En plötslig saknad kom över mig för ett tag sedan, den över att ha ett pågående samtal med mina bloggvänner. Storhetstiden är sedan länge förbi, men jag vill försöka mig på det här igen.
Många ord försvann då tummarna tog över. Ett klick på ”Gillaknappen” är nog boven i dramat, tror jag. Jag visar att jag har tagit del av det skrivna och att jag uppskattar det. Men inte mer än så. Inga tankar i retur, inget att spinna vidare på.
På bloggen har jag lärt mig mycket genom åren, fått vänner som finns kvar i hjärtat och som jag ”pratar” med någon gång ibland. Tusen tankar har utbytts här, på ett helt annat sätt än någon annanstans.
Flera bloggar har tystnat, en del kanske av samma skäl som här. Andra för att det helt enkelt var ett kapitel som avslutades.
Vi får se vad som händer. Vi hörs kanske igen?
*P*
*P* rätt och slätt 
Trevligt att höra från dig igen!
Tack!
Jag läser ofta hos dig, men är tveksam till om kommentarerna fastnar. Konstigt.
Jag tror det var precis så, tummarnas fel!
Men det är ju bara att skriva!! Som du gjorde nu. Det är trevligt att bli gillad också, men kommentarer är roligare.
Jag tror att det trista världsläget är (åtminstone delvis) boven i dramat, tystat många bloggar. Visst är det trevligt med diskussioner, men själv är jag glad även över reaktioner övht (👍t.ex) och ’menar’ faktiskt att jag gillar det jag läser med ’tummen upp’, mao ingen ’artighetsgest’ från mig endast, menar att jag gillar då jag gillar 😊. Ibland känns det att någon redan sagt det man tänker och jag, som du märker, har svårt med korta kommentarer o tänker att det då kan verka som om jag konkurrerar med själva bloggskribenten…. Vilket ej är meningen😏 Men nu har jag då åtminstone sagt något o inte enbart tryckt på 👍
Själv har jag också ’tystnat’ på min blogg, men inte ännu gett upp hoppet helt…ännu.