Snart…

Upplevelsen av att hjärnan pressas ihop som en tvättsvamp är påtaglig. En del av mig undrar vad det egentligen är som händer. Om det verkligen händer något, alltså. Mycket av det som det är för mycket av, sitter kanske mer i själen, hjärtat?

Compact living är vad det är. Vi löser det, samsas och fungerar tillsammans. Men ändå. Jag behöver plats för mig själv, där jag får tänka en tanke färdigt. Just nu när jag skriver om det, frågar mAnnen efter lappen med lösenordet till vårt nya nätverk. En sån sak sätter mig just nu i gungning. Längtar bort till en liten stuga vid vattnet, där jag kan tända ljus och sitta och glo. Tänka färdigt.

Istället rullar vardagen på med bolåneansökningar, räntediskussioner och enkäter där kunderna sågar mig och menar att jag saknar kunskap. Det enda som egentligen saknas är en ekonomi som håller för det där dyra huset de vill köpa.

Andas lite lättare och gungar med i tunga bluesrytmer i ett källarvalv med anor från 1400-talet, tillsammans med mAnnen och två goa vänner. Dricker Hof och pratar om Livet, med en man som genomgått en j*kla livskris. Skrattar med honom, som alltid. Får de där innerligt mjuka och varma kramarna.

Morgonen efter läser jag tidningen tillsammans med min guldklimp, berättar för honom om kärlek. Han sprattlar och trycker sitt ansikte mot min kind.

Om en stund ska jag gå lite utanför min komfortzon och prata med någon om en annan tjänst. Samma företag, andra arbetsuppgifter, andra kollegor och ett steg i ”fel” riktning, om vi pratar karriär. Det har jag aldrig gjort, pratat eller tänkt karriär för egen del, så varför börja nu?

Imorgon trampar jag runt på Lissabons gator. Får kanske distans? Låter hjärnan fluffa ut lite.

*P*

Det här inlägget postades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.

8 kommentarer till Snart…

  1. livetslimbo skriver:

    Långpromenad i ensamhet kanske kan vara ett luftrum för att sortera tankarna. Och beträffande karriär så jobbar jag själv i sidled sedan 20 år 😂

  2. livsglimtar skriver:

    Känner igen mig i dina ord, vill bara vara i ett intet stirrande ut i spenaten på landet. Men världen kallar även på mig pensionären, familjen, vänner, fixande och trixande med livet.
    Lissabon, där skulle jag sätta mig på ett fik, vid ett torg och bara betrakta livet, sittandes som en tillfällig kokong. Trevlig resa.

  3. maria65a skriver:

    Jag tror att behovet av ensamhet för att kunna tänka kommer med åren. Res bort på en långweekend själv.

  4. Tomtan skriver:

    Att ha en fredad zon är ett måste….. Ha de gott

  5. WoW skriver:

    Verkar ju välplanerat med en bortahelg i Lissabon just nu ❤️

  6. pysbloggen skriver:

    På jobbet ska en må bra och trivas, jag valde bort bättre lön mot bättre livskvalitet.

  7. Elisabet Nilsson skriver:

    Fantastiska bilder och viktig text. Stor och varm kram härifrån!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s