Helg med kul-tur.

Ibland, eller snarare ganska ofta, tänker jag på hur lyckligt lottad jag är. Den här helgen har jag tankat kärlek, framförallt den vänskapliga. Igår tog jag nämligen en tur med tåget till Danmark och möttes upp av fina vännen Stina i Humlebæk. Tillsammans spenderade vi några härliga timmar på Louisiana, där vi såg Picasso-utställningen. Nu börjar vi få rutin på det där, så vi gick först en sväng bland konstverken och pausade därefter med lunch. Efter energipåfyllningen tog vi ett nytt varv och kunde njuta lite extra av godbitarna som vi funnit. Extra plus var filmen om Picasso som visades i en salong, samt flertalet videosnuttar som visades lite här och var på små väggskärmar. Den här gången var det keramik som ställdes ut och alla verken var så fint presenterade i glasmontrar, så att man kunde se dem ur alla vinklar och vrår.

Mätta på intryck åkte vi sedan hem till Stina, där vi möttes av hennes lurviga snöbollar till hundar. Promenad, kaffe, rabarberpaj och prat såklart. En toppendag, som alltid när vi träffas. Jag förundras varje gång över känslan, vänskapen. Den är jag glad och tacksam för.

På hemmafronten rådde ett smärre kaos när jag åkte, eftersom mAnnen hade påbörjat Projekt Klädkammare. När jag kom hem hade en ny vägg kommit på plats i vårt tv-rum, som per automatik blivit lite mindre. I sovrummet hade den sedan några år borttrollade extradörren, fått se dagens ljus igen. Det här blir bra vad det lider.

Idag var det så dags för en ny dos kultur, eftersom ”Mannen med de mjuka kramarna” hade vernissage i en av stadens kyrkor. Jag tog med mig Äldsta och vår lilla prinsessa och vi fick en fin liten stund i kyrkan, där vännen L spelade gitarr och sjöng dagen till ära. Lilla barnbarnet satt i sele på sin mors mage och sprattlade lyckligt till musiken. Ljuvliga lilla varelse.

Det var en fröjd att se min konstnärsvän gå runt och prata med folk. Han ger mig alltid en sån varm och innerlig känsla av vänskaplig kärlek. Tack Bosse för att du är du! 💕

*P*

Annonser
Publicerat i Okategoriserade | 7 kommentarer

Hej energi!

Först idag känns det som vanligt igen. Skönt! Små, små snöflingor virvlar runt i solskenet utanför mitt vintersmutsiga köksfönster och bananpannkakan vilar mjukt i magen.

För precis en vecka sen gick jag ombord på ett flygplan och åkte till Mallorca. Tur att jag hunnit bli nästan frisk då. Favoritsvågern hade fyllt 60 år och svärmor kläckte idén om att åka och överraska. Dock vågade hon inte åka själv, så hennes mellanson (min sambo) tog rollen som reseledare och bokade biljetter till oss tre samt hans dotter och hennes sambo. En lägenhet i Santa Catalina fixades också. Ganska knasigt att resa sådär över helgen, men nu fick det bli så.

Jubilaren överraskades frampå kvällen i lägenheten där han och hela hans familj bodde. Hela gänget gick sen ut och åt tapas tillsammans. Riktigt bra blev det.

På lördagen hade jag bestämt med en kär vän, som råkade befinna sig utanför Palma. Vi fick en fin eftermiddag tillsammans. Livet behandlades i strålande solsken i sällskap med ett glas svalt vitt vin. Därefter tog vi en promenad, sammanstrålade med mAnnen och min Kärmor en stund, innan vi promenerade vidare genom stan. Vilken skön känsla det var att träffa en vän på en helt annan plats än man är van vid!

När jag var dålig tappade jag sugen på det mesta. Ifrågasatte nästan allt. Svägerskan som jag träffade i Palma arbetar med rekrytering och jobbar också som coach. Normalt sett är jag lite skeptisk till ”coacher”, men den här kvinnan litar jag på. Hon undrade om vi ska träffas och prata en dag. Ja, det ska vi. Bolla idéer och tankar om allt som rör sig i systemet. Ibland ska ju trollen bara ut i solljuset…

Ut i solen ska jag själv ta mig alldeles strax, men först en dusch och lite pyssel med kalufsen.

Vet du förresten att snöflinga heter ”snefnug” på danska? Ljuvligt litet ord!

*P*

Publicerat i Okategoriserade | 10 kommentarer

Tredje gången gillt

Hur klen är jag?! Nu är jag sjuk för tredje gången i år, jag som aldrig brukar vara sjuk. Tydligen finns det en hel del olika virus som härjar runt, jag har lyckats fånga in flera av dem. Det finns inte mycket mer att göra än att vila, säger de som förstår sig på det hela. Idag fick jag kontakta vårdcentralen för ett sjukintyg, eftersom jag redan varit hemma en vecka. Halsen gör fortfarande galet ont i omgångar, ögonen är inflammerade, jag hostar och är trött. Det känns helt uteslutet att gå till jobbet och att sitta i kundmöten.

Jag hade feber de första dagarna, men när den släppte har jag försökt gå ut en liten promenad varje dag. Det är skönt med lite rörelse och frisk luft, att Skåne sen har fått snö gör ju inte saken sämre. Visst gör det mycket!

I lördags hade jag och sambon en hel del roligheter inplanerade, middag med vänner med efterföljande teaterbesök och efter det en 60-årsfest. Allt det där fick jag ju hoppa över, trist när man har sett framemot något. Mitt humör åkte ner i botten och som vanligt när det händer, tog vi en sväng till havet. Det hjälper alltid, så även denna gång. Här behövs inga MK-väskor eller annat fint, en liten promenad vid havet – sedan är jag nöjd. 😉

Havet var extra mäktigt med små isflak och vågorna med nästan fruset vatten. För ovanlighetens skull fick jag inget sug att bada. Märkligt va?

*P*

Publicerat i Okategoriserade | 13 kommentarer

Så skönt!

-Det ska bli så kul att hugga tag och klippa dig, var det första frisören sa när hon såg mig imorse. Snabbt bestämdes att jag skulle bli riktigt kortklippt och så blev det. Under tiden avhandlades hur många baciller som gnagat på oss sedan sist och hur man kan fira nyår i mars, om man nu råkade ligga däckad vid årsskiftet. Lite inredningsprat blev det också innan det var dags att betrakta slutresultatet. Kort och mera jag. Bäst att passa nacken som är helt bar nu, lite solskyddsfaktor på den kommande vecka kanske? Det känns som ett ickeproblem. 😎

Tittade inom till Äldsta på vägen hem ikväll. Lille Prinsen kom flygande och gav mig en snabb kram, sedan flödade orden ur honom. Tårta, baka, tomten, kom mormor! Det den unge mannen försökte förmedla var att han skulle baka och ville ha hjälp. Tomten som han pratade om hela tiden, visade sig vara ”Totte”… ni vet han som bakar och går på pottan i barnböckerna. I 190 knyck knäcktes ägg, mättes ingredienser och vispades det. Fort fort med mycket prat. Alltid fort. Men vi fick ihop det och jag blev tillsagd att inte gå förrän kakan var klar. Då hann jag gosa lite med lillasyster också.

Det är härligt att se den lilla familjen och känna glädjen som finns där nu efter ett jättetufft år. Lika jobbigt som det har varit, lika fint känns det nu. Det är väl så när man kämpat tillsammans.

*P*

Publicerat i Okategoriserade | 7 kommentarer

Sov som en kratta

Huruvida nu krattor sover…

På nätterna blir små funderingar stora troll. Visst är det där märkligt?! När morgonljuset är här och ”guldgröten” halväten, då känns de där tankarna ganska avlägsna igen. Skönt! Ett par saker kan jag behandla under dagen och en tanke får jag bara acceptera. Plättlätt! *host*

Det slog mig igår hur mycket med ”familjär” jag blivit de senaste åren. I lördags träffade jag ju mAnnens bröder och svägerskor, igår tittade Kärmor in på en kortis. Söndagen till ära bjöds hon på knäckebröd med ägg och kaviar, en kopp kaffe till det. Sedan skjutsade hon sin mellanson till Limhamn där min bil stod sedan lördagen.

På eftermiddagen hälsade vi på mor och far, som jag skrev tidigare. Far uppskattar böckerna med ”stor stil” som jag lånade åt honom tidigare i veckan. Bra! Han tycker ju om att läsa, då är det tråkigt om ögonsjukdomar ska hindra honom.

Fars bror dog i förra veckan och vi pratade lite om honom och fars övriga fyra syskon. Nu är det bara far kvar, minstingen född 1931. Jag undrar hur det där känns? Mina föräldrar ska inte gå på begravningen, istället skickas en liten hälsning via Läkare utan gränser. Tänk att jag med några klicka på datorn skickade iväg ett bidrag och en hälsning. Förstår att mor och far tycker att det där är lite hokuspokus.

Förra lördagen gick en väns pappa bort och det är klart att tankarna fladdrar åt det hållet. När händer det? Det kan vi aldrig veta. Därför känns det bra att ha hittat ett sätt att titta till föräldrarna på som funkar för alla.

Ikväll ska jag hem och pussa på mina barnbarn, lämna lite grejor de glömde här förra helgen.

Yngsta har jag inte kramat sedan sommaren 2016, det känns väldigt länge sedan. Men så kan det ju bli. Jag ville att döttrarna skulle växa upp och bli självständiga. Då slog nog inte tanken mig att en av dem skulle flytta till andra sidan klotet. 🙄

Nu dusch och frisör!

*P*

Publicerat i Okategoriserade | 12 kommentarer

Lyckat!

Vilken kväll det blev igår när vi hade syskonträff!

Lite bubbel med tilltugg inledde det hela, sedan blev det Toast Skagen med ett riktigt gott, vitt vin. Därefter torskrygg på ost- och potatisrösti, med gul- och polkabetor. Lite rött vin serverades då (en amerikansk pinot noir – gott förstås) och sedan var det dags för mig och sambon att servera vår rätt: pekannötspaj med italiensk vaniljglas. Mums!

Aftonens aktivitet blev galet skrattig, då vi spelade ”Speak out”, spelet där man med en plasthistoria i munnen ska läsa en text. Absolut helknäppt och jätteroligt!

Prat om högt och lågt, en GT till det och plötsligt skulle svägerskan styla mig. Som det kan bli. Hon tycker nog att jag är lite väl mesig, men det bjuder jag på. 😇

Idag har tempot varit behagligt lågt här hemma. Vi tog en tur till blomsteraffären och handlade massor av blommor till mor, som hon hade bett oss om hjälp med. Resterna av pajen delades med föräldrarna under eftermiddagen, så nu har vi tittat till dem inför vår semester.

Två dagar kvar att arbeta och jag längtar verkligen efter att få komma iväg litegrann.

*P*

Publicerat i Okategoriserade | 12 kommentarer

Torsdag!

Måste jag vara hemma i sjuksängen för att skriva?! Inte alls, jag är ju här nu.

Förkylningen drog vidare och jag var tillbaka på jobbet i fredags, efter ett par dagars hostande, snörvlade och Netflixande. Att jag skulle vara igång på fredagen var helt solklart, man får ju inte gå ut på roligheter på kvällen om man varit hemma. Ni vet, den där regeln som gällde under skolgången? I fredags var det dags för dotter och mAnnen att lösa in sin julklapp och följa med mig till Malmö arena för att se Johan Glans. Som vi skrattade! Tårarna rann och magen krampade. Fascinerande att en enda människa kan få 4.600 personer i skrattkramper under en dryg timme.

Lördagen bjöd på barnbarnspassning, premiär för oss att ha båda klimparna här över natten. Det gick bra! Mysigt att få ha den lilla nära, ligga och lyssna på hennes andning. Storebror och jag fixade med ett ”kroppspussel” som han hade fått av mig i julklapp. Vi satte ihop alla delar och pratade om hjärna, hjärta och lungor.

På söndag förmiddag dök Kärmor upp, hon tycker att det är roligt att träffa de små. Framåt lunch anslöt Äldsta med sambo och så småningom serverades lite hjortstek och svamprisotto. Gott – som så ofta när mAnnen stått vid grytorna. När huset hade tömts på folk tog vi en lång promenad. Härligt!

Nu är det plötsligt torsdag och ikväll ska vi till kompisar på ”mittiveckankvällsmat”, ett lite roligt grepp som vi faktiskt infört i bekantskapskretsen. Det blir lite opretentiöst och jag gillar att träffas även om det inte är helg. Möjligheterna att träffa vänner ökar dessutom. 🤓

Annars då? Jotack, det rullar på! Pratet med chefen gick bra, nya glasögonen har hämtats och igår jobbade jag i Malmö. På min lilla tur ner genom stan slank jag inom en favoritbutik och köpte underkläder. Finfin service och våriga färger. Sånt gillar jag!

Idag skulle jag klippt mig, men frisören fick boka av. Som tur är fick jag en ny tid på måndag, jag bara måste bli av med pälsmössan innan jag åker på semester!

Nu jobb!

*P*

Publicerat i Okategoriserade | 27 kommentarer