Alltid dessa drömmar

När jag drömmer om ett stort bord, till bredden fyllt av disk från ett kalas, då vet jag.

När jag drömmer om att jag försöker hitta något att bjuda på, men bara hittar några smårester glass och när det sen inte finns något rent porslin att servera på, då vet jag.

Imorgon är det min tur att ha de kära klasskamraterna här. I normalfallet har jag menyn klar i huvudet några dagar innan. Lilla hemmet är städat och presentabelt när jag lämnar det på morgonen. Det senaste året har jag tom dukat kvällen innan, för att jag njuter av att göra det i lugn och ro.

Idag vet jag nästan ingenting och här är skor och saker överallt. Hemmet blir förändrat när det stått öppet för våra barn en helg. Lille prinsen sprider sina leksaker runt omkring sig, på samma självklara sätt som han delar med sig av sin kärlek. Livet avstannar såna helger, trots att de pågår i ett bitvis rasande tempo.

Det kommer att finnas mat på ett dukat bord imorgon och ingen ska behöva trampa på färgglada Duplobitar. Allt det där löser sig.

Att jag överhuvudtaget tänker på det, är säkert eftersom jag ofta vaknar med en känsla av besvikelse just nu. Det vill jag också lösa och jag är den enda som kan göra det.

Måndag. Femdagarsvecka.

Godmorgon!

*P*