Månadsbloggen

En haltande blogg, sällan uppdaterad. Låt mig få skylla på Instagram, igen. Jag lägger ut bilder där och skriver några rader, sedan har jag sagt vad jag vill för stunden. Men jag saknar bloggen, eftersom det är mera tvåvägskommunikation här. På insta klickas på ett hjärta och sedan är det bra med det. Jag vill ju höra din röst, läsarens tankar.

Månaden har bjudit på barnbarnslycka och dito oro, en härlig Italienresa, diskussioner med chefen och säsongens första Kallisbesök.

I lördags satte vi oss i bilen, jag och mAnnen, styrde kosan mot Ribe på Jylland, Danmarks äldsta stad. Där mötte vi ett gäng vänner och ibland dem femtioåringen som vi firade i våras. Helgen var vår present till henne. Vi checkade in på ett vandrarhem, stort och fint. Efter en bubbelskål gick vi ut och åt allihop. Min mat blev för ovanlighetens skull en besvikelse, men så är jag ju bortskämd med riktigt god mat. 😉

Helgens stora begivenhet inföll på söndagen, då vi klev upp klockan sju, åt frukost och packade ihop oss. Ett par timmar senare var vi på plats vid Vadehavscentret. Jag föll pladask för den magiska byggnaden, har aldrig sett något liknande. Gick fram och strök med handen över fasaden som består av vass, precis som taket. Vilka linjer, vilket konstverk!

Introduktion till dagens ostronsafari tog vid, vadarstövlar provades ut och sedan begav vi oss i bil ner till utgångsplatsen. Vår vandring började i knähögt vatten, men sedan blev det nästan ”barmark” då tidvattnet gjort sitt. Efter drygt två km kom vi till första ostronbanken, den lilla. Vi fascinerades av att kunna stoppa ner händerna i vattnet och plocka ostronen. Vår guide berättade mer om tidvattnet för oss och kollade av sin mobil och lät meddela att vi fick avvakta en stund innan vi kunde bege oss ut till den stora banken. Under tiden lärde jag mig att öppna ostron, stänka på tabasco och provsmakade sedan. Vid ostron två kom en flaska champagne fram och det var lite surrealistiskt att stå ute i havet och sätta flaskan till munnen. Smaker, dofter, solstrålar och nyfikenhet.

Jag kan verkligen rekommendera det här äventyret!

Nu är det måndaglunch och träningsvärken i ljumskarna börjar ge sig till känna. Att vada i höftdjupt vatten en knapp kilometer var tuffare än vad jag kunde tänka mig. Men jag klarade det och har en härlig upplevelse sparad i minnesbanken.

*P*

Annonser
Publicerat i Okategoriserade | 14 kommentarer

Liten vandring

Turist i sin egen stad, det är grejor det.

I lördags träffades vandringsgänget vid Limhamns kalkbrott och fick en guidad visning på två timmar. Det ger såklart flera nya dimensioner när en kunnig guide berättar längs promenaden. Hur skulle jag annars fått veta något om berguven Bernhard eller att vattnet gick att dricka där nere i brottet? Bernhard syntes inte till, tyvärr, men vattnet fick alla som ville smaka på ur mina två kåsor. Själv funderade jag över hur härligt det skulle vara att ta sig ett dopp i det klara vattnet, det stannade dock vid en tanke.

Efter vandringen drack jag en kopp kaffe tillsammans med söta vännen och mAnnen, innan vi alla tre styrde färden hem till lilla huset för gemensam lunch. En riktigt mysig lördag i lugnt tempo.

*P*

Publicerat i Okategoriserade | 14 kommentarer

Smack

Mina helger består ofta av roligheter och sociala sammanhang. Jag tror att det är litegrann därför som måndagarna kan kännas motiga. Det blir helt enkelt en rekyl. Den här helgen har det varit full rulle. Fredagen tillbringades med kollegor ute på landet, där vi ägnade oss åt roliga aktiviteter såsom bågskytte och luftgevärsdito. Mat, dryck, musikquiz och roligt spel blev det också. Jag är oftast lite ljum inför såna träffar, men den här gången blev det väldigt trevligt.

Under lördagen småfixades det lite här hemma och jag läste äntligen ut Boken. Det tog sin lilla tid att beta av 732 tätskrivna sidor, jag sitter ju sällan och läser längre stunder. Tyvärr! Varenda minuts uppmärksamhet är den värd, denna annorlunda och gripande bok. Tack Ylva för tipset!

Frampå kvällskvisten åkte jag och mAnnen till stan, där vännerna bjudit in på aperitivo i sann italiensk anda. Småstökigt, familjärt och härligt kring långbordet, precis så som jag upplevt i Italien. Nya möten, prat om böcker, filmer och livet. Fick tips om filmen ”Vad döljer du för mig?” som jag fiskade hem och såg under söndagskvällen. Intressant att konstatera hur viktigt språket är i en film, i normalfallet förstår jag ju det som sägs (i engelskatalande filmer), men här fick jag hänga med i texten. Det tog en stund innan jag vande mig.

*****

Det här inlägget började jag skriva i måndagsmorse, men kom aldrig till punkt. Precis som vanligt skakades måndagskänslan av mig efter några timmar och arbetsdagen rullade på.

*P*

Ta så många klädnypor med en hand…

I en ny maskinhall hade långbord dukats.

Med andra ord… ett spel som utmanade fantasin.

Publicerat i Okategoriserade | 7 kommentarer

Aldrig slå på någon

Sommaren har varit fantastisk och nu rinner den sakta ut. Temperaturen är ljuvlig, och kvällarna mörknar. Barnen börjar skolan och även min termin drar igång. Jag har fortsatt att känna så genom livet, trots att det är en evighet sedan jag själv gick i skolan. På nåt sätt summerar jag den gångna tiden och gör mig redo för tid som ska komma. Då kommer tankarna på vad jag INTE har gjort uppflaxande och kraxar. De där sakerna jag tänkte på när sommaren precis vaknade till och sträckte på sig.

Sommaryogan i parken besökte jag aldrig, inte heller yogan på Ribban eller Friskis träning där. Cyklingen och promenaderna då? Nä. Det finns mer som inte blev av, påminner de kraxande tankarna mig om, men så skakar jag på mig. Vad hjälper det att jag slår på mig själv med det dåliga samvetet? Inte ett dugg.

Jag har säkert gjort bra och nyttiga saker i sommar. Badat mycket, träffat vänner och familj. Njutit av värmen och bitvis bara försökt stå ut med densamma.

Nu är jag här och det är fredag. I min lilla djungel hittade jag en handfull små tomater och två gigantiska, bortglömda gurkor, när jag för en stund sedan gick ut i växthuset i min randiga nattskjorta.

I förrgår la jag in gurkor, igår silade jag ingefärsdricka och fyllde på flaskor. Den blev inte så stark som jag ville, så jag får göra annorlunda nästa gång. Ljuvligt gott var det att sitta på terrassen med ett stort glas av drickan på kvällen iallafall. Ett bra alternativ till allt vatten jag hällt i mig i sommar.

Jag gör bra saker och jag ska vara lite snäll mot mig nu. Det blir bäst så.

*P*

Publicerat i Okategoriserade | 14 kommentarer

Mycket familj blir det…

När jag summerar mina helger inser jag allt oftare att det är mycket familj i dem. Så var det inte förut, men med mAnnen har det blivit så. Vi träffar hans familj och vi träffar Äldsta med familj. I fredags var just de här, min dotter med barn. De sov över till lördagen, lilla prinsessan mellan mig och mAnnen, prinsen på en tältsäng bredvid mig. För en gångs skull fick deras mamma sova ensam, välbehövligt såklart. Morgonen blev smått kaotisk, så vi fick på oss kläder snabbt och var ute på promenad vid åttatiden, så att min dotter fick fortsätta sova en stund. Storebror fick köra lillasyster i vagnen, det gick finfint. Ett par olika lekplatser besöktes, så även skateparken där vi varit många mornar förut. Nu fick den lilla göra premiär där, hon tultade glatt på och undersökte den nya världen tills hon blev trött och helt sonika klev upp i sulkyn och satte sig.

Stora och små…

Hon är alltid på väg och gärna med något på huvudet ❤

Mina barnbarn tar man inte där man satt dem… Livet går i 190 knyck med de båda i huset. Frampå eftermiddagen skjutsade jag dem hem, eftersom det var dags för Kusinträff med mAnnen på kvällen. Det blev en småtrevlig tillställning, men det är vad det är att vara ”sist in”. Jag är rookien där, vi har ju bara känt varann i fem år, jag och min sambo. Alla är dock väldigt goa mot mig, känslan är såklart min egen.

På söndagen hämtades bilen hem. Jag hade tänkt vara chaufför på kvällen, men blev bjuden på rosé när jag kom till festen och sen slank lite vitt ner lite senare också. Fast med facit i hand kunde jag lika gärna druckit vatten. Det har hänt nåt med mig och alkohol, vi måste inte umgås bara för att ”alla andra” gör det. Jag föredrar dessutom att vara pigg dagen efter. Åldern? Vet inte, men jag tänker på det ganska ofta.

Plockade förresten björnbär hos svägerskan igår, trist att buskarna ska vara så förbenat taggiga. Hela huset doftade av dill när vi kom dit, svägerskan var i full gång med att lägga in gurkor. Det var flera år sen jag gjorde det, men imorgon ska mAnnen till Möllan och handla gurkor till mig. 🙂 Sånt var jag så flitig med som nygift, gurkor och rödbetor lades in. Bullar bakades, rotmos och ärtsoppa koktes. Det var då det. Var sak har sin tid.

Nu är det förövrigt tid att krypa till kojs med ”Ett litet liv”.

Gonatt!

*P*

Publicerat i Okategoriserade | 8 kommentarer

Spektakulärt

Så kom det då äntligen – regnet. Inatt dundrade åskan som aldrig för och himlen lystes upp av blixtar. Regnet slog mot skärmtaket utanför sovrummet och jag låg klarvaken en stund. Både jag och mAnnen gick ut och såg skådespelet genom köksfönstret. Nu på morgonen blåser det rejält och luften går att andas. Vissa dagar har jag varit innerligt trött på den tryckande värmen, jag mår fysiskt dåligt av den. Så är det bara. Underbart att jag bor i Skåne och har nära till havet var jag än är. Det gör att jag har badat väldigt mycket mer än vanliga somrar. Kvällsdoppen är de allra, allra bästa.

I onsdags badade jag i ett busigt hav i Kämpinge. Längs med strandkanten låg drivor av sjögräs och havsbotten var förrädiskt gropig. Barndomsvännen bad mig att inte gå för långt ut, hon skulle inte kunna rädda mig om något hände. Själv höll jag ett öga på henne hela tiden, hon som badade med ena armen över huvudet för att inte få vatten på den lilla manicken som sitter där. Manicken som tar emot gifter var tredje vecka.

Insvepta i badrockar promenerade vi tillbaka till vännens hus, åt lite kvällsmat och pratade om väldigt mycket. Sjukdomen berörde vi knappt, livet är så mycket mer. Däremot så fick jag se hennes nya frisyrer. En ny variant var ”hårbanden” som bärs under en hatt eller sjal, himla praktiska en varm sommar som denna. Inget värmande hår uppe på hjässan, utan endast det som hänger ner från hårbandet som träs på huvudet.

Det var skönt att få några timmar tillsammans, så där helt spontant. Jag har erkänt hur rädd jag är och att jag just därför har svårt att höra av mig ibland.

Igår skrev skrev jag på försäljning av Yngstas lägenhet. Två visningar på två dagar och sen var det klart. Kanske kunde priset blivit högre om vi hade avvaktat lite, men samtidigt är det skönt med ett snabbt avslut och dottern är nöjd. Det är ju det mest väsentliga. Att gapa efter mycket ingår inte i hennes personlighet. Älskade unge!

*P*

Publicerat i Okategoriserade | 7 kommentarer

Utan rubrik, tror jag.

Måndagmorgon och jag har dragit på mig byxor och svept filten om mig, när jag äter mina knäckemackor och lyssnar på nyheterna. Det är lite svalare och inatt har jag inte vaknat av värmen en enda gång. Skönt!

Igårkväll gick mAnnen in för att se på sporten vid sjutiden, men han kom utrusande strax igen. Det brann på Björkö, den ö där hans dotter bor! Under kvällen fick vi rapporter som lugnade oss. Branden hade varit obehagligt nära, så nära att man fick spruta vatten på huset där dottern bor i förebyggande syfte. Väskor för eventuell evakuering hade packats i all hast, men de fick stå kvar orörda. Tänk så fort livet kan vända?!

Helgen förövrigt då? Jotack, den var social. I fredags var Äldsta med familj här när jag kom hem från jobbet. I vår pyttiga lilla trädgård kämpade min svärson och sambo med att sätta upp ett partytält. En övning jag hade ställt mig väldigt skeptisk till. Det blev en trädgård i tält, inte ett tält i trädgården som hos vanligt folk. Men det blev bra! Äldstas väninna och Kärmor anslöt sig och jag snurrade ihop allsköns grönsaker med pasta i en stor Kockumsgryta som ställdes på bordet ute i tältet. Alla åt glatt och det var en skön stämning. Lilla prinsessan dansade för oss när hennes pappa satte igång afrikansk musik. Rolig unge det där. Prinsen och jag plockade cocktailtomater i växthuset. Småsaker, samvaro.

Lördagen nyttjades till att förbereda inför samkväm med vänner. Jag gjorde en ceviche på lax, massor av citrus, mango, avocado, gurka och koriander. Riktigt gott, om jag själv får säga det.

Förrätten i sött glas som vi hittade på Erikshjälpen.

Hjortstek i ugnen fick ersätta det som skulle ha grillats och en härligt rotfruktsgratäng med svamptäcke till det. Avslutningsvis mousse på vit choklad och jordgubbar. Jag kan när jag vill.

Intressant det där med grillförbudet och hur man kan gnälla över det. Jag blir provocerad av sånt och är glad för att jag har mat att äta och el så att jag kan förbereda den inne i köket.

Inga levande ljus, bara låtsas…

Samtalen blev lite djupare än vanligt i lördags, vilket jag uppskattar. Allt började med att jag berättade om min lille prins och att vi ska vara stödfamilj åt honom. Då rullades andra historier upp och jag konstaterade återigen: alla bär på något. Vi måste bara våga prata med varandra.

Söndagen gick i lugnets tecken, förutom rivstarten på morgonen. Då vaknade jag av ett ljud ifrån trädgården och stod rakt upp direkt. Det var vinden som tagit tag i tältet och pinnarna hade börjat trilla. Inte mycket mer att göra än att störta ut och försöka få ner schabraket, vilket fungerade bra. Jag kände mig lite som Mary Poppins, där jag var på väg att lyfta med tältduken.

Söndagförmiddagens terapi…

Dags att ta tag i måndagen!

*P*

Publicerat i Okategoriserade | 10 kommentarer