Behaglig helg

Tänk när allt bara blir så där bra som man har önskat. Helgen har verkligen varit behaglig. Trädgården pysslades om igår och frampå seneftermiddagen körde vi till Ribersborg, där jag tog mig en härlig simtur. Jag konstaterade återigen att om man ska förhandla med mig, ska man göra det när jag precis har badat. Då är jag så tillfreds med mig själv och livet så att jag troligen skulle säga JA till det mesta.

Söndagen var öronmärkt för promenad med en numera pensionerad kollega, därför styrde jag bilen söderut imorse och gick en härlig runda med C längs Falsterbokanalen. Vi hann avhandla massor av ämnen och avslutade med en kopp kaffe i hennes vansinnigt välskötta trädgård.

Det blev en besök hos mor på hemvägen. Hon ville ha ett par grejor i mataffären som jag hade köpt med mig. Ett par fina dukar till hennes balkong hade jag också fixat och det blev väldigt uppskattat. Roligt!

Höllviken

För ett par timmar sen kom Yngsta och barnbarnet hem igen och den lille fick inviga den lilla poolen som MoffaPä hade ställt fram. En given succé!

Matlådan är förberedd och rent mentalt har jag bestämt mig för att vara mer positiv på jobbet imorgon. Wish me luck! 😀

*P*

Publicerat i Okategoriserade | 4 kommentarer

Tystnad

Kylskåpssurr och urdrucken kaffekopp. I lilla huset är det bara jag just nu, när mAnnen gått ut i trädgården för att påbörja dagens projekt – iordningställande av uteplats. Takskägget ska borstas rent från vildvinets framfart, sedan ska det målas. Slutligen är tanken att en markis ska komma på plats, något jag har skjutit på framtiden ett par år nu och plötsligt är den här – Framtiden.

Jag sitter och glor rakt fram, lyssnar på tystnaden och njuter. Yngsta med son är hos Äldsta under helgen och hur mycket jag än älskar dem, så är det skönt med lugnet, det efterlängtade. Arbetsdagarna bjuder på mycket ljud, då det pratas i telefon runtom mig precis hela tiden. En radio står alltid på. Ibland vill jag försvinna in under en ostkupa och stanna i min egen värld, avskärmad. Men jag är ju värdelös på att avskärma mig, att hålla fokus på mitt. Jag studsar upp och ner och svarar i porttelefonen, där förvirrade kunder ringer på. Häromnatten vaknade sambon av ett vresigt ”Då reser jag mig väl upp IGEN då!”. Jag berättade för kollegan om mitt sömnpratande och hon tog upp det med övriga på arbetsplatsen. ”Inte ska P’s man vakna av det där mitt i natten? Vi måste hjälpas åt här under dagarna, så att P inte behöver drömma om jobbet!” Hon är en härlig kollega.

Rumpan känns lite lätt avdomnad efter 1,5 timmes sittande på köksstolen. Klockan är strax åtta och det är väl dags att hugga tag i dagen? Plocka undan, dammsuga, mata tvättmaskinen, ge Morsdagsorkidén en kruka, fundera över vilka kompisar mina nyplanterade rosor ska få. Kanske åka ut och ta ett dopp i havet, det älskade? Vad gör du idag?

*P*

Publicerat i Okategoriserade | 12 kommentarer

Tre generationer

Just nu kör vi den varianten igen, då Yngsta med son mellanlandat hos oss i väntan på att hennes egen lägenhet ska bli tillgänglig igen. Samboskapet höll inte och jag är evigt tacksam att dottern hyrde ut sin bostad, så att hon har något att gå tillbaka till.

Livet rullar på med trädgårdsfix, barnbarnspassning och förändringar på jobbet. Kropp och knopp uppskattar att gräva och plantera efter en arbetsdag.

Familjens yngste vill vara med, såklart. Han gräver, vattnar och kör skruvdragare med ”Mommo Pä” – samlingsbegrepp för mig och Pär. 😁

*P*

Publicerat i Okategoriserade | 4 kommentarer

En måndag

Uppförsbacke, det var känslan större delen av gårdagen. Det blir så ibland, med eller utan anledning.

Vi ska flytta, jag och mina kollegor. Alla vrår har synats, saker har sorterats, det mesta har slängts. Under många år har det samlats papper i kartonger, på hyllor, i skåp. Verksamheten kräver att en hel del arkiveras, men mycket har åkt rakt ner i stora sekretesskärl.

Vårt arbetssätt har förändrats och kommer att förändras mycket framöver. Digitalisering – ja, ni vet va? Funderingar kring vad det kommer att göra med personalen, olika roller. Jag funderar ofta på sånt, vad som händer med människan, om oron hon kan känna. Vi tar en dag i taget och ser framemot ny fräsch lokal på ett annat torg i stan.

Igår avtackades en kollega med blommor och present. Själv hade hon med sig ett fång av rosor och gav oss alla varsin liten bukett. Till var och en hade hon skrivit en personlig hälsning. Så omtänksamt, fint och annorlunda!

På kvällen kom tunga nyheter, då vi fick reda på att bonussonen fått diagnosen MS. Det kommer att ta ett tag att ta in…

*P*

Publicerat i Okategoriserade | 12 kommentarer

Fyrkanter

Söndagkväll, telefonen ringer och jag hör mitt största barnbarn.

– Kan du komma till oss på fredag och äta bacon och potatismos?

Jag svarar att jag får kolla upp det där och sen undrar jag om han tyckte att det var mysigt när jag var där i fredags och åt just det han nämner. Inget svar, sedan min dotters sufflerande bekräftelse om att det var precis det samtalet handlade om, att berätta hur mycket Lille Prinsen hade uppskattat mitt besök. Sedan var samtalet slut.

Det är så han fungerar, precis så. Ett uppdrag ska utföras och när detta är gjort, gör man nåt annat. Punkt. Inget småprat eller frågor, det var ju inte det samtalet gällde. Hans liv är fyrkantigt och fyrkanterna hjälper honom.

I lördags morse mötte jag honom på toaletten, där han halvsovande tog fram sin tandborste och sa åt mig att också borsta tänderna. Sedan gick han ut i vardagsrummet, kröp upp i sin fåtölj med iPaden i handen, sa åt Lillasyster att sätta sig på sin plats med sin iPad. Själv satte jag på en kanna kaffe och undrade vad barnen ville ha till frukost. Lillasyster valde flingor och storebror frukt. Alltid frukt, det borde jag veta, sa jag till mig själv. En skål druvor och ett glas vatten.

I går var det äntligen säsongspremiär för Lille Prinsens fotbollsträning, den jag berättat om förut. Jag älskar att följa med honom dit, till laget där alla är välkomna. Där har barn med olika funktionsvariationer roligt med bollar. Fantastiskt att se alla tränarnas engagemang och barnens glädje. Alla träningstillfällen avslutas med match och igår var det härligt att se hur barnen hade utvecklats och hur de passade varandra, hade koll på inkast och hörnor. Många mål blev det för mitt barnbarn och han var mäkta stolt över sin insats.

Jag behöver hälsa på i mitt barnbarns värld ibland, se fyrkanterna och få alltmer förståelse för dem.

*P*

Publicerat i Okategoriserade | 3 kommentarer

Två på en gång?

Handskrivna brev är en sällsynt raritet numera. Då kan ni nog förstå min lycka när jag kom hem häromdagen och fann TVÅ brev på köksbordet! Det ena innehöll en kärlekig teckning från minsta barnbarnet och det andra ett litet brev ända ifrån Portugal. Tack Anna! ❣️ Barnsligt glad blev jag och nu sitter teckning och brev på kylskåpet så att jag får le åt dem flera gånger om dagen.

Jag tillhör skaran som fortfarande, kanske än mer idag, tycker om en levande röst i telefon och några handskrivna rader på ett kort.

*P*

Publicerat i Okategoriserade | 4 kommentarer

Lååånghelg

Vi bättrade på statistiken här hemma när även mAnnen testade positivt, precis som väntat. Av helgens planer blev det ingenting. Ömma kroppar, hosta och trötthet är vårt facit av virusets framfart och vi båda inser att vi är lyckligt lottade. Små promenader har det blivit, ett par bilturer också, bara för att få se nåt annat än väl intrampade miljöer.

Idag har vi sett filmer om pilgrimsvandringar, det där är ju något som både jag och sambon vill göra någon gång i livet. Till att börja med vill jag komma igång med vandringar i Skåne, här finns ju så fantastiskt mycket att se här också.

Nu ska jag först bli riktigt frisk igen, hitta orken och smakerna. Det är väldigt skumt det där med att inte kunna känna smaker och dofter som vanligt. Salt går igenom i maten och det beska i kaffet.

Längtar efter att få träffa de tre barnbarnen och döttrarna, men vi får vänta en vecka till.

*P*

Publicerat i Okategoriserade | 20 kommentarer

Hej på dig, lilla virus.

Så blev jag då en liten pinne i statistiken. Smittades sannolikt av en kollega, ingen skugga över henne dock. Jag testades i onsdags. Negativt. Nytt test på lördagen, då ytterligare en kollega insjuknat. Den här gången var testet positivt.

Nu är både jag och mAnnen hemma, allt enligt reglerna. Jag är trött, annars helt ok. Självklart håller jag tummarna att det stannar vid detta. Har precis kommit in efter en promenad i regnet. Det hjälper både kropp och knopp med frisk luft och lite rörelse.

Nu blir det läsning och tv-tittande. ”Call my agent” fick jag tips om i förra veckan och det tackar jag för idag. 🙂

*P*

Publicerat i Okategoriserade | 10 kommentarer

I tid

Idag var både jag och tåget i tid, så det blev bara ”en längd” promenerad längs perrongen. Slentrianmässigt läste jag varningsskylten, men stannade upp.

Där borta, kanske hundra steg fram, trotsade en kvinna varningen. Det är längesen nu, men jag minns händelsen så tydligt. Inte för att jag var där, inte ens i närheten. Men min dotter kom ut från sin pappas hem och såg räddningsfordonen. Dagen efter mötte jag min kära granne, en varm, äldre kvinna som jag ofta pratade med. Hon var alltid så intresserad av vad jag hittade på. Skulle jag iväg och bada, jag hade ju den där utflyktskorgen med mig? Eller träffa nån väninna? Jag gjorde ju så mycket roligt alltid.

Runt kvinnan den här dagen, gick några andra människor, sonen kände jag igen. Tystnaden var kompakt, det svävade en märklig känsla runt sällskapet. De såg inte mig.

Ute på hundfältet ett par dagar senare kom förklaringen, då någon berättade om det tragiska som hade hänt. Hennes gamla föräldrar bor på ditt område…

Jag la ett vykort i kvinnans brevlåda veckan efter, hälsade från mig och min prickiga hund. Hon visste kanske inte mitt namn, men alla hade koll på min dalmatiner.

Vi fortsatte träffas så där som grannar gör, vid garaget och soptunnan. Hon berättade om sin dotter och hur jobbigt hennes liv hade varit pga psykisk sjukdom.

”Men just den där dagen lät hon så glad. Jag ville komma bort och hjälpa henne i hemmet, men hon tackade nej. Hon hade redan koll på allt.” Några timmar senare var hon borta.

Livet är märkligt, så även minnet. En skylt väcker det som ligger långt bak i hjärnan och ett blogginlägg blir till.

*P*

Publicerat i Okategoriserade | 8 kommentarer

Torsdag

Tåget är försenat, så jag tar en extra promenad runt ”Ankedammen”, går sen längs perrongen – fram och tillbaka. En annan kvinna gör likadant och tredje gången vi möts skrattar vi, byter ett par ord och går sen vidare i snön. Ögonen rinner, precis som vanligt när det är kallt. Vad beror der på?

Solen klättrar upp bakom träden och jag bestämmer mig för att dagen ska bli bra.

*P*

Publicerat i Okategoriserade | 4 kommentarer