Pffft…

Slutade tidigt idag. Kortdag i branschen. Lastade en kundvagn full av grönsaker, åkte hem och gjorde biffar på kronärtskockshjärtan och panko. Zuccinisallad med bönor till det, men längatde efter burgarkänsla och kompletterade med bröd, ajvar och nypicklad rödlök. Drack ett glas vin och samtalade med mAnnen. Sen gick luften ur mig totalt. Letade mig in till soffan och här häckar jag flera timmar senare. Det får vara så, troligen för att det behövs. Morgondagens lilla vandring har vi dragit oss ur, trots att vi sett framemot den. Hallands väderö ligger kvar när orken återvänt. Livet spretar och semestern närmar sig, om en vecka befinner jag mig på lite sydligare breddgrader.

Imorgon händer inget. Sova tills jag vaknar, äta frukost tills jag blir rastlös. Sätta finvännens vackra bilder på mer exakta platser. Nu är de upphängda på lånade spikar och de är värda mer än så. Kanske blir det spontanbesök hos någon vän, precis som i måndags då jag drack gudomligt gott kaffe, sådär starkt som bara mina italienska vänner bjuder på. Oväntat prat och kloka ord som värmde ett mormorshjärta. 

Kanske fortsätter jag läsa Tove Folkessons ”Sund” och förundras över hennes sätt att hantera språket. 

Just nu vet jag inte, det enda jag vet är att den lediga torsdagen kommer att komma och gå. 

Gonatt!

*P*

Publicerat i Okategoriserade | 10 kommentarer

Rapsfrosseri

Helgen kom och gick och bjöd på skånsk försommar i kubik.

Just nu är naturen så ödmjuk, bjuder på regnbågens alla färger och en mättad doftpalett. Körsbärsblom i rosa, äppelblom i vitt, grönskande sädesfält, skir bokskog och så favoriten – den knallgula rapsen. 

Mil på mil körde vi genom landskapet i söndags, sniffade dofter och bedövades av synintrycken. Våldgästade Vännen vid sjön och bjöds på kaffe, prat och skratt. Vinden låg på från norr och vita gäss guppade i vattnet, det mörka icke inbjudande. 

Hemmafix i trädgården, umgänge med dotter och barnbarn hanns också med. I lilla växthuset frodas tomatplantorna och en ny konstruktion innehållande jordgubbar och smultron kom upp på staketet. Grannarna stannar till och pratar med min finurlige sambo, betraktar hans snickeriarbeten. En lagom och passande nivå på grannsämja. 

Måndagen avverkades helt utan det där tråkiga motståndet jag känt så länge. Kanske är det ljuset, kanske är det färgerna.

*P*

Publicerat i Okategoriserade | 6 kommentarer

Alla dessa möten

Jag ångrade mig och gick tillbaka för att ta en burk inlagd paprika. Hon letade efter kikärtor i tetra. 

Det obligatoriska: Hej! Det var längesen! Hur är det?!

Det lika obligatoriska: Jodå, det är bra… 

Jag hann höra de tre punkterna innan hon fortsatte: eller… nja… inte riktigt kanske… Det är kaos. Faktiskt kaos. Men jag hanterar det. 

Ord av ärlighet, naket och avskalat. Bara sådär bland de konserverade grönsakerna på COOP, en onsdag i maj.

Vissa människor slår an en speciell ton hos mig, hon är en av dem. Jag berättade det för henne några timmar senare. 

Vänskap – interaktion – jag har funderat en del över det den senaste tiden. Viktigheter – ärligheter.

Människorna i mitt liv.

*P*

Publicerat i Okategoriserade | 5 kommentarer

Ung och gammal och så jag då…

Lekte jag någonsin med min mormor? Lekte mor med mina döttrar? Nej, faktiskt inte. Handlar det om tiden vi lever i eller är det kanske mormorsvirket i sig? I helgen har jag suttit i gruset ute på lekplatsen, lastat grus och filurat på hur Lille prinsens två stora lastbilar fungerade. De glatt färgade bilarna räddade mAnnen från en för tidig skrotning vid återvinningscentralen för ett tag sedan. Istället för att landa i en container, fick de åka hem till oss. 

Lite bokläsning i solskenet hann jag också med, när barnbarnet själv fortsatte leka en stund. Frampå lördagseftermiddagen dök Äldsta upp och något senare grillades kvällsmat tillsammans med mAnnen. 

Igår morse gick jag och den yngre förmågan bort till skateparken, där han sprang och klättrade en lång stund. Amfiteaterns trappor klättrades av mormodern med de tjuriga knäna, rörelse gör ju inte saken sämre har jag konstaterat. Väl hemma igen mötte vi Kärmor i vår trädgård, med sig från veckans Tysklandsresa hade hon med sig lökar av miniamaryllis. De planterade hon tillsammans med mitt barnbarn. Härlig generationsblandning. ❤

När alla hade åkt hem, tog jag och min fine P en skön promenad. Han behövde röra sig efter helgens trädäcksläggning och jag ville ut och andas kittlande rapsdoft. 


Ljuvliga, underbara raps!

*P*

Publicerat i Okategoriserade | 6 kommentarer

Jodå…

Hörni go vänner, det där med hur man umgås, med vem man umgås och varför, funderar ni också över det ibland?

Jag gör det lite till och från. Vissa vänner har bleknat bort, andra syns klarare. Vissa har jag kontakt med flera gånger i veckan, andra mer sällan. Vänskap kan man inte ta på, den bara känns, som den jag har med ”min kompis B”. I fredags kom jag hem till honom, sist av alla, flera hade redan hämtat sina bilder och åkt hem. Några av hans grannar och en fd körkompis var dock på plats. Soffhäng och vin, småprat med ett par kvinnor som plötsligt utbrast ”vad gör du?! Alltså vad jobbar du med?!?” Eftersom det inte är mitt favoritämne bad jag dem gissa och en mycket intressant stund tog sin början. ”Du har en så varm aura. Säg att du arbetar med människor inom vården.” Njäe, inte riktigt, tyvärr. 😎

Så småningom kom gitarrerna fram och jag hämtade mer vin, nynnade med i sånger och njöt av två underbart musikaliska män. Plötsligt fann jag mig själv sittandes i fåtöljen nära den ene, sjungandes på ”Jag hade en gång en båt”. Det är något speciellt med musik, den mjukar upp samvaron människor emellan och får oss att komma närmre varandra. 


Jag blev påmind om att vi hade dejtat en gång, jag och B. Ja, så är det ju. Av det blev det inget, eller… av det blev det något speciellt ändå. Han har en plats i mitt hjärta och nu finns även ett par av hans målningar i mitt hem. I vårt hem. Mannen gillar honom och B gillar mAnnen. 

Varm i sinnet gick jag genom ett blåsigt Malmö lite senare på kvällen, passerade Lilla torg med knökfulla uteserveringar och tänkte att såna platser gör jag helst så med – passerar. De är, i mitt tycke, alltför skräniga och alltför ytliga.  Jag gör mig bättre hemma hos folk, som den lilla hemmahumla jag är. 

*P*

Egentligen skulle jag berätta om resten av helgen, med känsla tog över och lät fredagen ta plats. 

Publicerat i Okategoriserade | 2 kommentarer

Återhämtning

Arbetsdagarna har varit fullproppade av kundmöten och högen med DåligtSamveteÄrenden har haft en maskrosängs växtkraft. Igår vände det, mapp efter mapp tömdes och kunderna fick sina svar. Det gör underverk för måendet. Lunch på återinvigd restaurang med ett par kollegor likaså.

Väl hemma på kvällen bjöds det på ugnsstekt röding och rostad sötpotatis, två slurkar vitt vin som var kvar sen helgen. Tankar utbyttes mellan mig och mAnnen. Det där som oroar oss som föräldrar på varsitt håll luftades. I kylen låg några rabarber som skivades ner, blandades med lite potatismjöl och råsocker och lades på smördegsplattor. Nygräddade smälte de samman med en skopa vaniljglass och smaklökarna kråmade sig av lycka. 

Levande ljus och dito funderingar i soffan med paddan, aka Min lille vän. Stillhet när mörkret sänkte sig. En underbar torsdagkväll.

Idag väntar fler kundmöten, fredagslunch med kollegan och sedan är helg – igen. Ikväll hoppas jag på mysig samvaro hos ”min kompis B”, mannen med de mjuka kramarna och snällorden. Han som målar och skriver sig ur en mörk period. Hos honom väntar en liten tavla på mig och mAnnen och några vänner till. Jag ser framemot några opretentiösa timmar utan fasaner som speglar sin fjäderdräkt i varandra. 

Vad förväntar du dig av dagen?

*P*

Publicerat i Okategoriserade | 8 kommentarer

Öhelg

Det blev en helg på Öland, dit vi skjutsade mina föräldrar för en månads ”semester”, under tiden hissen i deras hus renoveras. Om man är åttioplus och boende på åttonde våningen, då är man beroende av en fungerande hiss. 

Svägerskan var på personalfest på lördagkvällen, då blev det jag och mAnnen som hamnade i köket. 😉 Alltid kul att fixa mat, så det var lugnt. Min guddotter och hennes lilla familj var på plats, vi ses ju så sällans så det var en ren bonus för mig. 

Diskussionerna flöt kors och tvärs. Något hetsigt lät det från uterummet när jag och minstingen på 3,5 år lekte att soffan i vardagsrummet var en båt. Tacksamt kröp jag in under en filt tillsammans med tösen och hennes docka. Där utanför hördes inskränkta åsikter, såna klarar jag mig utan. 

Min ömma moder visade under kvällen upp sin briljanta förmåga att tala utan filter. Bra att andra människor får ta del av den talangen, eftersom jag ibland känner mig ifrågasatt när jag berättar om den. 

Därför var det skönt att ta en promenad ner till hamnen vid elvatiden på kvällen och inkvarteras i ölänningarnas båt. Jag och mAnnen fick prata av oss med varandra innan vi somnade och vaknade till vågkluck frampå morgonkvisten. 

Av tradition och vana brukar jag besöka Ölands Örtagård i Stora Frö, så även denna gång. Några olika kryddblandningar fick följa med hem, liksom några hekton nymalt kaffe. Vilka dofter!

 Ölandbesöket avrundades av god jordärtskockssoppa på Strandnära

Helgen gav mig ett och annat att tänka på. Varför är vi som vi är tex. Jag återkommer om jag hittar svaret. 😉

*P*

Publicerat i Okategoriserade | 9 kommentarer