Godmorgon jetlag!

Vi är hemma igen, kom över bron från Danmark vid halv åtta fredagmorgon. Kärmor kom och mötte upp och gemensamt åkte vi hem till vårt. Här hemma tävlar växterna med varandra, rosor i drivor och stora, tunga pioner. Just trädgården hade jag längtat efter, det frodiga härliga. Dottern har försökt odla lite i Australien, men utan någon större framgång.

Nu gäller det att ställa om kroppsklockan och återta de åtta timmarna som det diffar på. I fredags kämpade vi på bra, alla intryck gjorde att vi faktiskt inte lyckades somna under dagen. Hjärnan processade och hjälpte ögonlocken att hållas uppe. Svåger och svägerska tittade in på lite kvällsmat och reseprat. Klockan 04.15 vaknade jag på lördagmorgon. Tjolahopp liksom! Kaffe och mackor, tidningsbläddring. Därefter var jag sugen på morgondopp och mAnnen hängde på, vi tog sommarbilen till Sibbarp och ni kan tro att det var alldeles underbart i vattnet. Sådär vid sjusnåret är det bara ”riktiga badare” som syns på bryggan. Alla lika saliga av upplevelsen. ”Detta är det bästa på hela dagen” sa en man i trettioårsåldern. ”Sen får dagen bara gå”. Jag konstaterade att dagen mest var en transportsträcka mellan doppen. ”Precis så” instämde han.

Bror och svägerska är nere hos mor under helgen, så vi överraskade dem efter badet. Lite morgonmosiga fixade de fram frukost och så fick vi en stund tillsammans. Jag älskar de där spontana mötena, de där man delar det man har och inte har förberett i evighet.

På kvällen var vi bjudna på 50-årsfest med Bondtema. Jag hade varit klok nog att tacka nej, eftersom jag visste att jag skulle vara på kant med klockan. Käre mAnnen valde att delta, det var hans lillebror som fyllde. Lite tråkig insåg jag väl att jag skulle framstå, men det bjuder jag på. Oändligt tacksam att kunna leverera kärestan iförd smoking på festadressen, sedan åkte jag hem och hasade runt i mina myskläder. Jag är inte gjord för såna tillställningar, så är det bara. Kallprat, kråmande i höga klackar och åtsmitande klänningar, kindpussar. Är jag lite fördomsfull?! 🤪 Varför heter det inte fördum, förresten? 🤔 Åt lite chips, linskakor och en majskolv. Kollade på tv, tror jag. Minns faktiskt inte. Lite tidigare under eftermiddagen, då åskan rullade och regnet vräkte ner, såg jag på en dokumentär om ”Funkiskungen” Eric Sigfrid Persson. Det är mer min grej.

Även idag vaknade jag lite efter klockan fyra, smög upp och bryggde kaffe. Gick ut för att hämta tidningen som inte hade kommit, njöt av den doftmättande luften och lyssnade en stund på humlesurr innan jag gick in igen. Skrev lite till en kvinna jag träffade på flyget från Singapore, hon var också vaken i ottan.

Elvakaffe med en bit vetelängd som jag hittade i frysen, har jag precis klarat av. Klockan är halv åtta. Ur led är tiden.

*P*

Annonser
Publicerat i Okategoriserade | 14 kommentarer

Jag vill skriva, men…

Det kliar i mina fingrar, tankarna formas och vill komma på print. Ändå händer det inte. Jag vet inte varför det är så, men försöker bara slappna av och låta det vara som det är.

Tre veckors semester på andra sidan jorden, det är grejor det. Stundtals spritter det i mig av livslust, men mest andas jag bara djupt och njuter. Kom på igår att jag inte tänkt på mitt arbete så länge jag varit här. Det är sunt och skönt. När jag väl tänker på det så är det ju inte med någon större längtan. Jag har aldrig känt mig så underpresterande i hela mitt arbetsliv, som jag gör nu. Fast nu har jag semester, så vi struntar i det va?!

I måndags anslöt min äldsta dotter och flickornas pappa, vi grillade och åt tillsammans innan hela gänget trillade ner i soffor och sängar för välbehövlig sömn. Hade jag någonsin trott att detta skulle hända? Att jag, min sambo, mina barns pappa och döttrar skulle semestra ihop i Australien hemma hos Yngsta? Det är underbart att det sker och att se mAnnen ta schäfern på promenad tillsammans med min före detta man.

Efter frukost och snickesnack på tisdagen, tog jag och mAnnen bilen och körde till kusten. I Byron bay hade vi bokat in oss ett par nätter i ett litet ”guesthouse”. Ett väldigt mysigt ställe, rent och fräscht och fantastiskt fint inrett. Jag kan varmt rekommendera det, om du har vägarna förbi. 😉

Gårdagens mål var att ta oss upp till The lighthouse, många trappor blev det. Härligt med lite aktivitet. Före promenaden uppåt, stod vi och lät oss fascineras av alla surfare som tumlade runt i vågorna. Ett par tre delfinfenor lyckades vi också skymta. Sånt gör mig lycklig!

Tillbaka i stan åt vi den godaste veganska mat jag någonsin ätit! Skönt att leva med en man som inte rynkar på näsan åt det, han satte däremot på sig sina läsglasögon när han åt, så att han verkligen kunde se alla nyheterna. En nyfiken matlagare! 👍🏼

Ja, just det! Vi var ju vid Australiens östligaste punkt, så här glad var jag då (och nog fortfarande). Varför jag har tungan ute? För att jag kan… 😎

*P*

Publicerat i Okategoriserade | 9 kommentarer

Nu är vi här!

Vi kom hit i lördagskväll, till landet Downunder. Resan gick väldigt bra, varken jag eller mAnnen har någonsin flugit så här långt förut. Första flygningen tog 12 timmar och då hamnade vi i Singapore. Vi hade ett par timmar där till nästa flygning, så vi strosade runt lite på flygplatsen, tittade på folk och förundrades över alla tjusiga butiker.

Nu intresserar inte shopping och blingbling någon av oss, så vi försvann tacksamma in i ett fjärilshus.

När vi hade skakat loss våra kroppar var det dags att kliva ombord på nästa plan, som skulle ta oss till Brisbane.

Papper skulle fyllas i där vi fick svara på en hel hög frågor; hade vi leriga skor med oss? Hade vi varit i Afrika nyligen? Hade vi mejerivaror med oss? Själv hade jag godis med till dottern och väl framme i Australien frågade jag en tulltjänsteman hur jag skulle deklarera det. Man har ju hört talas om hur tuffa de är i tullen här. Nu var det väldigt lugnt och odramatiskt och vi släpptes in utan några problem. Kontanter togs ut och så satt vi då i en taxi på väg till min dotter och hennes tre veckor gamle son.

Känslan av att åka förarlöst var påtaglig…

Vilken fantastisk känsla det var att få krama om min tös och sedan hålla det lilla barnbarnsknytet i famnen.

På söndagsmorgonen tog vi alla en promenad, jag körde barnvagnen. Såklart! 😊

Nu är vi mitt i vardagen och det känns så bra att kunna vara det, i synnerhet som min svärson arbetar borta en vecka i taget. Tufft för min dotter att vara helt ensam från sonens tredje dag. Men nu är vi här, mAnnen lagar mat, jag dammsuger, tillsammans rastar vi hunden. På nätterna har jag smugit upp och hjälpt till med den lille, när han har varit alldeles för ledsen. Jag vet ju hur hopplöst det kan kännas när man som nyförlöst ammar, vyssjar och pysslar – men bebisen gråter ändå. Då är en mormor finfint att ha nära.

Nu ska jag gå ut i solen en stund, det är vinter här så just idag är det bara knappt 20 grader. Nätterna är kalla och huset oisolerat med enkelglas i fönstren, inte den bästa av kombinationer…

*P*

Publicerat i Okategoriserade | 14 kommentarer

Tio dagar senare…

Begravningen blev fin, sådär lagom som vi ville. Ingen flott kista, utan en enkel variant som pryddes av ett vackert bårtäcke som kyrkan lånar ut. ”Amazing grace” inledde stunden och ”Oh, helga natt” avslutade. Under hela min barndom och många år därefter, sjöng far just den sistnämnda under julfirandet. När hörseln så småningom blev alltför nedsatt slutade han sjunga, han kunde inte hålla tonen längre.

Efter ceremonin åkte vi hem till lilla radhuset, där vardagsrummet hade tömts på soffor och bord. Vårt gigantiska trädgårdsbord hade fått flytta in och dukats för 15 personer. Vackra linnedukar, ljust och blommor och min blå servis prydde bordet där familjen slog sig ner.

Tårar och skratt avlöste varandra och det blev en go stämning, precis så som även far hade velat ha det. Vi skålade för honom och minnen berättades. I helgen ska jag köra till kyrkogården och se på minneslunden där far ska ligga. Jag var 15 år när jag bestämde att den dag det är dags, ska jag ligga på en minneslund. Vi pratade mycket om det då – jag, mor och far, eftersom fars bäste vän dog plötsligt och alltför ung i en hjärtinfarkt. Det var en trygghet att kunna sitta på begravningsbyrån och ha allt klart för sig, vi behövde inte ta några nya beslut.

Och så plingar det i mobilen igen och det kommer bilder på en liten kille, idag elva dagar ung.

Nu ska jag trilla in i duschen och sedan bär det av till kiropraktorn i Malmö. Världen började snurra för mig i början av veckan och då är det hög tid att söka hjälp.

*P*

Publicerat i Okategoriserade | 5 kommentarer

A och O

Ledig måndag. Städa och feja inför fredagen, då vi ska samlas här hemma efter fars begravning. Pricka av på listan.

  • dukar
  • bord
  • stolar
  • maten beställd
  • efterrätt fixad
  • damma
  • torka av köksskåpen (lite mer ordentligt…)
    visst ja – blommor till bordet

Pling i mobilen, det efterlängtade meddelandet från andra sidan klotet: Baby is here!

  • Sedan i fredags har min älskade dotter förstått att sonen var på väg och så kom han då äntligen igår. Genom rymden kommer en bild på en lycklig kvinna med ett litet knyte vilande på sitt bröst. Där är hon, dottern som inte skulle ha barn för något år sedan. Lugn och trygg hörs hon när vi pratar, nöjd med att det blev som hon ville – en förlossning i hemmet. Äntligen kunde jag slappna av, för jag erkänner att det blev nervöst när timmarna blev till dagar som blev till dygn.
  • Det som kan ordnas inför fredagen är ordnat. Känslorna lägger sig till ro. På fredag rivs de upp igen, men det var ju bara så här det kunde bli. Livet ser ut så. Ett nytt litet liv har tänts och jag är glad och tacksam för det.
  • *P*
  • Publicerat i Okategoriserade | 5 kommentarer

    Skön dag

    Tänk vilken skillnad det kan vara på att vakna en arbetsdag kontra en ledig dag. Imorse vaknade jag 06.07, och blev glad av tanken att jag skulle ut med vandringsgänget. Tassade upp, fixade kaffe och min frukost. Käre sambon kom också upp, trots att han hade sovmorgon. Ryggsäcken packades efter frukosten, salladen hade jag gjort iordning igårkväll för att slippa stress. Tog cykeln till tågstationen och åkte till Lund där söta A mötte upp med sin bil. Vidare till Landskrona och Borstahusen där gänget samlades. En något vimsig promenad tog sin början, boken som beskriver vandringen kan vara lite klurig att följa, men det löser sig alltid.

    Dagens höjdpunkt var ett underbart koloniområde, som fick mig att längta efter en egen liten stuga. Rothoffs museikoloni var en ren överraskning för mig. Minuterna innan vi klev in i trädgården, hade den öppnat för säsongen och därinne bjöds vi på saft av rosenrips och små goda kakor med rabarber. Trädgårdsmästaren berättade om stugan och växterna i trädgården. Riktigt trevligt!

    Med ett par kilometer kvar av vandringen, slog vi oss ner i hamnen och tömde våra ryggsäckar på matlådor.

    Jag hittade ramslök precis innan vi hade promenerat klart. En liten familj gick runt och plockade längre in i skogen och det visade sig att det var blommorna de var ute efter. Nyfiken som jag är frågade jag vad de skulle göra med dem. ”De ska vi woka med ostronsås och lite soja” berättade kvinnan i sällskapet. Spännande!

    Väl hemma igen slocknade jag i soffan. En perfekt ledig dag!

    *P*

    Publicerat i Okategoriserade | 10 kommentarer

    Rapsen

    Jag kan aldrig se mig mätt på de gula fälten! Redan när det gröna börja skifta aldrig så lite i gult, börjar det spritta i mig.

    Igår när jag kom hem från jobbet kände jag att jag bara ville vara tyst, stilla med mig själv och det som snurrade runt inuti. Där – i tanken – är det ju aldrig tyst. Kände att humöret var på väg att tippa över i det tjuriga. Just därför, och för att jag längtade efter rapsdoften, tog jag en timmes promenad. Till en början var den lite trög, tankarna kan ha samma effekt som motvind. Men så efter en stund höjdes blicken från marken och jag såg de vida fälten, hörde fåglar, upptäckte hästar.

    Jag är en gående varelse. Som så ofta hinner jag ikapp mig själv på mina promenader och jag kunde själv konstatera att jag lät annorlunda på rösten när jag hem igen.

    Naturen som plats för återhämtning, tänk om fler hade upptäckt den.

    Imorgon blir det mer promenerande, då är det dags att träffa vandringsgänget igen. Det ser jag framemot.

    *P*

    Publicerat i Okategoriserade | 13 kommentarer