sedan i solen medan sambo gjorde sin flygtur.

På hemvägen mellanlandade vi i Barsebäckshamn och tog varsin glass. En perfekt lördag!

*P*

Det här inlägget postades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.

10 kommentarer till Vilken upplevelse!

  1. gunnardeckare skriver:

    Vad modig du är!

  2. Jag skriver:

    Så härligt! Båda min karlar, d.v.s. maken och sonen har segelflugit. Maken flög när han var ung och återupptog sedan med sonen. Jag tänkte att jag skulle upp någon gång så småningom, har prövat på en gång uppe i norr och det var roligt. Men det blev aldrig av. Nu har båda slutat, kanske påverkade olyckan där en av flygarna dog och som blev en hemsk upplevelse även för mig för att jag inte visste om det var min man som hade dött. Men det ser fortfarande härligt ut.

  3. Maria65a skriver:

    Hmm… Ibland avundas jag dig alla saker du gör men denna… Nej, men det gläder mig att du fann det lyckat😊

  4. Anne skriver:

    Wow… vilken upplevelse.Tror inte jag skulle våga mig på det, jag är nog inte lika modig som du 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s