Det gnager

Långt inuti mig känns det olustigt nu, någonstans där inne gnager en oro. Denna märkliga tid, hur länge ska den vara? Hur djupa blir dalarna och hur breda blir sprickorna i ekonomin, på arbetsmarknaden, i människors sociala liv och i våra sinnen?

Vi kan väl prata lite om känslan? För inte är det väl bara jag som känner av det här?

*P*

Det här inlägget postades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.

22 kommentarer till Det gnager

  1. maria65a skriver:

    Jag tror att mycket kommer att förändras men jag ser oxå att det finns en del som tagit det steget längre och ser detta som ett tillfälle när världsordningen kommer att ändras, bankerna gå omkull och alla tillgångar delas bland folket. Ja….. det är sant. Det finns mängder om länkar kring det på you tube. Det är som en sekt.
    Själv tänker jag mer på alla som blivit utan arbete och hur det kommer att påverka deras liv framöver. Kommer det att finnas nya jobb? Kan de behålla hus och hem under tiden?
    Sånt tänker jag mer på. De ekonomiska aspekterna för den enskilda personen. Det sociala har jag inte ens reflekterat över, kanske för att just mitt liv ser ut precis som det brukar göra?

  2. pbloggen skriver:

    Ja, det sägs och skrivs så mycket konstigt, jag försöker undvika att ta in det. Mmm, jag ser och hör ju mycket i jobbet. Företag som går omkull, människor som permitteras. Oron inför att sparkapital rasar… Vad händer med individers mentala hälsa? Hur påverkas familjer av att ekonomin kraschar? 🤔

  3. Elisabet Nilsson skriver:

    Egentligen är ekonomin nästan det som oroar mig mest. Jag tycker så vansinnigt synd om människor som förlorar – kanske det mesta – eller ALLT och får börja om från minus. Att ha dålig ekonomi är så hemskt .., jag har själv upplevt det och vet oron ., detta att ligga sömnlös och våndas och fundera. Och här har man ingen som helst aning om hur det ska gå? Man kan liksom inte ens påverka det hela.

  4. walkaboutsweden skriver:

    Jag ser och jag hör.
    Men jag lever sedan många år tillbaka en relativt isolerad tillvaro, jämfört med dem som yrkesarbetar.
    Än har jag inte börjat oroa mig utan upplever mest en tristess, både över själva situationen och nyhetsrapporteringarna.

    Om det fortsätter veckovis eller t.o.m. månadsvis framöver – då kan jag nog börja bli orolig.

    Meditation och naturupplevelser hjälper mig – än så länge…

    Barbro

  5. WoW skriver:

    Det är oroliga tider och jag känner absolut av oron precis som du. Känslan av att det mesta är bortom egen kontroll är inte bekväm alls

  6. livetslimbo skriver:

    Ja en underliggande oro för framtiden finns där men försöker sitta still i båten o inte göra några hastiga manövrar. Lite rutin på att sitta, still i båten kmr av 20 år i telekombranschen där det alltid rört sig väldigt mkt. Inget är nånsin konstant mer än möjligen förändringen. Oroar mig en del för nära o kära som förlorar jobb och kanske inte har marginalerna på sin sida

    • pbloggen skriver:

      Det är precis det jag känner mest oro inför, de som inte hunnit arbeta upp något skyddnät i form av någorlunda trygg anställning och hyfsade marginaler. ❣️

  7. annannan skriver:

    Jag tänker på att världen och mänskligheten har genomlevt stora krig och farsoter och aldrig gått under. För oss i Europa världskrigen som dessutom dödade unga människor och lämnade andra unga människor med livslånga handikapp och trauman. Och efter de stora kriserna fick vi FN och EU och välfärdssamhället. Utan att på något sätt förringa det omedelbara lidandet som det ekonomiska uppstannandet orsakar för ett antal människor, och sjukdomen för andra, och även isoleringen i viss mån, så är jag ändå helt övertygad om att det här tar vi oss igenom.

  8. Corleonia skriver:

    Jag undrar hur det blev så här att hela ekonomin och Sverige stannade efter ca 1,5 vecka och hur ska man få hjulen att rulla igen? Har vi så dålig framförhållning inom alla företag? Fungerar det bara lön till lön kortsiktigt? Vem kan hjälpa till med besluten för vem som ska ”överleva som firma”. Många svåra ord och beslut är det här. Det komemr gå över och det kommer börja rulla igen. Men på annat vis, det tror jag.

  9. Chili skriver:

    Håller med er alla att oron för ekonomin är värst. Och apropå Corleonias inlägg så tyvärr i service branschen finns så många sk livsstilsföretag som inte i första hand tänkt på att bygga kapital utan mer tänkt på att njuta av att kunna jobba med sin dröm. Drömmar som nu obarmhärtigt snabbt krossas.

    • pbloggen skriver:

      Jag tycker att det är så himla trist att se/höra om de som satsat massor av tid, engagemang och kapital för att nu stå nästan tomhänta.

  10. irrhönan skriver:

    Ekonomin, ja, och ändå ser jag över på andra sidan Sundet och ser hur affärslivet trots allt…. finns! Här är det dött som i öknen, ingenting är öppet. Ingenting. Bara mataffärer och apotek, få andra ställen är igång.
    Men bortsett från ekonomin så måste jag erkänna att jag aldrig har känt mig så hypokondrisk som jag gör nu. Minsta hostning är ett ”TECKEN”, jag har huvudvärk som jag inte brukar ha… Det är som att gå i väntan på apokalypsen… Det oroar mig. Jag vet att ”de flesta” får milda symptom av COVID-19 men det är inte dem, man läser och hör om. Det är DÖDSFALL och SMITTA och SJUKA och RESTRIKTIONER och STANNA HEMMA. Jag oroar mig för min familj, som jag inte kan besöka, och jag oroar mig för mig själv och mina förhållandevis lugna killar, som funnit en vardag i detta märkliga. En vardag ingen av oss borde ha. Och en vardag utan slut, som det ser ut nu. Är det sommaren som ska gå innan det är över. Är det ett helt år? Jag blir tokig – och då är det med att hitta lugnet, andetagen, hundpromenaden i skogen, luften, motionen. Det hjälper. Och gudskelov sover jag gott varje natt.
    KRAM till dig och dem omkring dig!

    • pbloggen skriver:

      Vi bor så nära, men lever så olika. Visst är det märkligt?! På den skånska sidan av sundet är ju faktiskt butiker och tex restauranger fortfarande öppna. Vi gör vanliga saker, men på ett annat sätt.
      Jag är tacksam för att detta iallafall händer nu när det är vår och inte på höstkanten.
      Massor av kramar och tankar till er i Hönsgården. ❤️

  11. livsglimtar skriver:

    En så märklig känsla efter allt för mycket lyssnande på alla smittskyddsmänniskor, journalister, förståsigpåare, nyheter dygnet runt och så politiker. Jag åkte till landet för snart tre veckor sedan, tryggheten i stugan, inga andra i de övriga stugorna, mer än några åretruntboende äldre.
    I förhållande till mina barnbarn som jag vill ha nära mig, mina egna barn likaså. Perspektivet om/när jag kan få krama om, ha barnbarnen i knäet igen, läsa högt, skatta tillsammans. Likaså med mina vuxna ungar. När det gick upp för mig att corona kommer stjäla tiden för mig, för oss alla. Så mycket som inte kommer bli av. Jag tittade i min agenda och såg att någon som heter Maggan har planerat fest på sin födelsedag i början på maj. Här på landet med god mat, lekar och tävlingar mellan oss vuxna och barnen. Allt ska glömmas bort, vill aldrig bli smittad av familjen, tänk så hemskt för dem att känna att de tog livet av farmor/mormor.
    Klart jag är rädd nu, över 65 lär inte få hjälp på sjukhus om jag blir riktigt dålig, utan får nog ligga och kvävas i den nyuppfunna hemsjukdöden de nu har planerat för oss.

  12. Tomtan skriver:

    Det är en konstig situation nu….. http://entomtastankar.bloggo.nu/

  13. miatankar skriver:

    Jo, vi är nog många som funderar över vad som kommer efter pandemin. Men jag tänker på historien, samhällen överlever, strävar efter överlevnad. Jag minns att min farfars bror ofta mindes högt om spanska sjukan, hur hemsk den var, hur många som dog. Jag ser också i släktforskningen att en del familjer förlorade 2-4 barn under endast några dagar/månader! Någon förlorade två barn samma dag! Hur klarar man av att gå vidare efter sådant, har jag funderat över många gånger… De allra, allra flesta människor har en stark överlevnadsinstinkt, strävar vidare trots alla hårda slag och besvikelser. Samhället går vidare, strävar efter utveckling.

    Vidare funderar jag att vi kanske få leva litet mer isolerat än tidigare då hela världen låg framför våra fötter tills vaccin framställts och kan tagas i bruk mot viruset. Måtte det inte bli några allvarliga komplikationer som det blev efter svininfluensavaccinet! Risken finns alltid när något ska tas fram snabbt.

    Ekonomiskt kommer vi förmodligen backa, det tror jag, vet inte riktigt hur det kommer att påverka oss. Sverige har förmåga att klara sig bra ur kriser, men förmodligen kommer många, många mista sina arbeten. Hur kommer det att bli för dessa framöver? Kommer produktioner igång igen? Kanske helt andra sorters arbete… Något positivt är vi sliter inte på miljön som tidigare. Jag har inte följt den utvecklingen så noga, men nog har man kunnat läsa om att luftföroreningarna har minskat ordentligt! Ja, det finns mycket att fundera över vad gäller pandemin och dess effekter.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s