Att inte se svart

Varje gång jag står och rafsar i mina undersklädeslådor kommer jag att tänka på när mor sa ”Jag ser inte svart på svart längre”. Jag minns att jag skakade på huvudet och suckade, tämligen oförstående. Om jag minns rätt var det när mor skulle sy någonting som var svart. Idag förstår jag precis vad hon menade, svarta trosor och strumpor flyter ihop. Nu finns det ju mycket färg i mina lådor, men neutrala trosor och strumpor är hopplösa att se. 😐

Lite sådär kan livet te sig ibland, mörka tankar snor in sig i varandra som en trasslig massa. Då gäller det att rafsa lite till, så att färgklickarna dyker upp igen.

*P*

Publicerat i Okategoriserade | 4 kommentarer

Å så kom solen!

Vaknade 6,03 och borrade ner mig lite extra i dunet. Hörde att mAnnen klev upp, men stnnade kvar för att njuta av sovmorgonen. 6,20 doftade det gott av nybryggt kaffe och eå kunde jag inte ligga kvar. Åt frukost och läste bloggar, såg ett par avsnitt av Bonusfamiljen, drog på mig kläder och packade ner böcker som skulle lämnas på biblioteket. Hade en idé om att inte ta med mig några i retur. Det gick som det brukar. 😜 Två böcker av Ann Cleeves och annan fick åka med i Gudrunkassan tillbaka. Promenadambitionen slocknade eftersom hela tillvaron var jämngrå. 

I allt det förortstrista hittade jag de här cyklarna. 🙂

Plötsligt låg det bara där, mitt på asfalten. ❤

 Köpte blomkål, gröna linser och lite annat till middagen och knatade hemåt. Men se då sprack himlen upp i ett brett leende och solen kittlade mig på nosen. Lämnade sakerna i köket och tog en ny liten tur. Hälsade på blåsippebacken, fixade lite i min trädgård och blev glad över att alla rosor är vid liv.

Dagens vegetariska Tikka masala med mangosallad blev galet god och kändes välbehövlig efter gårdagens köttiga kväll hos vännerna. Min kropp och mitt sinne vill ha fräscha, pigga smaker och munnen vill känna olika strukturer. Mat ska vara mjuk, knaprig, varm och kall. Olika – inte en och samma upplevelse. 🙈 Men vinerna var goda igår, så även äppelkakan. 

Kvällen tillbringar jag i soffan, deklarationen är inskickad och semesterplaneringen äntligen klar. Efter ett långt samtal med en mycket kär vän, inser jag återigen att var och en har sitt att slåss med. 


Nu ska jag bekanta mig med en av de lånade böckerna. Myslördag!

*P*

 

Publicerat i Okategoriserade | 4 kommentarer

Mitt i veckan

Onsdag och ingen yoga för mig. :-/ Min bedårande lilla rumpa ömmar fortfarande och att sitta är det absolut sämsta just nu. Sånt är livet och det kunde varit mycket värre . Det här innebär att jag står upp och arbetar så mycket jag kan och det är ju bra. Lunchen är intagen och idag fanns det tabbouleh i matlådan. Det var en variant som mAnnen hade hittat på nätet, innehållande rotfrukter och mathavre och serverad med kokt ägg. Vansinnigt gott!

wp-1490183369015.jpg

Ute strålar solen och himlen är blå, det blir nog en promenad ikväll, om jag inte åker och hälsar på Min lille prins. Egenligen skulle jag väl pluggat, men jag hittar inte motivationen. Den finns kanske ute i nature, längs promenadvägen? Vem vet?! 😀

*P*

Publicerat i Okategoriserade | 9 kommentarer

Efteråt är det skönt

Precis så sa Bästisen imorse, när jag gnällde över vädret. Jag vaknade av regn mot fönsterbläcket och en kropp som gått i lås, både fysiskt och mentalt. Plötsligt kändes dagens tur med Vandringsgänget som något jag kunde hoppa över. Sambon skuttade dock upp ur bingen, trudeluttade någon sång och meddelade att han hade laddat hela veckan för det här. Mitt humör blev inte bättre av det… Bästisen som skulle hämta oss för gemensam färd till samlingsplatsen, sa just orden i rubriken. Själv hummade och mumlade jag när jag förberedde sallad med en massa gott i. Jag tyckte att mAnnen kunde åka med bästisen och låta mig stanna hemma. Som tur var skärpte jag till mig och klev iväg ut i regnet. 

Elva glada figurer och en dito hund samlades utanför Veberöd och sig av på en tvåmilavandring, fast förvissade om att solen skulle visa sig ganska snart. Allt enligt en numera reklamerad väderapp. 


Skåne är förvisso ganska platt, men Romeleåsen bjöd på steniga stigar i motlut som var en liten utmaning pga regnet. Upp kom vi dock hela och lätt andfådda. Däremot så gjorde jag dagens flottaste, troligen enda, vurpa på väg ner. Jag halkade och i slowmotion landade jag på rumpan. Aj som tusan! Det där kommer jag att känna av ett tag, svanskotan är inget kul ställe att slå sig på. Nåja, jag kunde fortsätta promenaden, så det var ju positivt. 

Hur hamnade en gul stol där?


Fem timmar efter start och tusentals steg senare var vi tillbaka vid bilarna och drog av oss blöta byxor och jackor. Väl hemma lunchade vi, sedan hamnade mAnnen i sängen och jag i badkaret. Båda sov nog lika gott. 


Jag har legat under en filt i soffan, med ett vinglas inom räckhåll. Det börjar bli dags att förflytta sig in i tv-rummet och kolla på var det nu var. 😉

Undrar just hur kroppen mår imorgon… Knoppen mår prima efter timmar av lufsande. Det härliga med gänget är att man pratar med olika människor och dessutom kan gå helt tyst. Mindfulnes på hög nivå, när koncentrationen ägnas åt var du sätter fötterna. 

*P*

Publicerat i Okategoriserade | 9 kommentarer

Halv fyra

Vaknar av oljud strax innan halv fyra imorse. En helikopter dundrade förbi på låg höjd. Tyst undrar jag vem som har skjutits. Var har det hänt? Klarvaken tar jag med mig telefonen in på toaletten och kollar nyheterna. Den här gången är det ingen skjutning, men väl flera bilbränder i utkanten av min ”by”. Står i månljuset en stund och funderar över ”varför”, kryper sen ner i sängen igen. Lyssnar på mAnnens jämna andetag och försöker hitta yogakänslan i kroppen, lugna ner min skrämda kropp. 

Någon timme senare är det dags att vakna på riktigt och jag blir glad av solglittret bland fåren i min lilla hylla. Läser uppdatering om nattens händelse och tidiga spekulationer om anledningen till det.

Det känns behagligare att tänka på gårdagens yoga, som bjöd på nya rörelser och nya mantran. Jag är tacksam att jag hittade den här kursen, den känns som ett litet lyckokast. Min kropp behagar ju numera låsa sig och göra ont, mjuka rörelser är som balsam för den. Jag är lite snäll mot den och den tackar med att må lite bättre. 👍

Dags för dusch och morgonens utmaning: få till det nyklippta håret. Men med tanke på hur kort det är, så ska väl inte det vara något problem? 😉


*P*

Publicerat i Okategoriserade | 10 kommentarer

Jaha…hej på dig måndag…

Frostigt på taken, drippdropp på fönsterblecken eftersom solen kämpar för att ta sig igenom dimman.

Kaffet har svalnat i koppen, jag sitter bara och glor. Nej, jag vill inte gå iväg idag. Jag vill stanna hemma, slicka såren jag fick i helgen. Fylla depåerna med energi, låta solen flöda in i huvudet på mig. Men så funkar ju inte livet. Istället drar jag på mig uniformen, med tillhörande personlighet och åker till jobbet. 

Jag är tacksam för att jag har mAnnnen i mitt liv. Han som avslastar och fångar mig i sin famn när jag faller. Just nu är det han som drar, för ett tag sedan var det jag som var loket i relationen.

*P*

Publicerat i Okategoriserade | 18 kommentarer

Det går för fort…

Även idag vaknar jag av mig själv. Lägger mig lite närmre min älskling en stund, får en puss av honom när han minuterna senare kliver upp för att ta sig an dagen. Själv ligger jag kvar, tänker på det där som jag inte påverka och konstaterar just det. Jag kan inte förändra, bara hitta ett fungerande förhållningssätt.

På köksbordet ligger veckans sparade tidningar i en slarvig hög. Jag gör så där, viker upp intressanta artiklar och låter dem vänta på mig. De väntar där tills min hjärna känner att den orkar läsa en hel artikel. Det händer sällan. Jag blir lite ledsen när jag inser det. Jag vet ju också att jag börjat skriva fler små lappar, påminnelser om vad jag ska ta tag i på jobbet, småsaker som måste köpas på lunchen, semesterplanen som ska lämnas in. Smått och stort, blyerts på vita lappar som berättar om min rädsla att glömma. Sådär började det när jag blev sjuk för en hel del år sedan. Idag ser livet väldigt annorlunda ut, men mönstret varnar mig. Tanketrådarna spretar för mycket. Dags att sortera. Igen.

I bakgrunden min ambition att ta mig an mina skor…

Kvällen bjuder på Syskonträff hos favoritsvågern, där jag och mAnnen fixar drink med tilltugg. Resten av kvällen kan vi bara flyta med, njuta av kulinariska krumbukter från övriga inblandade. Lördag och söndag är blanka, precis som jag önskat.

Gofredag på dig!

*P*

Publicerat i Okategoriserade | 3 kommentarer