Lycka

 

Jag står och tittar på ett alldeles underbart, pyttigt träd.  

Snödroppsträd

– Visst är det vackert? säger en äldre herre som ställt sig bredvid mig. På en liten lapp läser vi ”Halesia carolina” och mannen berättar att det kallas Snödroppsträd. När jag säger att jag inte har varit i parken förut, ser han förvånat på mig och frågar varför. På det finns det inget bra svar, det bara är så. Sedan berättar han att han gick på skolan – för 50 år sedan och han berättar om parkens förändring och klimatet, mammutträd och ekar. Solen strålar och Alnarp är sanslöst vackert. Jag och min kamera fortsätter vår promenad och intrycken avlöser varandra. Blommande ramslök, koltrastsång, blodbok och hängbok. Inne i bröstet skuttar hjärtat, mjukt kramat av lycka. Precis den där känslan som jag längtar efter – förälskelse.

Nästa gång jag åker dit ska jag ha en karta med mig och kanske lite tips om vad jag ska titta efter. En kanna kaffe och min gröna picnicfilt ska också följa med nästa gång. Snart.

Blomsterkornell

*P*

Detta inlägg publicerades i I det gröna, Spridda skurar. Bokmärk permalänken.

5 kommentarer till Lycka

  1. Wanda skriver:

    Jag kan bara hålla med. Det är vackert! 🙂

    /Wanda

  2. hondjuret skriver:

    Jag har skam till sägandes aldrig heller varit där…

  3. Lena skriver:

    Snödroppsträdet – var står det?????

  4. pbloggen skriver:

    Jadu, Lena…

    Jag har ju inga riktmärken i parken. Men det bör ha varit så här: om du står med slottet bakom dig och blicka ut över parken, ta då gången till höger och följ den. Massor av ramslök och sedan *trumvirvel* det pyttiga trädet – nära gången.

  5. Pingback: Kärt återseende « *P* rätt och slätt

Lämna en kommentar