Tre

Jo, men det här går ju bra, bloggandet alltså. 😉

Livet snurrar på, min tumme fortsätter att haka upp sig och de olika generationerna likaså.

Far är en skugga av sig själv numera, får hjälp i hemmet flera gånger per dygn. Mor vågar inte lämna lägenheten, rädd för att något ska hända. Hon åldras också fort nu. Jag och mAnnen fortsätter att handla till dem ibland, åker upp och tittar till dem. Jag förundrades senast när min far kom hasande med rollatorn och sa något jag inte uppfattade. ”Har talmannen ringt!?” upprepade han högre. ”Han lovade göra det om det körde ihop sig igen.” Humorn finns kvar och han har koll på både politik och handbolls-VM. Det gläder mig! Men det går nog i vågor det där också, minnet beslöjas och klarnar om vartannat.

***

Barndomsvännen ni vet, henne besökte jag igår. Körde efter GPS i mörker och halka och trodde aldrig att jag skulle hitta rätt. Vimsade runt på ett till synes tomt sjukhusområde i kylan, när jag resolut hade parkerat bilen där GPSen påstod att jag var framme vid slutdestinationen. Vännens man var på plats och gick ut och mötte mig till slut. Hjärnan är en intressant filur och vill ibland inte bistå med sitt kunnande. Visst måste stresspåslaget som följer med ett besök hos en nära vän på onkologen, göra sitt till att lokalsinnet fullkomligt tackar för sig?

Nåväl, vi drack kaffe ihop alla tre, det äkta paret skämtade på det sätt bara de kan och stunden blev mysig. Sjukhus är inte min grej, jag tappar lite av mig själv när jag kommer dit. Det är kalt och läskigt och mina tankar spinner iväg. Tänk så mycket elände som drabbar människor! Tänk så många livsöden jag passerar när jag går genom gångarna där.

Väl ute i kylan igen varnade trafikradion om blixthalka och stort räddningspådrag av med en voltad bil på motorvägen precis där jag bor. Jag körde lugnt hem, lyssnade på sportradion som sände matchen handbollsmatchen Sverige-Ungern. Kom hem till andra halvlek, hemmalagad fiskgratäng och en famn att vila i efter kvällens känslostorm.

Nu är det fredag igen. I politiken ska det kanske bli någon form av ordning eller åtminstone riktning. På jobbet ska vi tömma källarförråd, men först ska jag såklart prata ekonomi med våra kunder. Jag ska göra så gott jag kan, försöka bortse ifrån att jag synas i sömmarna varenda dag, av arbetsgivaren och av kunder.

*P*

Annonser
Publicerat i Okategoriserade | 7 kommentarer

Läsande

Bibliotek… jag älskar att gå runt där, pilla på böcker, titta på andra besökare, lyssna på barnen som glatt skuttar runt.

Min lilla tygkasse rymmer ofta flera olika böcker när jag beger mig hemåt. Ibland läser jag alla, ibland inte. För en hel del år sedan hade jag en bokklubb tillsammans med en väninna. Hon bjöd in två kompisar och jag två, ett bra sätt att mixa vänner. Jag minns inte hur länge vill höll på tills det rann ut i sanden.

Nu är jag sugen på att dra ihop ett gäng läsande vänner och diskutera böcker igen, men med vilket upplägg? Det är här du som läsare kommer in. Är du med i en bokklubb? Hur gör isåfall ni? Vem väljer bok? Hur ofta träffas ni och under vilka former? Skulle vi kunna prata böcker via bloggen?

Själv snappar jag upp tips via Ylva (lasenar_1 på Instagram), som alltid skriver så härligt om böcker.

Berätta för mig om dina bokläsartankar! Jag åker och jobbar sålänge.

*P*

Publicerat i Okategoriserade | 14 kommentarer

Ett

Vad tror ni om att börja blogga lite mer frekvent här? Nyårsdagen känns som rätt dag att ta tag i den tanken och omsätta den i praktiken.

Jag hoppar över summering och vet av erfarenhet att nyårslöften bara rinner ut i sanden. Dagarna och åren kommer oavsett och om ett år sitter jag här igen och undrar vad som hände.

Denna årets första dag bjöd på vemod. Tog en sväng till havet som bubblade och fräste. Saltstänk på glasögonen och frisk luft i lungorna, blev resultatet. Det blåste så mycket att jag inte kunde hålla balansen, utan for som en vante. Som jag skrattade efter det!

*P*

Publicerat i Okategoriserade | 11 kommentarer

Hmm?

Det borde vara bra, det borde kännas fantastiskt just nu. Men så är det inte. Alltid skuggor som sveper över tillvaron. Inuti mig mullrar oron, tuggar och knaprar.

Jag tänker på mantrat från Annika: har det hänt? Nej. Oroa dig då inte. Precis när jag skriver detta sjunger Joshua Radin ”Don’t worry about a thing. Every little thing is gonna be alright…”

Om en stund ska jag ta en morgonpromenad, får först kolla om Yngsta är vaken. Det är lite klurigt med tidsomställningen. Idag ska vi äta bruna bönor tillsammans, enligt hennes önskan. Det är inga yviga krav precis.

Igår var jag och Yngsta hos mor och far, efter det att vi hade handlat mat till dem. Det blev ett kärt återseende, såklart. En stunds prat och sedan skjutsade jag dottern till hennes pappa. Jag och mAnnen passade på att besöka ett par loppisar i jakt efter fler tallrikar, kom hem med fem glas. Finessen med loppis! Bland många märkliga och fula saker dyker plötsligt söta glas upp.

Nu vaknade Yngsta och vi bestämde oss för att ta lilla lastbilen och köra till Ystad. Där väntar 50 häckplantor på oss hos Åbergs Trädgård. Lilla gnagande djuret i magen måste ha somnat…

*P*

Publicerat i Okategoriserade | 6 kommentarer

Äntligen!

Ända sedan sommaren 2016 har jag längtat efter att få kramar henne, borra in min näsa mot hennes hals och känna doften av henne, min älskade dotter. Min yngsta.

Tack vare tekniken har jag kunnat följa hennes resa sen igår morse.

Mat och blommor har köpts. Planer har dragits upp, telefonsamtal har ringts. I förmiddags förvandlades köket till lite dagis, då jag fixade flaggor.

Svenska hade jag köpt, men Australiens fick jag göra själv. Här skulle det viftas tillsammans med Lille Prinsen, hans mamma och morfar. Vid lunchtid rullade vi över Öresundsbron, solen strålade och gullade verkligen med oss. Spänd väntan vidtog, vi höll stenkoll på displayen som visade att planet från Doha hade landat samtidigt som vi anlände. Jag gick en kort sväng med Prinsen för att han inte skulle bli alltför rastlös, fast han ville mest gå tillbaka och stå och vänta.

Så kom hon då äntligen, med stor resväska och en liten rund mage. Jodå, jag ska bli mormor igen och det lilla livet kommer att växa upp på andra sidan jordklotet…

Kramar och tårar och ännu fler kramar blev det, innan vi gick ut till bilen och körde hem. Där skålades i (alkoholfria) bubblor och åts tacos. En perfekt rätt när det finns olika önskemål på vad man vill/kan äta. Döttrarnas pappa stannade och åt tillsammans med oss. Det kändes väldigt bra.

Nu sover mitt lilla troll till dotter, hon kämpade mot sömnen ett tag innan hon kapitulerade. Jag längtar efter att få äta frukost tillsammans med henne imorgonbitti och förhoppnings också ta en promenad. ”Sådär som vi brukade göra, mamma.” Hon har blygsamma önskningar. 💕

*P*

Publicerat i Okategoriserade | 6 kommentarer

Det gick ju bra!

Måndag och dimma.

Nu ska jag suga lite på kalaskaramellen som helgen bjöd på.

I lördagsmorse packade vi in oss i bilen, med festkläder och fikakorg. Kärmor hämtades upp och så rullade vi mot Bästkusten. Halvvägs stannade vi på en rastplats, drack kaffe och mackor med stekt ägg och sallad. De där mackorna gjorde alltid mor när vi körde på semester och jag har tagit efter, precis som Barndomsvännen. När jag skulle konfirmeras åkte vännen tillsammans med mor, far och mormor till Vingåkerstrakten där jag var på läger en månad. Då åt hon äggamackorna för första gången och när hon själv fick familj, införde även hon menyn på deras bilresor. Lite roligt!

Helt emot alla principer har jag trollat bort vem som sitter vid bordet, kan dock avslöja att det är min macka som syns till höger. 😉

Väl framme på ön bjöds vi på lunch hos 30-åringen och där fick jag också träffa hennes mor för första gången. Lite spännande var det, då min sambo inte hade träffat henne på många år. Men med facit i hand, kan vi konstatera att det gick bra. Det är inte utan att jag känner mig trygg med att jag, barnens pappa och min sambo har ett mycket mer ”normalt” förhållande. Det förenklar livet.

Fixande av festlokalen tog vid, efter det att vi hade inkvarterat oss i huset där vi skulle bo under helgen. På ön har väldigt många delar av sina hem till uthyrning och vi fick ett riktigt bra boende.

Nåväl, stolar och bord kom på plats, dukningen likaså. Sjumannabandet riggade scenen och så småningom var allt klart. Tillbaka i vårt helgboende tog vi en middagslur alla tre, innan det så var dags för dusch och festklädsel.

Under kvällen kunde jag sen konstatera att jag är helt värdelös på mingel och kallprat. Det vill sig liksom inte, det där med dansen är ju också ett kapitel. Jag älskar musik och tycker om att skutta runt till den, men blir stel som en pinne om någon vill hålla i mig. Det där önskar jag att jag skulle kunna ta mig förbi, vet inte om det är kört vid min ålder…

Festen blev en hejdundrande succé med roliga tal och många skratt. Mat från hav och skog passar mig utmärkt, kräftorna är ju min egen favorit så det blev en hel del såna. Som ofta på festligare tillställningar funderade jag lite över det här med alkohol. Lite märkligt tyckte jag att det var när det plötsligt bara stacks fram en drink under näsan på mig. Jag föredrar att resa på mig och gå och hämta något om jag är sugen. Sitter jag på rumpan och dricker vatten, beror det inte på slöhet, utan på att det är vatten jag vill dricka. Surkärring? 😎

Igår förmiddag hjälpte vi till att återställa festlokalen och åt lite brunch tillsammans med en liten skara av gästerna. En pannkaka och massor av kräftor mumsade jag i mig. Gott!

Hemfärden gick finfint, själv sov jag en stund i början och övertog sedan ratten, så att mAnnen fick vila. Resten av söndagen gick i ett mycket lugnt tempo och nu är det måndag igen.

Den här godingen bor med 30-åringen är ju bedårande, jag nöjde mig dock med att betrakta på avstånd eftersom jag är allergisk. Försökte få en liten närbild på krabaten och det var ju lika lätt som att fotografera mitt minsta barnbarn just nu…

*P*

Publicerat i Okategoriserade | Lämna en kommentar

Mårten gås

Som skåning och född på trettiotalet är Mårten gås helig. Mor och far tillhör kategorin, så i veckan inhandlades svartsoppa, rödkål och diverse andra tillbehör. I år blir det ingen gås dock, men en halv tocke* som strosat runt i den skånska myllan så länge det begav sig, är faktiskt inte dumt det heller. Personligen uppskattar jag faktiskt det än mer än gås. Blommorna i fönstret hos mor och far hade vissnat, så jag köpte några cyklamen som får lysa upp tillvaron fram till advent, då det är dags för andra blommor. Traditioner är viktigt, kanske viktigare med åldern?

Nu vet jag att föräldrarna har det de behöver över helgen, så nu kan jag lugnt packa in mig i bilen och åka till Göteborgs skärgård och fira en trettioåring.

* tocke är skånska för tupp 🙂

*P*

Publicerat i Okategoriserade | 5 kommentarer