Mysigt som vanligt

Kvällen med mina tre gamla klasskamrater blev mysig, precis som alltid.

I det nästanpå färdiga växthuset, eller orangeriet, inledde vi med bubblor och vansinnigt god gösröra med thaismaker, serverade i små salladsblad. Kladdigt men gott! Det blev lite svalt efter en stund, så vi blåste ut alla ljus och drog oss i i huset. Där fick vi stekt abborrfilé med höstiga rotfrukter och svampsås. Himmelskt gott!

Prat och skratt, högt och lågt, just så som det ska vara. Vid tiotiden körde vi hemåt genom ett väldigt dimmigt Skåne.

Idag vill jag kura ihop mig i soffan och se dokumentärer, som låtsasstorasyster Elisabet har rekommenderat. Jag säger som badväninnorna häromveckan: det där med att jobba, det är jag rättså färdig med nu.

*P*

Annonser
Publicerat i Okategoriserade | 5 kommentarer

Det rullar vidare…. livet alltså

Jag har länge funderat över det där med vad jag gör av tiden. Vad som är viktigt, vad som får mig att må bra. Det är ingen hemlighet att jag inte älskar mitt arbete, ändå är jag där åtta timmar, fem dagar i veckan. Självklart är jag tacksam att jag faktiskt har ett arbete, inte tu tal om det. Men arbetet har förändrats, eller är det kanske jag? Oavsett vilket så känner jag allt oftare att jag inte ”passar in”, jag gör inget bra jobb längre. Inte för att kunderna klagar, det händer sällan. Det är bara det att arbetsgivaren vill annorlunda, lagar och regler snöar in över verksamheten och gör den än mer tungrodd än tidigare. Inuti mig brummar en stress…

Rent privat finns det saker som tuggar och gnager på mig. Jag gör vad jag kan för att stötta och hjälpa där jag kan. Numera handlar jag till föräldrarna varje vecka, ringer ringer till mor lite då och då för att pigga upp och för att få henne att tänka på annat än de fyra väggarna i lägenheten.

Jag och mAnnen är stödfamilj till Lille Prinsen, en helg i månaden är han här. Det låter inte mycket kanske, men det tar hårt på mig. Han ger mig många härliga skratt, men när han går i baklås börjar mina tankar snurra så intensivt. Hur ska det gå för honom framöver? Hur ska hans familj orka? Vad kommer han att känna den dag det går upp för honom hur svårt mycket har varit runtomkring honom? Vad vet han redan idag om det?

Kanske skulle jag jobba lite mindre? Få tid till återhämtning? Den tanken har funnits länge och så kom då dagen som avgjorde för mig. Barndomsvännen drabbades av helvetessjukdomen igen. Nu stannar den i hennes kropp för alltid. Hur länge är ”alltid”? Jag ansökte och fick beviljat tjänstledighet med tio procent, numera är varannan måndag min.

Redan på fredagkvällen lugnar jag mig med att ”du har TRE lediga dagar framför dig nu”. Igår hade jag en sådan måndag och på kvällen sa mAnnen att ”det märks på hela dig att du har varit ledig idag”.

Helgen då? Tillsammans med prinsen blev den intensiv. Han är skör nu, på förskolan är det svajigt med personalen och det påverkar den unge mannen. Här hemma hjälpte han mig att fixa grönsaker till fredagstacosen (det där var år sedan vi åt här hemma och så gott det var!). Den lågt stående novembersolen avslöjade hur smutsiga fönstren var, så de tog vi oss an tillsammans. Fågelmat rörde vi ihop och hällde i formar, för att sedan hänga ut i trädgården. Han kan vara med på sånt nu, även om jag får hjälpa honom att hålla styr på sig själv. När jag tittade på honom för att varna för det varma kokosfettet, såg han upp på mig ”Jag ska lugna mig, mormor. Jag ska lugna mig.” Älskade unge!

Nu är det tisdag och jobbet kallar. Ikväll hämtar jag barndomsvännen och styr kosan mot vår gemensamma vän vid sjön. Dags för klassträff igen.

*P*

Publicerat i Okategoriserade | 3 kommentarer

Bad i månskenet

För någon månad sedan hörde väninnan A av sig och undrade om jag ville hänga med på Midnattsdopp den 26:e oktober. Såklart jag ville och ikväll var det dags. Vilken härlig upplevelse det blev! Jag, A och hennes väninna bestämde oss för att börja med badet. Ett smart val visade det sig, eftersom det var ganska glest mellan gästerna när vi bastade. Vi testade både torr- och vedeldad variant. Däremellan blev det några dopp och stunder då vi stod och spanade ut över Öresund och den fina Malmösiluetten.

Rosiga om kinderna och pigga av baden landade vi i restaurangen, som då var ganska tom på folk. De knökade ju runt inne i omklädningsrum och bastu. Som kärringarna mot strömmen, satt vi nöjda och åt kryddstark soppa och pratade. Det var första gången jag träffade A’s vän och det visade sig att vi hade ett gemensamt intresse i Italien, så vi bubblade på om det.

En fantastiskt fin inledning på helgen. Nu ska jag trilla ner i bingen, det lär inte bli svårt att somna.

*P*

Publicerat i Okategoriserade | 15 kommentarer

Månadsbloggen

En haltande blogg, sällan uppdaterad. Låt mig få skylla på Instagram, igen. Jag lägger ut bilder där och skriver några rader, sedan har jag sagt vad jag vill för stunden. Men jag saknar bloggen, eftersom det är mera tvåvägskommunikation här. På insta klickas på ett hjärta och sedan är det bra med det. Jag vill ju höra din röst, läsarens tankar.

Månaden har bjudit på barnbarnslycka och dito oro, en härlig Italienresa, diskussioner med chefen och säsongens första Kallisbesök.

I lördags satte vi oss i bilen, jag och mAnnen, styrde kosan mot Ribe på Jylland, Danmarks äldsta stad. Där mötte vi ett gäng vänner och ibland dem femtioåringen som vi firade i våras. Helgen var vår present till henne. Vi checkade in på ett vandrarhem, stort och fint. Efter en bubbelskål gick vi ut och åt allihop. Min mat blev för ovanlighetens skull en besvikelse, men så är jag ju bortskämd med riktigt god mat. 😉

Helgens stora begivenhet inföll på söndagen, då vi klev upp klockan sju, åt frukost och packade ihop oss. Ett par timmar senare var vi på plats vid Vadehavscentret. Jag föll pladask för den magiska byggnaden, har aldrig sett något liknande. Gick fram och strök med handen över fasaden som består av vass, precis som taket. Vilka linjer, vilket konstverk!

Introduktion till dagens ostronsafari tog vid, vadarstövlar provades ut och sedan begav vi oss i bil ner till utgångsplatsen. Vår vandring började i knähögt vatten, men sedan blev det nästan ”barmark” då tidvattnet gjort sitt. Efter drygt två km kom vi till första ostronbanken, den lilla. Vi fascinerades av att kunna stoppa ner händerna i vattnet och plocka ostronen. Vår guide berättade mer om tidvattnet för oss och kollade av sin mobil och lät meddela att vi fick avvakta en stund innan vi kunde bege oss ut till den stora banken. Under tiden lärde jag mig att öppna ostron, stänka på tabasco och provsmakade sedan. Vid ostron två kom en flaska champagne fram och det var lite surrealistiskt att stå ute i havet och sätta flaskan till munnen. Smaker, dofter, solstrålar och nyfikenhet.

Jag kan verkligen rekommendera det här äventyret!

Nu är det måndaglunch och träningsvärken i ljumskarna börjar ge sig till känna. Att vada i höftdjupt vatten en knapp kilometer var tuffare än vad jag kunde tänka mig. Men jag klarade det och har en härlig upplevelse sparad i minnesbanken.

*P*

Publicerat i Okategoriserade | 16 kommentarer

Liten vandring

Turist i sin egen stad, det är grejor det.

I lördags träffades vandringsgänget vid Limhamns kalkbrott och fick en guidad visning på två timmar. Det ger såklart flera nya dimensioner när en kunnig guide berättar längs promenaden. Hur skulle jag annars fått veta något om berguven Bernhard eller att vattnet gick att dricka där nere i brottet? Bernhard syntes inte till, tyvärr, men vattnet fick alla som ville smaka på ur mina två kåsor. Själv funderade jag över hur härligt det skulle vara att ta sig ett dopp i det klara vattnet, det stannade dock vid en tanke.

Efter vandringen drack jag en kopp kaffe tillsammans med söta vännen och mAnnen, innan vi alla tre styrde färden hem till lilla huset för gemensam lunch. En riktigt mysig lördag i lugnt tempo.

*P*

Publicerat i Okategoriserade | 14 kommentarer

Smack

Mina helger består ofta av roligheter och sociala sammanhang. Jag tror att det är litegrann därför som måndagarna kan kännas motiga. Det blir helt enkelt en rekyl. Den här helgen har det varit full rulle. Fredagen tillbringades med kollegor ute på landet, där vi ägnade oss åt roliga aktiviteter såsom bågskytte och luftgevärsdito. Mat, dryck, musikquiz och roligt spel blev det också. Jag är oftast lite ljum inför såna träffar, men den här gången blev det väldigt trevligt.

Under lördagen småfixades det lite här hemma och jag läste äntligen ut Boken. Det tog sin lilla tid att beta av 732 tätskrivna sidor, jag sitter ju sällan och läser längre stunder. Tyvärr! Varenda minuts uppmärksamhet är den värd, denna annorlunda och gripande bok. Tack Ylva för tipset!

Frampå kvällskvisten åkte jag och mAnnen till stan, där vännerna bjudit in på aperitivo i sann italiensk anda. Småstökigt, familjärt och härligt kring långbordet, precis så som jag upplevt i Italien. Nya möten, prat om böcker, filmer och livet. Fick tips om filmen ”Vad döljer du för mig?” som jag fiskade hem och såg under söndagskvällen. Intressant att konstatera hur viktigt språket är i en film, i normalfallet förstår jag ju det som sägs (i engelskatalande filmer), men här fick jag hänga med i texten. Det tog en stund innan jag vande mig.

*****

Det här inlägget började jag skriva i måndagsmorse, men kom aldrig till punkt. Precis som vanligt skakades måndagskänslan av mig efter några timmar och arbetsdagen rullade på.

*P*

Ta så många klädnypor med en hand…

I en ny maskinhall hade långbord dukats.

Med andra ord… ett spel som utmanade fantasin.

Publicerat i Okategoriserade | 7 kommentarer

Aldrig slå på någon

Sommaren har varit fantastisk och nu rinner den sakta ut. Temperaturen är ljuvlig, och kvällarna mörknar. Barnen börjar skolan och även min termin drar igång. Jag har fortsatt att känna så genom livet, trots att det är en evighet sedan jag själv gick i skolan. På nåt sätt summerar jag den gångna tiden och gör mig redo för tid som ska komma. Då kommer tankarna på vad jag INTE har gjort uppflaxande och kraxar. De där sakerna jag tänkte på när sommaren precis vaknade till och sträckte på sig.

Sommaryogan i parken besökte jag aldrig, inte heller yogan på Ribban eller Friskis träning där. Cyklingen och promenaderna då? Nä. Det finns mer som inte blev av, påminner de kraxande tankarna mig om, men så skakar jag på mig. Vad hjälper det att jag slår på mig själv med det dåliga samvetet? Inte ett dugg.

Jag har säkert gjort bra och nyttiga saker i sommar. Badat mycket, träffat vänner och familj. Njutit av värmen och bitvis bara försökt stå ut med densamma.

Nu är jag här och det är fredag. I min lilla djungel hittade jag en handfull små tomater och två gigantiska, bortglömda gurkor, när jag för en stund sedan gick ut i växthuset i min randiga nattskjorta.

I förrgår la jag in gurkor, igår silade jag ingefärsdricka och fyllde på flaskor. Den blev inte så stark som jag ville, så jag får göra annorlunda nästa gång. Ljuvligt gott var det att sitta på terrassen med ett stort glas av drickan på kvällen iallafall. Ett bra alternativ till allt vatten jag hällt i mig i sommar.

Jag gör bra saker och jag ska vara lite snäll mot mig nu. Det blir bäst så.

*P*

Publicerat i Okategoriserade | 14 kommentarer