Finns ”vanligt”?

I en blogg nära mig ställs frågan om vad ”vanligt folk” är. Själv har jag inte svaret på frågan, men tror att det kanske är jag. Bor i ett litet radhus, jobbar mina ”heltidstimmar” i veckan, kör bil ibland, åker tåg ibland. Handlar mat på Maxi eller COOP, men även i butikerna i Malmö som får mig att tro att jag hamnat på en annan kontinent. Går ut och äter någon enstaka gång. Åker till Italien ibland. Är med i ett vandringsgäng. Sorterar sopor. Handlar secondhand. Är månadsgivare till ett par hjälporganisationer.

Mellanmjölkig. Genomsnittlig.

Men så kommer jämförelserna med andra och numera är det alltid familjeperspektivet jag tänker på. ”Alla andra” umgås med sina barn och barnbarn, semestrar med dem och allt är så bra. Jag kommer aldrig att leva så, här råder lite andra förutsättningar. En helg i månaden agerar jag och mAnnen stödfamilj åt äldsta barnbarnet. Ibland går det bra, ibland inte. I helgen var det både och. Ljuvliga stunder avbröts av tassande på krossat glas.

Äldsta dotterns sambo kommer ifrån ett land med andra värderingar, annat språk (såklart). Yngsta dottern bor på andra sidan jorden. Vi kommer inte att ha samma ”häng” tillsammans med dem, som ”alla andra” har med sina familjer.

Fast har ”alla andra” verkligen genuint trevlig samvaro, där alla kan reglerna från början?

Jag skriver ”värderingar”, kanske för att jag läste om just såna i tidningen. På Gotland pratar en partiledare om att nyanlända ska ta till sig ”svenska värderingar”. Vad är det? Jag som är född och uppvuxen i Sverige kan känna stora olikheter i mitt sätt att tänka och vara om jag jämför med andra ”svenskar”, beroende på var vi befinner oss i livet, hur vi vuxit upp, var vi arbetar.

Det låter enkelt, men är det verkligen det?!

Jag vet inte. Inte heller vet jag vad jag ville säga med det här inlägget, jag är bara glad över att jag faktiskt skrev idag.

*P*

Det här inlägget postades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.

12 kommentarer till Finns ”vanligt”?

  1. maria65a skriver:

    Med svenska värderingar menas väl enkla saker som att inte kasta ner flickor från balkonger för att ta ett enkelt exempel. Man behöver inte göra så stor sak av just ”svenska värderingar”. Det behöver inte betyda att våra värderingar är bäst rent generellt men vi har en syn på kvinnor, idag, som saknas i många länder. Den värderingen är viktig att ta till sig om man ska bo här. Däremot behöver man varken gilla midsommar eller äta surströmming eller spela melodikrysset.
    ”Alla andra” ja, det där känns i magen ibland för i mitt liv ser det inte alls ut så av olika anledningar. Några praktiska och andra mer ledsamma 😦

  2. livetslimbo skriver:

    Jag antar att jag också är en av de vanliga. Klassfråga tänker jag också. Jag är väl en del av den stora gruppen medelklass. Men är det samma som Medelsvensson?
    Kan konstatera att medelklassen är en grupp politiker inte vill stöta sig med.

  3. MarveW skriver:

    Intressanta tankar. Min reflektion av vanligt folk är vi som faktiskt lever i samhället med alla dess möjligheter och avigheter. Just nu är många politiker i Visby, pratar med människor som vill påverka använder bilder av samhället som de skapar. Ibland kan man önska att politikerna tog redan på mer, pratade med oss ”vanliga” istället för de som tar sig rätten att prata för oss.
    Svenska värderingar är lika viktigt som svårt att definiera. Vissa värderingar finns i lagen men det räcker inte att jobba med värderingar på det sättet. Det skulle behövas mer av sansade diskussioner kring värderingar, bland oss alla.

  4. WoW skriver:

    Här på ”min ö” är jag en rätt vanlig öbo, samtidigt kan jag inte ”slätstrykas” med de flesta här på ön.
    Åker jag av ön så blir jag mindre vanlig på många sätt men vanligare på andra sätt…
    Det finns nog ingen som är helt vanlig utan alla har några sidor som de/en tror är helt deras egna fast de också passar in i någon slags mängd…

  5. walkaboutsweden skriver:

    Vilket bra inlägg – det satte fart på funderandet.
    Tack!

  6. Kaiza skriver:

    Jag tror inte det finns några vanliga människor vi är och förblir alla olika men några lever mer lika än andra. Världen förändras och vi med den och jag tycker det är bra att det blir svårt att definiera vad en vanlig svensk är.

  7. miatankar skriver:

    Intressanta tnakar. Svenska värderingar… ja, svensk är jag… men vet inte om mina värderingar skulle godkännas fullt ut av de som använder sig av det begreppet.

    Precis som du reser jag inte tillsammans med barn och barnbarn, jo, kort helgresor, eller dagsresor är OK. För övrigt vet jag inte ens om jag skulle vilja det. Jag älskar att umgås med mina nära och kära, Däremot är jag inte alls säker på att vi skulle vilja göra samma saker under en resa. Kompromisser, visst, men lägger jag pengar på resor vill jag göra det jag gillar… så egoistisk är jag. Jag ger nog 100 % där jag är…. reser jag, vill jag se och uppelva – inte sitta eller ”hänga med” för sällskapets skull – det kan jag göra hemma.

    Visst har vi rätt att styra våra egna liv!?

  8. Barbro skriver:

    Bra funderingar.Fungerar nog lite som du.

  9. Elisabet Nilsson skriver:

    Många kloka svar här. Och intressanta! Jag har ju mina barn på mer än armlängs avstånd rent fysiskt och är gräsligt avundsjuk på såna som träffar sina när dom har lust. Men jag tror kanske inte att det är så ”vanligt” längre. Människor sprider ut sig så väldigt. Och angående svenska värderingar, där håller jag med maria65:a.

  10. lenaikista skriver:

    Det är bara sig själv man ser inifrån. De ”alla andra” man ser är deras selfies.

    När jag just fått veta att vi skulle skiljas gick jag hem från jobbet i vår idylliska villaförort, tom inuti, och såg ”alla andra” familjer mysa i solen. En bekant berättade om sin sin trevliga semesterresa med make o sladdis. När jag sa att vi gick på medling inför möjlig skilsmässa sa hon: ”Då har ni kommit längre än vi”. Och berättade att hennes man vägrade medling och hur de egentligen hade det, inuti. Hon behövde ju inte hålla masken längre.
    Det hjälpte mig mycket – inte att hon också hade problem, utan att jag inte var ensam.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s