En helg vid havet

Familjen som jag blivit en del av sedan fyra år, har en tradition att träffas en dag med ojämna mellanrum och göra något roligt ihop. Den här helgen ägde det hela rum på Björkö, där mAnnens dotter bor. Väderleksprognosen hade hotat med regn, så uteaktiviteterna avblåstes till förmån för en träff på Boulebaren inne i Göteborg. Det gick väl sådär för mig, men det var kul ändå. Möjligen lite träigt med hittepåregler. Under flera år i tidernas begynnelse, åkte jag runt med barnens far både i Sverige och utomlands och såg mängder av boulematcher, eftersom han var väldigt aktiv inom sporten. Nåja, i lördags var det lek… 🙄

Väl ute på underbara Björkö, drogs matfixande igång. Jag fixade caprece, sallad och tzaziki. Potatisgratänger och bröd trängdes i ugnarna, och i köket var det full aktivitet. Den här familjen är fantastisk på att göra saker ihop. Det bara flyter på! 

Flera promenader hann vi också med. Själv vaknade jag vi sjutiden igår och eftersom mAnnen också var pigg, gick vi ut en sväng. 

Nere vid Badföreningen åkte kläderna av och en av oss doppade sig halvvägs, medan den andra simmade en sväng. 🐳 Absolut ljuvligt med morgon och att stå och torka i vinden efteråt. Ibland undrar jag om jag tror att jag ska bli 150 år..? Jag som så gärna vill komma nära havet, varför gör jag inte slag i saken?! Pengar? Jobb? Kanske lite så ja. 

Nåväl, helgen var härlig och det är undrbart att se Kärmor mitt i allt detta. Vilken ynnest för henne att få uppleva barn och barnbarn och deras respektive i en skön röra. ❤️


Nu är det måndag igen. En arbetsdag, sedan semester. Det ska jag klara!

*P*

Annonser
Publicerat i Okategoriserade | 7 kommentarer

Viktig kunskap

Trillade ner i soffan ikväll, vek lite tvätt, drack kaffe och insåg att jag var trött. Sambon undrade om jag ville se Fråga Lund. Jag såg nog väldigt förvånad ut, men när jag hörde att en väldigt speciell fråga skulle få ett svar, så nickade jag.


Svaret är: ja 😂

*P*

Publicerat i Okategoriserade | 5 kommentarer

Precis så!

Kvällen blev precis så mysig som jag hade hoppats på. Kära A och henes sambo trillade in när mAnnen stod och rullade lammfrikadeller. Just det där att det är ok om man inte är riktigt färdig när vännerna kommer, det gillar jag. Det opretentiösa, det familjära. Allting kommer ju på plats, förr eller senare. Det gällde även målarvännen, som lyckades irra bort sig i lilla byn, men som så småningom hittades och lotsades in i vår trädgård. 

Våra tomater hade hackats ner tillsammans med lök, basilika, olja och kryddor och serverades på grillat surdegsbröd. Slurp! Vi kunde faktiskt sitta ute och äta, det tackar vi för! När det sen var dags för frikadeller i tomatsås flyttade vi in i köket. Pratigt, mysigt och gott. Väninnan bidrog med äpplepaj som serverades med vispad grädde, citronkvarg eller vaniljsås. Det var bara att välja, själv tog jag kvarg och grädde och kan varmt rekommendera kombinationen. 😉

I veckan har vi tömt sambosonens lägenhet och då fick en dammig gitarr följa med hem till oss. Den hittade de musikaliska männen igårkväll och *tadam* så var den avdammad och stämd. Ett par munspel trollades fram ur målarvännens ryggsäck och sedan var de igång, mina spelande vänner. Åh, vad jag tycker om det! 

Det pratades högt och lågt, spelades egenskrivna låtar men även violinkonsert (här tackar vi en streamingtjänst för bidraget). Kort sagt: en kväll helt i min smak!

Idag vaknade jag vid sjutiden, smög upp, bakade scones och njöt av en färgrik frukost. Visst är buketten härlig? 


Resten av lördagen är oplanerad, men jag är lite sugen på att följa bloggvännens lördagstips och ta bilen mot okänt mål. Ikväll vet vi. 😉

Ha en skön lördag! 

*P*

Publicerat i Okategoriserade | 7 kommentarer

Just idag! 

… är jag stark, just idag mår jag bra…

Nej, det var inte det jag skulle skriva, men musiken ligger ju alltid nära när jag skriver. Idag är jag återigen omåttligt förtjust i livet. Sådär att det sprattlar och bubblar i mig. Luften kändes frisk och fuktig när jag tittade till lilla växthuset för en stund sen. Några tomater fick följa med mig in i köket, ikväll ska de serveras till några goa vänner. Vänner som jag känner mig trygg med och som jag längtar efter att få träffa.

Första september. Livet har lättat lite nu, här hemma lägger vi sommaren bakom oss just idag. Sånt som har skavt och gnagt är borta nu. Vi landar och hittar energin igen. Nya insikter gör livet lättare och jag vill träffa folk och snacka skit, djupdyka i funderingar och trivas tillsammans.

Solen står lite lägre och rönnbären är sprängfyllda med färg. Hej hösten, nu fortsätter vi framåt!

*P*

Publicerat i Okategoriserade | 5 kommentarer

En ny fas

När lille prinsen fick sin diagnos blev jag väldigt ledsen. Tusen tankar och känslor rörde sig i mig och kolliderade med varandra. Sakta men säkert har jag fått vänja mig vid sanningen, även om min hjärna skenar iväg i en svart tunnel ibland. Idag tog jag ett nytt steg när jag var deltog i en liten utbildning om autism. Mest givande var nog att höra föräldrar berätta om sina barn. Tänk så många olika levnadsöden det finns! Nu känner jag mig  motiverad att lära mig mer, acceptansen skymtar en bit framför mig. 

Mitt lilla barnbarn är inte ensam om detta och det finns hur många familjer som helst som kämpar på med samma problematik. Plötsligt vill jag berätta för alla vad det här handlar om. Något säger mig att många inte förstår. Själv har jag förundrats över att de jag trodde skulle visa intresse och kanske ge lite stöd, inte hörts av. Alla har väl nog med sitt kanske, eller så inser man inte att autism inte är som en förkylning som är över på en vecka. 

Den här sommaren har jag återigen funderat över vänskap och familj. På senare år har jag ju lärt mig att ”min familj” inte handlar om blodsband, utan om mellanmänsklig kärlek och genuint intresse. Familjemedlemmarna är utbytbara, vissa har trillat bort, bla ”Bästisen”. Jag förstår fortfarande inte varför. Andra har tillkommit och det är jag tacksam för.

Augusti håller på att ta slut och jag längtar efter hösten. Igår kvällsbadade jag och mAnnen, kvällen innan rastades cyklarna på nya vägar. Vi är ganska slutkörda av olika anledningar, men pratar om det och om oss. Det är bra. Vi är bra. 😎


*P*

Publicerat i Okategoriserade | 18 kommentarer

Så blev det kväller…

och ytterligare en onsdag läggs till handlingarna. 

Tog en sväng i arbetsstaden efter jobbet tillsammans med kollegan som hittade lakan på rea. ”Såna ska du väl ha?!” Tja, eller inte..? Fast JODÅ! Klart jag skulle. Bäddade och gjorde fint och inväntade mAnnen. Ett OJ! avslöjade att han sett mitt lilla upptåg. 😎
Körde hemåt med vinden i håret och höstdofter i nosen, det är något visst med att köra nercabbat. Nytröskat vete fick tankarna att fladdra bakåt i tiden då jag var en aktiv ryttare. Stubbåkrar och halmbalar och galoppera fram över. Härligt! 

Imorgon är en ny dag, då jag ska fortsätta fundera över energitjuvar och motivation. 🤓

Nu ska jag invigningssova i mina fina lakan.


Godnatt! 

*P*

Publicerat i Okategoriserade | 12 kommentarer

Tramsigt?

Det är ju ingen hemlighet att livet skaver här just nu. Lyckan i det hela är att favoritårstiden börjat ge sig tillkänna med mer syre i luften. En semesterresa väntar om några veckor, men att fly från sig själv hjälper ju föga. Kanske solsken och lata dagar, miljöombyte och nya intryck kan lätta på känslan?

Imorse var jag ju på kant med mig själv och jag är en motsträvig en att försöka tala tillrätta. Men idag kom jag på en grej! Istället för att göra som vanligt, tog jag Lilla blå till jobbet. Motorväg byttes mot mindre vägar och jag lät John Fogerty sjunga för mig hela vägen. Lillbilen körs för sällan av mig, bot och bättring innan den ska ställas undan för säsongen. Småsaker i världsalltet, men det funkar. 🙂

20170823_111159

*P*

Publicerat i Okategoriserade | 12 kommentarer