Gllitter

Vänskap… det där ämnet jag kan fundera så mycket på, under senaste åren har jag insett hur föränderlig den är. Det som var nära och innerligt, kan plötsligt vara… ingenting. Sakta glider jag in i nya sammanhang, som i lördags tex. Då var vi hembjudna till vänners vänner, till en man och en kvinna som jag tyckte om redan första gången vi träffades. Det är så med vissa människor.

Sommarfest med glittertema och jag snubblade i mitt tvivel dagarna innan. Men efter att jag och Äldsta hade sorterat lådor i Yngstas stekheta lägenhet, tog vi oss till Indiska och jag hittade en fin tunika. Med mina 157,5 cm blev den till en fin sommarklänning på mig, tillsammans med glitternackellack på fingrar och tår. Älskade sambon målade också naglarna och snurrade glitterband i stråhatten. I en underbar skånelänga från 1800-talet mötte vi härliga människor i paljettklänningar, silverskjortor och glittriga byxor. Fantastisk dukning och galet god mat i form av majs- och zucchinibiffar, potatissallad, tzatziki, rödbets- och fetaostsallad, gott bröd och säkert en massa annat.

Musikquiz ihopsatt av värden som är väldigt kunnig och vi var många som konstaterade att ”texten kan jag, men vem är det som sjunger?!”. En härlig kväll rakt igenom och jag var lycklig när jag rattade hemåt i den ljumma sommarnatten.

En kul detalj är att jag bodde mina första fem år i byn där vännerna nu bor. Jag måste dit igen och gå runt för att se om jag känner igen mig. Byn har genomgått en enorm förändring, med massor av nya hus, vägar och skolor. Mor min försökte fråga ut mig var huset jag varit i låg, men det är inte helt enkelt att lokalisera sig, när hon utgår ifrån hur det såg ut för mååånga år sedan.

*P*

Det här inlägget postades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.

8 kommentarer till Gllitter

  1. livetslimbo skriver:

    Jag har också omvärderat vissa vänskapsrelationer på sistone. Kort sagt är de färre. Jag tror det delvis beror på min egen minskade tolerans. Men också tiden saknas för att underhålla vänskap. Jag är lite dålig på underhåll 😉

    • pbloggen skriver:

      Jag har blivit alltmer kräsen och tillåter mig att välja bort de som tar mer än de ger.
      Man behöver inte springa ner dörrarna hos varandra, det räcker med ett samtal eller ett litet meddelande då och då, tycker jag.

  2. Elisabet Nilsson skriver:

    Ja, just det .., det tror jag också att det beror på (tiden som saknas). Trots alla sociala medier, är det ett fåtal som man verkligen håller kontakten med.

  3. Maria65a skriver:

    Bor du så att du fortfarande kan umgås med barndomsvänner? Jag ser stor skillnad på umgänget om man ”är från stan” eller inflyttad. Som inflyttad blir vänskap mer flyktigt och byts naturligt ut med jämna mellanrum. Ser att människor jag är bekant med som bor i närheten av deras uppväxtställe har helt andra vänskapsrelationer

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s