Jaha…

Det är en märklig tid det här.

Helgens lilla resa till Öland och min bror har ställts in. Vi kom fram till det igår och det kändes ”förnuftigt”. Nu hoppas jag på att få träffa mina döttrar och barnbarnen istället, kanske en sväng till skogen ihop?

Under ett par dagar är jag tillbaka på min gamla arbetsplats, eftersom de saknar personal. Snuviga och hostiga kollegor håller sig hemma. Själv tar jag emot samtal från oroliga kunder vars fondinnehav krympt. De vill sälja det som är kvar, avsluta månadssparandet. Jag lyssnar och ger råd. Jag har inget facit, det finns inget sånt. Jag hör kollegornas samtal med drabbade företagskunder och jag tänker på bankföraktet som finns. Jäkla bransch jag arbetar i. Syftet med vår verksamhet är att tillskansa oss själva stora bonusar. Statens krispaket kommer vi att strössla över vemsomhelst. NEJ! Det är inte så det funkar! Det är inte min verklighet! Bankerna står fortfarande risken med krediter, vi vidarebefordrar inte säckar med guldmynt från staten.

Fast det var inte alls det här jag ville skriva om, men ibland måste det få pysa ut.

Vad ville jag berätta då? Kanske att jag var hos mor med ett gäng böcker från biblioteket igårkväll och att jag hade köpt med mig thaimat. Vi fick ett par mysiga timmar ihop. Med mig hem fick jag en kofta till minsta barnbarnet. Mor har alltid stickat mycket och igår var en härligt turkos kofta färdig till tiomånaders Z, som just nu vill gå och gå. Längs väggar, med stöd av morfars händer, med köksstolen framför sig. Vilken fighting spirit barn har!

Ikväll kommer en kompis hem på ”te och mackstund”. Ett lagom sätt att umgås på.

Barndomsvännens begravning äger rum om ett par veckor. Det kommer att bli en vacker stund, med mycket folk och musik. Vårt lilla gäng ska åka hem till mig efteråt, skåla i bubblor och fortsätta leva, det är vi skyldiga henne. ❤️

*P*

Det här inlägget postades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.

6 kommentarer till Jaha…

  1. maria65a skriver:

    Jag förstår att det inte är roligt att jobba på bank nu. Jag har valt strategin att inte kolla mitt innehav just nu. Planen är att ha kvar det i tio år till och då kanske det repat sig, vem vet?Fast pensionskapitalet sjunker med 6-siffriga tal och det känns ju mindre kul men vad ska man göra? Fast hade inte varit lite kul om ni haft ett rum med guldsäckar? Fast dom måste ju väga massor? Risk för arbetsmiljöskador :O

  2. Elisabet Nilsson skriver:

    Det är likadant med anställda hos försäkringskassan. Finns det mer hatade människor? Jag tycker så synd om många av dem som säkerligen gör sitt yttersta och har order om att följa nåt galet regelverk.

  3. WoW skriver:

    Jag tänkte på deklarationen när jag såg din bild 😛
    Det är väl dags för den med nu, jag har nog redan fått den om jag minns rätt…

  4. Corleonia skriver:

    Folk tänker kortsiktigt tror jag. När det återhäntar sig på alla sätt och håll, även den ekonomiska marknaden kommer det rätta till sig. Inte som det varit men jag tror att man förvärrar situationen om man agera i panik.
    Ni har en svår situation nu. Hoppas du kan hämta energi från solen och naturen.

  5. irrhönan skriver:

    Jag kom att tänka på det här:

    ”I lugnet bor en väldig styrka
    Tänk inte bara på just nu
    Det finns ett då, det finns ett sedan
    Som under valven i en kyrka”

    Husguden Tage Danielsson.

    Det finns ett ”då”, det finns ett ”sedan”.
    Vi kommer att komma igenom det här. Just nu är inte allt.
    Jag har hoppat tillbaka i bloggen igen – för många tankar i skallen och för få att ”prata” med, då är det skönt att hälla ur sig lite.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s