Kvällen med mina tre gamla klasskamrater blev mysig, precis som alltid.
I det nästanpå färdiga växthuset, eller orangeriet, inledde vi med bubblor och vansinnigt god gösröra med thaismaker, serverade i små salladsblad. Kladdigt men gott! Det blev lite svalt efter en stund, så vi blåste ut alla ljus och drog oss i i huset. Där fick vi stekt abborrfilé med höstiga rotfrukter och svampsås. Himmelskt gott!
Prat och skratt, högt och lågt, just så som det ska vara. Vid tiotiden körde vi hemåt genom ett väldigt dimmigt Skåne.
Idag vill jag kura ihop mig i soffan och se dokumentärer, som låtsasstorasyster Elisabet har rekommenderat. Jag säger som badväninnorna häromveckan: det där med att jobba, det är jag rättså färdig med nu.
*P*
Jag tror att det kommer med vår ålder, den där bristen på jobbintresse. har vi inte jobbat nog genom livet nu? Borde vi inte få ta hand om själen liten? Men en inkomst alltså.
Ja? Det kan väl inte vara för mycket begärt?! Vi skulle frigöra arbetstillfällen ju. Win-win…
Fast om vi vill ha betalt så…. Lottovinst!
Det värsta är att jag nu, efter att ha varit pensionär i drygt fyra månader, drabbats av latmasken. Plötsligt tycker jag inte att det är världens underbaraste att hoppa in och arbeta, men jag vet ju hur glad jag blir över tillskottet till pensionen, så jag säger inte nej. Hoppas att du tyckte om någon av filmerna. Kram på dig, du fina Pernilla!
Jag kan tänka mig att man vänjer sig vid AnnorlundaLivet. Det är sunt, tycker jag. Massor av kramar tillbaka. Hälsa din vältränade sambo. 🙂