Månadsbloggen

En haltande blogg, sällan uppdaterad. Låt mig få skylla på Instagram, igen. Jag lägger ut bilder där och skriver några rader, sedan har jag sagt vad jag vill för stunden. Men jag saknar bloggen, eftersom det är mera tvåvägskommunikation här. På insta klickas på ett hjärta och sedan är det bra med det. Jag vill ju höra din röst, läsarens tankar.

Månaden har bjudit på barnbarnslycka och dito oro, en härlig Italienresa, diskussioner med chefen och säsongens första Kallisbesök.

I lördags satte vi oss i bilen, jag och mAnnen, styrde kosan mot Ribe på Jylland, Danmarks äldsta stad. Där mötte vi ett gäng vänner och ibland dem femtioåringen som vi firade i våras. Helgen var vår present till henne. Vi checkade in på ett vandrarhem, stort och fint. Efter en bubbelskål gick vi ut och åt allihop. Min mat blev för ovanlighetens skull en besvikelse, men så är jag ju bortskämd med riktigt god mat. 😉

Helgens stora begivenhet inföll på söndagen, då vi klev upp klockan sju, åt frukost och packade ihop oss. Ett par timmar senare var vi på plats vid Vadehavscentret. Jag föll pladask för den magiska byggnaden, har aldrig sett något liknande. Gick fram och strök med handen över fasaden som består av vass, precis som taket. Vilka linjer, vilket konstverk!

Introduktion till dagens ostronsafari tog vid, vadarstövlar provades ut och sedan begav vi oss i bil ner till utgångsplatsen. Vår vandring började i knähögt vatten, men sedan blev det nästan ”barmark” då tidvattnet gjort sitt. Efter drygt två km kom vi till första ostronbanken, den lilla. Vi fascinerades av att kunna stoppa ner händerna i vattnet och plocka ostronen. Vår guide berättade mer om tidvattnet för oss och kollade av sin mobil och lät meddela att vi fick avvakta en stund innan vi kunde bege oss ut till den stora banken. Under tiden lärde jag mig att öppna ostron, stänka på tabasco och provsmakade sedan. Vid ostron två kom en flaska champagne fram och det var lite surrealistiskt att stå ute i havet och sätta flaskan till munnen. Smaker, dofter, solstrålar och nyfikenhet.

Jag kan verkligen rekommendera det här äventyret!

Nu är det måndaglunch och träningsvärken i ljumskarna börjar ge sig till känna. Att vada i höftdjupt vatten en knapp kilometer var tuffare än vad jag kunde tänka mig. Men jag klarade det och har en härlig upplevelse sparad i minnesbanken.

*P*

Det här inlägget postades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.

16 kommentarer till Månadsbloggen

  1. Maria65a skriver:

    Min första tanke är JA – jag vill oxå men så tänker jag på de stackars levande ostronen som så krampaktigt håller fast sitt skal. Åhh… men det såg himla skönt ut.

  2. gunnardeckare skriver:

    Vad härligt det låter med en sån resa!

  3. irrhönan skriver:

    Vilket äventyr säger jag som aldrig varit där! Dit måste jag en dag.

  4. Anne skriver:

    Så härligt det ser ut – men jag gissar att det tar på mer än man tror att vada i det vattnet 🙂

  5. livetslimbo skriver:

    Wow vilken grej

  6. pysbloggen skriver:

    Gott att höra ifrån dig, jag är lite i samma läge. Saknar bloggen, men skriver ändå sällan.

  7. WoW skriver:

    Långa inlägg och korta inlägg, bara man kommer igång med något så brukar behovet att skriva lite ta över och så är man igång igen 🤗

  8. Tomtan skriver:

    Väldigt dåligt på uppdateringarna hos mig åxå…..

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s