Hur hade du gjort?

I dagsläget åker jag tåg ”mot folkströmmen”, dvs från storstad till mindre stad, när jag ska till jobbet. Det är alltid gott om plats och jag behöver inte oroa mig för att inte kunna hålla distans till medpassagerare.

Nu har jag (med flera) fått frågan om att jobba i storstaden några månader. ”Intressant” tänkte jag först. Sen kom varningarna om att smittspridningen ökar. Då blev jag obekväm. Vill jag ta risken att behöva trängas på tåget för att ta mig till stan?

Hur hade du gjort?

*P*

Publicerat i Okategoriserade | 7 kommentarer

Här är jag!

I den händelse någon undrar, alltså.

Storebror fyllde 60 år för någon vecka sedan och överraskades av mig och mAnnen. Det blev middag på restaurang Postgatan i Kalmar, passande för en jubilar som i dagarna går i pension efter ett helt yrkesliv inom just Posten. Min bror – pensionär?

Till helgen förväntas gränsen mot Danmark stängas för skåningar igen, vilken tur att jag och Irrhönan hann träffas och göra en härlig roadtrip på Österlen härom lördagen. Vi bjöds på vackra vyer eftersom den danska gps:en valde väg till oss. Tillsammans beundrade vi keramik i Örum, där vi bjöds på fika hos Hönans gamla studievän. I Svinaberga inhandlades vykort, silvermonster och kylskåpsmagneter hos fyndiga Lisa Tofft. God mat avnjöts på uteservering hos Allé på Österlen.

Självklart köpte vi med oss frukt från Kivik, något annat skulle vara på gränsen till straffbart. Skånska äpplen förgyller våra allt mörkare kvällar nu.

Mycket annat vill jag skriva, men plikten kallar och jag är glad att ha fått ner några ord och spridda bilder här.

På återhörande, hoppas jag!

*P*

Publicerat i Okategoriserade | 13 kommentarer

Det där livet…

Berg- och dalbanan vi alla åker, med mer eller mindre krängande vagnar, vi kallar det ju Livet. Ibland är det snällt, ibland står det som svartpeppar i näsan på en. Så planar det ut lite och jag hinner andas, vrida på huvudet och skåda vad som finns på olika håll.

Hörde en kund som hade åldersnoja på jobbet häromdagen och tyckte att det var förfärligt att ha blivit.. fyrtio tror jag att det var. Min impulskontroll höll mig kvar på stolen. Otacksamma människa, mumlade jag för mig själv. Att inte fylla år längre, är det något att trakta efter?! Korkade väsen…. Samma kväll sammanstrålade jag med Barndomsvännens båda systrar och två andra kvinnor på en italiensk kvarterskrog i Malmö. Vi skålade i bubblor för vår saknade vän, skrattade och torkade tårar om vartannat. Pratade i mun på varandra och blev tysta som genom ett trollslag ibland. Vi firade hennes födelsedag och det kändes så bra att få vara i ett gäng så fyllt av kärlek och vänskap. Vi hade alla stött på varandra några gånger genom åren, senast på begravningen. Det är något förlösande i att träffa vänner som älskat en och samma människa.

Jag hoppas att vi träffas snart igen, äter och dricker gott tillsammans och pratar om allt och inget. Tänk… jag som kände mig så ensam och bortglömd för bara några dagar sedan, fann mig plötsligt i ett sammanhang, njöt och fick energi.

Det svänger snabbt.

Ibland står jag liksom utanför och tittar in och så plötsligt är jag mitt inne i…

*P*

Publicerat i Okategoriserade | 4 kommentarer

Nåja…

Bästa botemedlet när jag känner mig bortglömd är att träffa barnbarnen. Där sprudlar glädjen när de ser mig, bruna ögon glittrar och glada munnar tjoar MORMOR! Som balsam för en ibland trött och törstande själ. Minstingen på snart 1,5 år hämtades i lördagsmorse och tillbringade hela dagen och natten här hemma.

På söndagsmorgonen utökades skaran med mellanbarnbarnet, treåringen som pratar på in- och utandning. Hon och kusinen vattnade blommor och ägnade en lång stund åt att hälla vatten mellan olika kannor och jag ställde mig frågan varför inte har satsat på vattenväxter. Minstingens mamma och tillhörande pojkvän anslöt vid niotiden och åt frukost här. Kul för dem att få träffa mAnnens son och dennes flickvän. Sex vuxna och två barn runt vårt köksbord erbjöd ingen distans, men så fick det bli. Trevligt och stökigt.

Mellanbarnbarnet och mormor

När söndagkvällen kom var hjärtat påfyllt av kärlek och egenvärdet hade fått sig en skjuts uppåt.

Igår när jag sladdade in med cykeln framför huset förstod jag att det skulle bli lite avskedsmiddag runt tidigare nämnt köksbord. Den här gången var det den äldre generationens tur. Sambons mor var på plats för att säga hejdå till sitt barnbarn, min egen mor hade också lockats hit. Det bjöds på grillspett, sallad, vin och avslutningsvis äpplekaka (skånsk stavning), glass och en liten slurk whisky. Den unge mannen har ett stort intresse för den gyllene drycken, så det blev en del prat kring det. Härligt att se honom fara runt i köket, restaurangmänniska som han är.

Idag återgår det mesta till det vanliga. Huset töms på inneboende och det blir bra, även om det varit väldigt trevligt med lite gäster. Tre rum och kök är i minsta laget vid såna här tillfällen, men Pensionat Nöden briljerar alltid ändå enligt den gamla devisen ”Finns det hjärterum…”.

*P*

Publicerat i Okategoriserade | 2 kommentarer

Persona non grata

När jag halkar ner i de där små mörka hålen som livet kan kantas av, så tror jag helt seriöst att jag är en sån som ingen saknar. Första tanken är att skylla på ”tiden vi just nu lever i”, men inuti mig knackar någon på och säger att ”så har du alltid känt, till och från genom livet”. Tack så mycket för den påminnelsen.

Jag saknar samtal, jag saknar vänner och jag saknar svar. Ibland saknar jag, som jag berättat för er, mig själv. Vilken roll pandemin spelar ska jag låta vara osagt. Förlusten av min älskade vän, hur har den påverkat mig? Vi hann inte prata klart. Gör man någonsin det?!

Dags att gå och bädda ner mig. Imorgon ska yngsta barnbarnet hämtas hit och det ser jag framemot. Barn är ärliga och omedelbara. Jag älskar det.

*P*

Publicerat i Okategoriserade | 9 kommentarer

Så enkelt

Intressant det här med känslor, humör, sinnesstämning. Idag cyklade jag till tåget i strålande solsken och fyllde hela mig med frisk luft. Vantarna var på och de behövdes. Vid tåget mötte jag grannpojken, han som jag sällan ser eftersom han oftast bor hos pappa på ett annat område. Nångång ibland är han hos mamman, min granne. I många år har jag hört henne skrika på honom, han har också varit högljudd med en tråkig attityd.

Jag frågade vart han var på väg och det visar sig att han går i skolan inne i Malmö numera. ”De har en grupp med såna som har ADHD och sånt…” berättade han och trampade runt. Där trivs han, sa han och log. Jag sa att jag tycker att det är det viktigaste och berättade att jag jobbar i Ystad. ”Dit ska vi idag! Kolla på båtar, för det har vi läst om nu”.

Jag minns ett samtal jag hade med honom när han var 5-6 år och min hund hade dött. ”Hon är i himlen” svarade jag när han undrade var hon var en dag. ”Där är min storasyster också, fast egentligen är hon ju på kyrkogården. ” Små samtal som ger så mycket.

Att jag var tjurig igårkväll när pannacottan inte ville stelna och kolasåsen blev besk, det glömmer vi va? Den känslan sov jag bort och imorse stod finfin pannacotta i kylen. Sambon ryckte in när han såg att jag tappade sugen. Ikväll blir det Syskonträff och vi tar med rätt nr 4.

Må solens strålar hitta även dig idag! 😉🌻

*P*

Publicerat i Okategoriserade | 7 kommentarer

Pensionat Nöden

Vårt lilla pensionat har öppnat igen, dock mycket temporärt den här gången. Sambons son har flyttat från Svalbard till Oslo och passar på att förlägga några dagar i hemlandet. I sällskap har han sin flickvän, som visar sig vara en härlig tös. I måndags var Kärmor här och jag såg hur hon njöt där hon satt vid bordet och tittade på ungdomarna. Eftersom flickvännen inte talar svenska, bubblade vi på engelska och översatte så att Kärmor kunde hänga med. Det var roligt att se hur hon emellanåt förstod engelskan och kunde inflika någon kommentar.

Sommaren har kommit tillbaka och då passade det ju utmärkt att ta ett kvällsdopp, tyckte jag. Igårkväll tog vi en tur till Ribersborg och med mig ner i havet fick jag både mAnnen och hans son. Alldeles underbart var det att simma en stund. På hemvägen köptes pizzor hos Di Penco, där pizzasallad och fettdrypande pizzor lyser med sin frånvaro. 🙂

Vi fick en mysig stund i trädgården innan de yngre åkte in till stan för att träffa vänner.

I skrivande stund är klockan sju på morgonen, en dimmig promenad är avklarad och en ny slurk kaffe ska strax hällas upp.

En helt annan sak förresten! Jag och mAnnen har börjat titta runt efter ett fritidsboende, en intressant upplevelse då vi har väldigt olika uppfattning om vad det är vi vill ha. Mitt förslag nu är att var och en skriver en liten önskelista, sen får vi se om de tu kan mötas. Något galet kan jag tycka att det verkar vara på bostadsmarknaden, då priserna många gånger skenar i väg. I helgen tittade vi på en gammal skola, som vi båda sa tvärnej till. Igår var priset uppe i 100% över utgångspriset. Tokigt! Nåja, vi tar det lilla lugna, den här hösten är kanske inte den bästa att ge sig in på köpmarknaden. Men drömma får man ju!

*P*

Publicerat i Okategoriserade | 8 kommentarer

Inte fastna

Jag har blivit bättre på det där, att inte fastna i en känsla. Det är ju precis det förvirringen, uppgivenheten, vilsenheten är. En känsla. Varken mer eller mindre. Den ska inte förringas, men jag vill inte heller låta den bestämma över mig. Igår tog jag helt sonika på mig handskar och samlade ihop spade, grep, jordsäck och spann. Lilla Louise Odier hade väntat en vecka på att få komma i jorden.

Det var härligt att dra och slita i växter som tagit överhanden i rabatten, gräva och köra runt med händerna i jorden. Regnet kom men jag fortsatte pyssla, det är ju i trädgården jag njuter som bäst. Min nya ros placerade lite framför en annan rosvän, White nights, de kan säkert bli ett fint par vad det lider. Gräddigt vitt och ljuvt rosa.

På förmiddagen hade jag varit en sväng och hälsat på Yngsta hemma hos hennes pojkvän. Eftersom jag klipptes väldigt kort i lördags, insåg jag att mina ögonbryn behövde skogas av ett proffs. Gott att sitta där i den lilla trädgården med mitt barnbarn i famnen och bli tillfixad. På hemvägen körde jag inom mor och tittade till henne. Med mig i packningen hade jag lakan som jag hade tvättat åt henne och ett kilo lingon som jag köpt på torget. När jag ringde henne på lördagen och berättade om lingonen sa hon bara ”Nätack, jag är inte intresserad, ta dom du. Du vet.. så ska jag gå ner i källaren och hämta burkar. Nä… jag vill inte.” Nu är den här dottern lite envisare än så och jag fick ett brett leende av mor när jag räckte över bären. Lite lingonkokning blir ett bra litet avbräck i den isolerade tillvaro hon befinner sig. Min egen lingonkokning ser inte ut att ha lyckats riktigt, jag får kolla ikväll. Imorse såg sylten tunn ut.

Förresten flickor, så är skrivandet helande för mig. Det är skönt att låta orden flöda.

*P*

Publicerat i Okategoriserade | 5 kommentarer

Ibland tappar jag…

… bort mig själv. Har suttit rakt upp och ner och saknat *P* idag.

Märkligt.

Publicerat i Okategoriserade | 4 kommentarer

När två blir fyra

Om man tar semester fredag och måndag, då får man plötsligt f y r a lediga dagar. Det är sånt jag behöver och det är sånt jag numera försöker planera in. Strödagar utan planer har alltid varit min grej. Eftersom mAnnen gjorde likadant (nej, det var egentligen inte så jag hade tänkt det 😉) så har jag haft hans sällskap.

I fredags blev vi sugna på att åka till Möllan och handla lite. På mAnnens fråga om vi inte skulle ta med mor, svarade jag ja. Jag vet inte hur många år det är sedan mor var där senast. Många – tänker jag. Det var härligt att se och höra henne där hon gick runt och tittade på allt, tog upp en frukt, snusade lite på den och la tillbaka den. Fel sort. Köpmännen försökte fånga hennes intresse, men när det visade sig att nätmelonen var spansk så skakade mor på huvudet. Svensk eller ingen. Gurkor, krondill och pepparrot inhandlades dock, både av henne och av mig. Det var många år sedan jag la in gurka och plötsligt fanns lusten där igen.

Buketter med dahlior och ett par persiska bröd fick också följa med oss hem. Lunch inhandlades vid Heleneholm, där de lagar (i mitt tycke) god thaimat. Maten avnjöts på mors balkong. Ett par fina timmar blev det.

Frampå kvällskvisten dök väninnan A upp, spontaninbjuden av mAnnen, han gör så ibland. En perfekt avslutning på fredagen!

*P*

Publicerat i Okategoriserade | 10 kommentarer