Aldrig slå på någon

Sommaren har varit fantastisk och nu rinner den sakta ut. Temperaturen är ljuvlig, och kvällarna mörknar. Barnen börjar skolan och även min termin drar igång. Jag har fortsatt att känna så genom livet, trots att det är en evighet sedan jag själv gick i skolan. På nåt sätt summerar jag den gångna tiden och gör mig redo för tid som ska komma. Då kommer tankarna på vad jag INTE har gjort uppflaxande och kraxar. De där sakerna jag tänkte på när sommaren precis vaknade till och sträckte på sig.

Sommaryogan i parken besökte jag aldrig, inte heller yogan på Ribban eller Friskis träning där. Cyklingen och promenaderna då? Nä. Det finns mer som inte blev av, påminner de kraxande tankarna mig om, men så skakar jag på mig. Vad hjälper det att jag slår på mig själv med det dåliga samvetet? Inte ett dugg.

Jag har säkert gjort bra och nyttiga saker i sommar. Badat mycket, träffat vänner och familj. Njutit av värmen och bitvis bara försökt stå ut med densamma.

Nu är jag här och det är fredag. I min lilla djungel hittade jag en handfull små tomater och två gigantiska, bortglömda gurkor, när jag för en stund sedan gick ut i växthuset i min randiga nattskjorta.

I förrgår la jag in gurkor, igår silade jag ingefärsdricka och fyllde på flaskor. Den blev inte så stark som jag ville, så jag får göra annorlunda nästa gång. Ljuvligt gott var det att sitta på terrassen med ett stort glas av drickan på kvällen iallafall. Ett bra alternativ till allt vatten jag hällt i mig i sommar.

Jag gör bra saker och jag ska vara lite snäll mot mig nu. Det blir bäst så.

*P*

Annonser
Publicerat i Okategoriserade | 6 kommentarer

Mycket familj blir det…

När jag summerar mina helger inser jag allt oftare att det är mycket familj i dem. Så var det inte förut, men med mAnnen har det blivit så. Vi träffar hans familj och vi träffar Äldsta med familj. I fredags var just de här, min dotter med barn. De sov över till lördagen, lilla prinsessan mellan mig och mAnnen, prinsen på en tältsäng bredvid mig. För en gångs skull fick deras mamma sova ensam, välbehövligt såklart. Morgonen blev smått kaotisk, så vi fick på oss kläder snabbt och var ute på promenad vid åttatiden, så att min dotter fick fortsätta sova en stund. Storebror fick köra lillasyster i vagnen, det gick finfint. Ett par olika lekplatser besöktes, så även skateparken där vi varit många mornar förut. Nu fick den lilla göra premiär där, hon tultade glatt på och undersökte den nya världen tills hon blev trött och helt sonika klev upp i sulkyn och satte sig.

Stora och små…

Hon är alltid på väg och gärna med något på huvudet ❤

Mina barnbarn tar man inte där man satt dem… Livet går i 190 knyck med de båda i huset. Frampå eftermiddagen skjutsade jag dem hem, eftersom det var dags för Kusinträff med mAnnen på kvällen. Det blev en småtrevlig tillställning, men det är vad det är att vara ”sist in”. Jag är rookien där, vi har ju bara känt varann i fem år, jag och min sambo. Alla är dock väldigt goa mot mig, känslan är såklart min egen.

På söndagen hämtades bilen hem. Jag hade tänkt vara chaufför på kvällen, men blev bjuden på rosé när jag kom till festen och sen slank lite vitt ner lite senare också. Fast med facit i hand kunde jag lika gärna druckit vatten. Det har hänt nåt med mig och alkohol, vi måste inte umgås bara för att ”alla andra” gör det. Jag föredrar dessutom att vara pigg dagen efter. Åldern? Vet inte, men jag tänker på det ganska ofta.

Plockade förresten björnbär hos svägerskan igår, trist att buskarna ska vara så förbenat taggiga. Hela huset doftade av dill när vi kom dit, svägerskan var i full gång med att lägga in gurkor. Det var flera år sen jag gjorde det, men imorgon ska mAnnen till Möllan och handla gurkor till mig. 🙂 Sånt var jag så flitig med som nygift, gurkor och rödbetor lades in. Bullar bakades, rotmos och ärtsoppa koktes. Det var då det. Var sak har sin tid.

Nu är det förövrigt tid att krypa till kojs med ”Ett litet liv”.

Gonatt!

*P*

Publicerat i Okategoriserade | 8 kommentarer

Spektakulärt

Så kom det då äntligen – regnet. Inatt dundrade åskan som aldrig för och himlen lystes upp av blixtar. Regnet slog mot skärmtaket utanför sovrummet och jag låg klarvaken en stund. Både jag och mAnnen gick ut och såg skådespelet genom köksfönstret. Nu på morgonen blåser det rejält och luften går att andas. Vissa dagar har jag varit innerligt trött på den tryckande värmen, jag mår fysiskt dåligt av den. Så är det bara. Underbart att jag bor i Skåne och har nära till havet var jag än är. Det gör att jag har badat väldigt mycket mer än vanliga somrar. Kvällsdoppen är de allra, allra bästa.

I onsdags badade jag i ett busigt hav i Kämpinge. Längs med strandkanten låg drivor av sjögräs och havsbotten var förrädiskt gropig. Barndomsvännen bad mig att inte gå för långt ut, hon skulle inte kunna rädda mig om något hände. Själv höll jag ett öga på henne hela tiden, hon som badade med ena armen över huvudet för att inte få vatten på den lilla manicken som sitter där. Manicken som tar emot gifter var tredje vecka.

Insvepta i badrockar promenerade vi tillbaka till vännens hus, åt lite kvällsmat och pratade om väldigt mycket. Sjukdomen berörde vi knappt, livet är så mycket mer. Däremot så fick jag se hennes nya frisyrer. En ny variant var ”hårbanden” som bärs under en hatt eller sjal, himla praktiska en varm sommar som denna. Inget värmande hår uppe på hjässan, utan endast det som hänger ner från hårbandet som träs på huvudet.

Det var skönt att få några timmar tillsammans, så där helt spontant. Jag har erkänt hur rädd jag är och att jag just därför har svårt att höra av mig ibland.

Igår skrev skrev jag på försäljning av Yngstas lägenhet. Två visningar på två dagar och sen var det klart. Kanske kunde priset blivit högre om vi hade avvaktat lite, men samtidigt är det skönt med ett snabbt avslut och dottern är nöjd. Det är ju det mest väsentliga. Att gapa efter mycket ingår inte i hennes personlighet. Älskade unge!

*P*

Publicerat i Okategoriserade | 7 kommentarer

Utan rubrik, tror jag.

Måndagmorgon och jag har dragit på mig byxor och svept filten om mig, när jag äter mina knäckemackor och lyssnar på nyheterna. Det är lite svalare och inatt har jag inte vaknat av värmen en enda gång. Skönt!

Igårkväll gick mAnnen in för att se på sporten vid sjutiden, men han kom utrusande strax igen. Det brann på Björkö, den ö där hans dotter bor! Under kvällen fick vi rapporter som lugnade oss. Branden hade varit obehagligt nära, så nära att man fick spruta vatten på huset där dottern bor i förebyggande syfte. Väskor för eventuell evakuering hade packats i all hast, men de fick stå kvar orörda. Tänk så fort livet kan vända?!

Helgen förövrigt då? Jotack, den var social. I fredags var Äldsta med familj här när jag kom hem från jobbet. I vår pyttiga lilla trädgård kämpade min svärson och sambo med att sätta upp ett partytält. En övning jag hade ställt mig väldigt skeptisk till. Det blev en trädgård i tält, inte ett tält i trädgården som hos vanligt folk. Men det blev bra! Äldstas väninna och Kärmor anslöt sig och jag snurrade ihop allsköns grönsaker med pasta i en stor Kockumsgryta som ställdes på bordet ute i tältet. Alla åt glatt och det var en skön stämning. Lilla prinsessan dansade för oss när hennes pappa satte igång afrikansk musik. Rolig unge det där. Prinsen och jag plockade cocktailtomater i växthuset. Småsaker, samvaro.

Lördagen nyttjades till att förbereda inför samkväm med vänner. Jag gjorde en ceviche på lax, massor av citrus, mango, avocado, gurka och koriander. Riktigt gott, om jag själv får säga det.

Förrätten i sött glas som vi hittade på Erikshjälpen.

Hjortstek i ugnen fick ersätta det som skulle ha grillats och en härligt rotfruktsgratäng med svamptäcke till det. Avslutningsvis mousse på vit choklad och jordgubbar. Jag kan när jag vill.

Intressant det där med grillförbudet och hur man kan gnälla över det. Jag blir provocerad av sånt och är glad för att jag har mat att äta och el så att jag kan förbereda den inne i köket.

Inga levande ljus, bara låtsas…

Samtalen blev lite djupare än vanligt i lördags, vilket jag uppskattar. Allt började med att jag berättade om min lille prins och att vi ska vara stödfamilj åt honom. Då rullades andra historier upp och jag konstaterade återigen: alla bär på något. Vi måste bara våga prata med varandra.

Söndagen gick i lugnets tecken, förutom rivstarten på morgonen. Då vaknade jag av ett ljud ifrån trädgården och stod rakt upp direkt. Det var vinden som tagit tag i tältet och pinnarna hade börjat trilla. Inte mycket mer att göra än att störta ut och försöka få ner schabraket, vilket fungerade bra. Jag kände mig lite som Mary Poppins, där jag var på väg att lyfta med tältduken.

Söndagförmiddagens terapi…

Dags att ta tag i måndagen!

*P*

Publicerat i Okategoriserade | 10 kommentarer

Men…

Mitt i allt det vackra, roliga och fina… då lyssnar jag på den här låten, av och med Anna Hertzman, kvinnan som sytt mina underbara klänningar i regnbågens alla färger.

Om jag förlorar dig

Jag gråter som ett barn, livrädd ända in i själen. Det ser inte så bra ut för min vän…

*P*

Publicerat i Okategoriserade | 3 kommentarer

Gllitter

Vänskap… det där ämnet jag kan fundera så mycket på, under senaste åren har jag insett hur föränderlig den är. Det som var nära och innerligt, kan plötsligt vara… ingenting. Sakta glider jag in i nya sammanhang, som i lördags tex. Då var vi hembjudna till vänners vänner, till en man och en kvinna som jag tyckte om redan första gången vi träffades. Det är så med vissa människor.

Sommarfest med glittertema och jag snubblade i mitt tvivel dagarna innan. Men efter att jag och Äldsta hade sorterat lådor i Yngstas stekheta lägenhet, tog vi oss till Indiska och jag hittade en fin tunika. Med mina 157,5 cm blev den till en fin sommarklänning på mig, tillsammans med glitternackellack på fingrar och tår. Älskade sambon målade också naglarna och snurrade glitterband i stråhatten. I en underbar skånelänga från 1800-talet mötte vi härliga människor i paljettklänningar, silverskjortor och glittriga byxor. Fantastisk dukning och galet god mat i form av majs- och zucchinibiffar, potatissallad, tzatziki, rödbets- och fetaostsallad, gott bröd och säkert en massa annat.

Musikquiz ihopsatt av värden som är väldigt kunnig och vi var många som konstaterade att ”texten kan jag, men vem är det som sjunger?!”. En härlig kväll rakt igenom och jag var lycklig när jag rattade hemåt i den ljumma sommarnatten.

En kul detalj är att jag bodde mina första fem år i byn där vännerna nu bor. Jag måste dit igen och gå runt för att se om jag känner igen mig. Byn har genomgått en enorm förändring, med massor av nya hus, vägar och skolor. Mor min försökte fråga ut mig var huset jag varit i låg, men det är inte helt enkelt att lokalisera sig, när hon utgår ifrån hur det såg ut för mååånga år sedan.

*P*

Publicerat i Okategoriserade | 8 kommentarer

Min vän månen

Jag är barnsligt förtjust i månen, men det vet du om du har läst har ett tag. Inte en fullmåne missas, jag går ofta ut och hälsar lite på den innan läggdags. I fredags tog jag och mAnnen våra cyklar och rullade bort till observatoriet i byn. Jodå, vi har ett sånt här och trots 16 år här, var detta mitt första besök. Det var många som sökt sig dit, upp på backen omgärdad av gyllengula fält. Kameror riggades upp, någon passade på att skåla i bubbel. Men mest väntade vi på blodmånen, som gäckade bakom tunna molnslöjor. Under tiden hann jag kolla efter Saturnus i ett teleskop, det såg inte alls ut som jag hade tänkt. Rymdfärjan ISS susade också förbi högt, högt uppe. Kunniga människor guidade lite om himlafenomen och jag slogs av hur härligt det är att göra något helt nytt. Stämningen var glad och förväntansfull. Så såg vi den då tillslut, blodmånen. När mörkret föll framträdde den allt tydligare. Vi cyklade hem mot den och jag gick ut med min kamera. Bilderna på just blodmånen blev lurviga, tyvärr, men de andra… de är alltid magiska.

*P*

Publicerat i Okategoriserade | 2 kommentarer