Två på en gång?

Handskrivna brev är en sällsynt raritet numera. Då kan ni nog förstå min lycka när jag kom hem häromdagen och fann TVÅ brev på köksbordet! Det ena innehöll en kärlekig teckning från minsta barnbarnet och det andra ett litet brev ända ifrån Portugal. Tack Anna! ❣️ Barnsligt glad blev jag och nu sitter teckning och brev på kylskåpet så att jag får le åt dem flera gånger om dagen.

Jag tillhör skaran som fortfarande, kanske än mer idag, tycker om en levande röst i telefon och några handskrivna rader på ett kort.

*P*

Publicerat i Okategoriserade | 4 kommentarer

Lååånghelg

Vi bättrade på statistiken här hemma när även mAnnen testade positivt, precis som väntat. Av helgens planer blev det ingenting. Ömma kroppar, hosta och trötthet är vårt facit av virusets framfart och vi båda inser att vi är lyckligt lottade. Små promenader har det blivit, ett par bilturer också, bara för att få se nåt annat än väl intrampade miljöer.

Idag har vi sett filmer om pilgrimsvandringar, det där är ju något som både jag och sambon vill göra någon gång i livet. Till att börja med vill jag komma igång med vandringar i Skåne, här finns ju så fantastiskt mycket att se här också.

Nu ska jag först bli riktigt frisk igen, hitta orken och smakerna. Det är väldigt skumt det där med att inte kunna känna smaker och dofter som vanligt. Salt går igenom i maten och det beska i kaffet.

Längtar efter att få träffa de tre barnbarnen och döttrarna, men vi får vänta en vecka till.

*P*

Publicerat i Okategoriserade | 20 kommentarer

Hej på dig, lilla virus.

Så blev jag då en liten pinne i statistiken. Smittades sannolikt av en kollega, ingen skugga över henne dock. Jag testades i onsdags. Negativt. Nytt test på lördagen, då ytterligare en kollega insjuknat. Den här gången var testet positivt.

Nu är både jag och mAnnen hemma, allt enligt reglerna. Jag är trött, annars helt ok. Självklart håller jag tummarna att det stannar vid detta. Har precis kommit in efter en promenad i regnet. Det hjälper både kropp och knopp med frisk luft och lite rörelse.

Nu blir det läsning och tv-tittande. ”Call my agent” fick jag tips om i förra veckan och det tackar jag för idag. 🙂

*P*

Publicerat i Okategoriserade | 10 kommentarer

I tid

Idag var både jag och tåget i tid, så det blev bara ”en längd” promenerad längs perrongen. Slentrianmässigt läste jag varningsskylten, men stannade upp.

Där borta, kanske hundra steg fram, trotsade en kvinna varningen. Det är längesen nu, men jag minns händelsen så tydligt. Inte för att jag var där, inte ens i närheten. Men min dotter kom ut från sin pappas hem och såg räddningsfordonen. Dagen efter mötte jag min kära granne, en varm, äldre kvinna som jag ofta pratade med. Hon var alltid så intresserad av vad jag hittade på. Skulle jag iväg och bada, jag hade ju den där utflyktskorgen med mig? Eller träffa nån väninna? Jag gjorde ju så mycket roligt alltid.

Runt kvinnan den här dagen, gick några andra människor, sonen kände jag igen. Tystnaden var kompakt, det svävade en märklig känsla runt sällskapet. De såg inte mig.

Ute på hundfältet ett par dagar senare kom förklaringen, då någon berättade om det tragiska som hade hänt. Hennes gamla föräldrar bor på ditt område…

Jag la ett vykort i kvinnans brevlåda veckan efter, hälsade från mig och min prickiga hund. Hon visste kanske inte mitt namn, men alla hade koll på min dalmatiner.

Vi fortsatte träffas så där som grannar gör, vid garaget och soptunnan. Hon berättade om sin dotter och hur jobbigt hennes liv hade varit pga psykisk sjukdom.

”Men just den där dagen lät hon så glad. Jag ville komma bort och hjälpa henne i hemmet, men hon tackade nej. Hon hade redan koll på allt.” Några timmar senare var hon borta.

Livet är märkligt, så även minnet. En skylt väcker det som ligger långt bak i hjärnan och ett blogginlägg blir till.

*P*

Publicerat i Okategoriserade | 8 kommentarer

Torsdag

Tåget är försenat, så jag tar en extra promenad runt ”Ankedammen”, går sen längs perrongen – fram och tillbaka. En annan kvinna gör likadant och tredje gången vi möts skrattar vi, byter ett par ord och går sen vidare i snön. Ögonen rinner, precis som vanligt när det är kallt. Vad beror der på?

Solen klättrar upp bakom träden och jag bestämmer mig för att dagen ska bli bra.

*P*

Publicerat i Okategoriserade | 4 kommentarer

Att aldrig säga aldrig

Svenska serier och filmer är i vanliga fall inte mina favoriter. Brittiska produktioner är mer min grej, nu senast såg jag ”Us. Fyra avsnitt är också alldeles utmärkt, då hinner jag inte tröttna eller glömma bort.

De senaste veckorna har jag dock läst en del om den svenska serien ”Den tunna blå linjen” och visste inte om jag ville ge den en chans. Men nyfikenhet på en produktion som utspelar sig i min stad tog överhanden över min skepsis igårkväll och jag blev positivt överraskad. Jag kommer att sätta mig och kolla ett nytt avsnitt ikväll och troligen få ont i magen då också. Samtiden som visas gör mig ledsen och upprörd. Däremot blir jag glad över skådespelarinsatserna och att få glimtar av välkända stadsvyer.

På temat hobby kan jag flika in att jag anmälde mig till en distanskurs i fotografering i måndags. Plötsligt händer det! Tack för pepp!

*P*

Publicerat i Okategoriserade | 12 kommentarer

Swosh

Där försvann den helgen! 🙂 I lördags blev jag inkallad som barnvakt, på så vis är ju en helt oplanerad helg bra. Dottern som har startat eget har sin intensivaste dag just på lördagar, så det kändes viktigt att hjälpa till. Sedan är det ju härligt att få ta hand om lille Z, en genuint glad och nyfiken kille. Precis som förra lördagen tog vi en promenad till biblioteket, det gäller ju att börja i tid. Det roliga är att han är väldigt förtjust i böcker, vilket gläder hans mormor oerhört.

I veckan som gick var jag ledig måndag och torsdag för att backa upp äldsta dottern. På måndagen var jag med mellanbarnbarnet A på en kort inskolning, där vi fick vara ute på gården med alla barnen. Den annars så kavata lilla damen var blyg och ville helst gå ett halvt steg bakom mormor. Det hela slutade med att jag uppfann en ny liten lek, då tösen hade fått tag i en håv. Inga fjärilar och inga fiskar, men väl vantar som mormor kastade i luften. Plötsligt stod ett helt gäng ungar i led för att få vara med och kasta, sen galopperade alla iväg över gården och den lilla hade glömt sin blygsel. Där måste jag erkänna att jag var glad för att jag är den jag är.

På torsdagen var det dags för besök på Barnhjärtmottagningen, även få med A. Blåsljudet som man trodde sig höra på en rutinkontroll, visade sig vara ett helt normalt ”strömningsljud”, dvs när blodet strömmar i den lilla kroppen. A var så tapper vid undersökningarna, oron fick ge vika för nyfikenheten. Toppen! Vi avslutade stadsturen med en tidig lunch redan halv elva. Lilla A valde nuggets och mormor falafel. Därefter tog vi tåget hem igen, spelade ”Kråkspelet” (som mina döttrar hade som barn) och sov sedan middag tillsammans i soffan.

Måndag igen och tågen är försenade, därför passar jag på att blogga lite.

*P*

Publicerat i Okategoriserade | 4 kommentarer

Har du någon?

Jag har ingen hobby, men önskar så att jag skulle bli uppslukad av något som jag kunde ägna mig åt så fort tid ges. Det här har jag längtat efter länge, länge. Kanske är haken att jag inte längre kan fokusera på någonting så länge så att jag verkligen fastnar.

Har du någon hobby?

*P*

Publicerat i Okategoriserade | 19 kommentarer

Minsann

Avdelningen Positivt tänkande låter meddela att fördelen med munskydd, utöver minskad smittspridning, är att jag inte kan äta lakritsen från Almaregården nu. Den får ligga kvar orörd i sin påse tills jag kommer hem. Finfint eftersom den faktiskt är en liten present till mAnnen. Goda ostar finns också, men de tjuväter jag aldrig på tåget.

Apropå tåg så är det På spåret ikväll. Passar bra för en mormor som jag. 😉

*P*

Publicerat i Okategoriserade | 8 kommentarer

Två av tre

Varmvattnet fixat, elementen likaså. Värre är det med mobilen. Men två av tre är ju riktigt bra!

Ikväll hämtar mAnnen yngsta barnbarnet som ska sova över hos oss. ”Barnvakt” var nämligen dotterns önskan när jag frågade om födelsedagspresent. Idag blir hon 29 år, hur nu det gick till.

Häromdagen såg jag filmen ”Catwalk”, den har legat och pockat på ända sen den visades först. Då rekommenderade vännen den, hon som har en dotter med Downs syndrom och som dessutom varit mycket engagerad i olika teatergrupper. Kanske ligger det här mig lite extra varmt om hjärtat, jag som har ett barnbarn med funktionsnedsättning. Eller så har det alltid hittat in till mig. Jag vet inte, men passar på att tipsa om filmen.

*P*

Publicerat i Okategoriserade | 2 kommentarer