Lördagsutflykt

När jag hade sköljt ner sista slurken kaffe i lördags morse, fick jag en plötslig längtan efter Lund. Halvvägs in i duschen delade jag med mig av lördagsplanen till mAnnen, som nickade instämmande. Klart vi skulle till Lund och med tåg dessutom! Jag har ju snöat in lite på tågresande och Sommarbiljetten gäller en vecka till.

Väl framme i universitetsstaden, satte vi kurs mot Skissernas museum, där vi fick en kort introduktion, innan vi började gå runt. Märkligt, för jag fastnade för samma konstverk som förra gången jag var där 2016.

”Jag tänker på mig själv” Marianne Lindberg de Geer

Nästa gång jag kommer till Skissernas, ska jag välja ut ett par saker jag är nyfiken på och titta på skisserna som finns i arkivet. Den här gången var det dallrande kvalmigt, så hjärnan funkade inte som den skulle. Ja, nu är ju allt skisser där, de ”riktiga” konstverken finns ute i landet och världen.

Nästa mål var Kulturen, där jag fascinerades av utställning Katja of Sweden. Jag ville ju ha allt! Eller nästan allt iallafall. Vilka färger! Vilka former!

Sedan tycker jag ju alltid att det är intressant med lite kvinnohistoria…

Tänk att detta var mitt första besök på Kulturen, jag som bor så nära. Idag söker jag nya intryck och enkla upplevelser. Jag vill se vackra och intressanta saker, kanske lära mig något om det som varit. Någon djupare analys om ”varför” är ointressant, det väsentliga är att jag gör det. Livet förändras och jag med det.

*P*

Annonser
Publicerat i Okategoriserade | 11 kommentarer

Att lära om

Semesterdagarna är förbrukade och jag tänkte skriva lite om det. Skummar igenom förra inlägget och ställer mig frågan: gjorde jag det jag ville? Första svaret blir ”nej”. Inte var jag på minneslunden som jag tänkt, inte var jag på konstutstä…. STOPP!

Varför ska jag slå på mig? Varför måste jag kritisera mig? Varför i hela friden försätta mig i ett tillstånd av underläge?! Ett invant beteende, svarar en röst i huvudet eller om den kommer ifrån hjärtat.

Jag hade underbara dagar med fina och roliga möten. Jag njöt av livet, vännerna och mig själv.

Det berättar jag kanske om snart, men inte nu. Ska skärpa till mig först.

En snutt av min alldeles egna semester, nära havet, nära en vän och väldigt nära mig själv.

*P*

Publicerat i Okategoriserade | 6 kommentarer

Gropiga vägar och guppande höfter

Det händer att jag funderar över hur vi människor i allmänhet, och jag själv i synnerhet, fungerar. Jag kan vara sprudlande glad ena dagen, bara för att åka på ändan ner i en formsvacka nästa dag. Rannsakan. Vad är det som fäller mig?

Den här gången är det tanken på ett älskat barnbarn, han med andra förutsättningar än ”den vanlige” sexåringen. Balansgåendet när vi träffas, den gnagande oron att allt kan komma att brisera vilken minut som helst. Jag måste alltid ligga steget före, gärna ett par steg tom. Ändå är det så viktigt att följa honom och inte forcera.

Kan jag inte, en gång för alla, bara acceptera hur det är? Ta in det och leva med det? Jag vet helt ärligt inte hur jag ska komma dit. Prata med någon som kan vägleda mig? Prata i vardagslag är inte så enkelt, bland vännerna skrapar jag bara på ytan. Imorse drog jag iväg ett kort meddelande till en bloggvän, någon som kommer i min tanke och skottlinje, eftersom jag tror att hon kan förstå. ❣️

Tar en sväng ut i mitt pyttelilla växthus, gläds över växtkraften hos tomater och vindruvor. Plockar ett par nävar olikfärgade tomater som jag bjuder mAnnen på. Mina händer doftar tomat, lungorna har fått andas frisk luft.

När jag sätter mig ner vid ipaden igen, ser jag mig själv i den mest oönskade vinkeln. Den alltmer slappa huden, extrakilona. Borde förresten inte huden fyllas ut av vällevnaden?

Kimonon älskar jag däremot, den fick följa med hem från Byron bay. Därunder finns plötsligt höfter, såna som jag aldrig haft. De har åtminstone aldrig guppat förr, det har aldrig tidigare gått att vila händerna på dem.

Det är mycket som snurrar i huvudet nu, skuggorna är lite väl mörka kan jag tycka. Runt hörnet väntar en famn lediga dagar. Ensamlediga. Mina alldeles egna dagar, då jag vill ta tåget hit och dit i Skåne. Träffa vänner jag saknar, ta svala dopp i havet. Gå på konstutställningar. Besöka far på minneslunden. Just det! Jag har ju en dejt där, med en man med mjuka kramar och känslig själ. Vi ska hälsa på våra fädrar tillsammans.

Men först arbete.

*P*

Publicerat i Okategoriserade | 11 kommentarer

Dumma frågor och ärliga svar.

Han släntrar förbi min kollega, sedan mig och säger ”Godmorgon, allt bra idag?”

Reflexen i mig vill svara JA, men så hör jag ”Helt ärligt? Nej, det är inte alls bra idag” Han stannar upp och ser förvånad ut, något sveper över hans ansikte. Kan det vara osäkerhet?

På hans fråga om varför, svarar jag att det handlar om vårt samtal dagen innan och att jag inte vill prata om det just här och nu. Jag uppmanas att prata med honom, sedan – då när jag vill.

Samtalet vi hade haft dagen innan var konstigt. Han upprepade ett mantra flera gånger ”För din egen skull, så tänk på att…” Efteråt upplevde jag ett hot i orden. Jag presterar inte som förväntat och jag vet det. Jag arbetar från det att jag kommer på morgonen, tills det att jag går hem på kvällen. Men jag arbetar med fel saker. Kunderna är nöjda, men inte arbetsgivaren. Kanske skulle kunderna kunna bli ännu mer nöjda, om jag arbetade annorlunda?

Tio år till eller kanske åtta, tänker jag. Sedan ska jag styra min egen tid. Men så kan jag inte gå runt och tänka, det försurar mitt inre. Chefens mantra då? Vad menade han? Är jag under luppen?

Jag får ställa frågan idag, innan han försvinner på semester. Det är tveksamt att han själv tar upp ämnet.

Det är iallafall fredag och i helgen väntar kalas för barnbarnen och sedan middag tillsammans med mAnnen och Söta A. Sånt som ger energi. I andra änden sipprar den ut i form av rädsla; älskade barndomsvännen mår inte alls bra och jag är livrädd. Jag vill ha henne kvar länge till, men jag vet inte… På mitt vis hanterar jag det, hör av mig lite nu och då, skickar vardagsord och bilder på barn och barnbarn. Ger kärlek på distans och tänker på vad som är viktigt i livet.

*P*

Publicerat i Okategoriserade | 25 kommentarer

Finns ”vanligt”?

I en blogg nära mig ställs frågan om vad ”vanligt folk” är. Själv har jag inte svaret på frågan, men tror att det kanske är jag. Bor i ett litet radhus, jobbar mina ”heltidstimmar” i veckan, kör bil ibland, åker tåg ibland. Handlar mat på Maxi eller COOP, men även i butikerna i Malmö som får mig att tro att jag hamnat på en annan kontinent. Går ut och äter någon enstaka gång. Åker till Italien ibland. Är med i ett vandringsgäng. Sorterar sopor. Handlar secondhand. Är månadsgivare till ett par hjälporganisationer.

Mellanmjölkig. Genomsnittlig.

Men så kommer jämförelserna med andra och numera är det alltid familjeperspektivet jag tänker på. ”Alla andra” umgås med sina barn och barnbarn, semestrar med dem och allt är så bra. Jag kommer aldrig att leva så, här råder lite andra förutsättningar. En helg i månaden agerar jag och mAnnen stödfamilj åt äldsta barnbarnet. Ibland går det bra, ibland inte. I helgen var det både och. Ljuvliga stunder avbröts av tassande på krossat glas.

Äldsta dotterns sambo kommer ifrån ett land med andra värderingar, annat språk (såklart). Yngsta dottern bor på andra sidan jorden. Vi kommer inte att ha samma ”häng” tillsammans med dem, som ”alla andra” har med sina familjer.

Fast har ”alla andra” verkligen genuint trevlig samvaro, där alla kan reglerna från början?

Jag skriver ”värderingar”, kanske för att jag läste om just såna i tidningen. På Gotland pratar en partiledare om att nyanlända ska ta till sig ”svenska värderingar”. Vad är det? Jag som är född och uppvuxen i Sverige kan känna stora olikheter i mitt sätt att tänka och vara om jag jämför med andra ”svenskar”, beroende på var vi befinner oss i livet, hur vi vuxit upp, var vi arbetar.

Det låter enkelt, men är det verkligen det?!

Jag vet inte. Inte heller vet jag vad jag ville säga med det här inlägget, jag är bara glad över att jag faktiskt skrev idag.

*P*

Publicerat i Okategoriserade | 12 kommentarer

Vilken fin dag!

Vissa dagar är bättre än andra. Imorse hämtade jag Äldsta och hennes pappa på Hyllie, när de kommit över Öresundsbron från Kastrup. Det var underbart att se när min dotter kom hem till sina barn efter drygt två veckor i Australien. Så mycket kärlek och lycka på en gång. ❣️

Efter en ganska vanlig arbetsdag, körde jag och hämtade upp min mor och tillsammans åkte vi till kyrkogården för att besöka minneslunden där far ligger. Vilken ljuvlig plats det är, lummigt och stillsamt. Tänk att min upplevelse av platsen som 15-åring var så stark att jag fortfarande minns den. ”Det är ju FYRTIO år sedan!” utbrast mor. Jomen, tack för den påminnelsen! 😂

Denna dallrande heta dag hade mAnnen valt att köpa med sig pizza hem. Hur tänkte han där?! Nåja, jag mumsade i mig såklart och gott var det. Därefter körde vi till Sibbarp och tog ett uppfriskande kvällsdopp. Vilken energi det frigjorde! Endorfinerna dansande rumba i kroppen all trötthet försvann.

Nu har vi suttit på vår lilla uteplats i ett par timmar, druckit kaffe och knappat på våra elektroniska vänner. Grodornas sång hörs i fjärran och från grannarnas hus doftar det av kryddor.

Sängen väntar och imorgon är det en lite kortare arbetsdag med ett par kundmöten och jordgubbsätande med kollegorna. 🍓

*P*

Publicerat i Okategoriserade | 3 kommentarer

Tågsommar

Mina tankar är som tomtebloss, de flammar upp och när jag ska fånga dem är de borta. Det räcker med att jag avbryter tankekedjan för att visa upp min tågbiljett. Märkligt… Ibland kommer de tillbaka, men ännu oftare är de borta. Kanske dyker de upp i ett helt annat sammanhang, så där som småprylar längst nere i handväskan kan göra.Jag åker tåg nu, tänker på miljön och ekonomin. Hoppas på att resan ska ge avkoppling och locka fram kreativitet. I Skåne har vi ”Sommarbiljett”, vilken ger mig möjlighet att åka kors och tvärs i landskapet under två månader till det facila priset av 699 kr. Kanske åker jag bara till jobbet om dagarna, kanske tar jag någon liten utflykt en dag. I juli blir det troligen österlen tur till söta A och hennes sommarboende.Skruvstädskroppen väcker mig tidigt, så nu bara måste jag hitta rutiner för rörelse. Igen. Varför ska det vara så svårt?! En lagom aktivitet får bli fläderblomsplockningen, det bjuderju på både promenad och utsträckning av min lekamen. En omgång Limoncello ska jag också sätta, det hör sommaren till. 🍋🍋🍋Apropå det hqr jag citronklänning idag. 😊 Den gör mig glad. Skechers till det, kanske inte snyggt, men bekvämt. Det är viktigast.*P*

Publicerat i Okategoriserade | 6 kommentarer