Detta är jag…

Fejjan – FB – AnsiktsBoken. Kärt barn osv.

Jag vägrade länge och bestämt, men föll till slut för frestelsen. I perioder är jag aktiv, vilket på ett sätt är synd. Jag skriver korta snuttar där och bloggandet kommer i skymundan.

Imorse efterlyste jag låtar som är ”jag”.  Det visade sig vara ett toppenbra sätt att putsa mitt ego. Jag hade inte tänkt så långt, fick bara ett infall. Ni kan tro att jag fick fina förslag av mina vänner. Det som värmde allra mest var det här och kom ifrån en kille (jaja, numera är han ju man) som jag gick hela grundskolan tillsammans med. Förra sommaren hittade vi varandra på just FB och har träffats några gånger.

Klicka och lyssna…

*P*

Olikheter

Vänner. De är olika – de ger mig olika saker.

Detsamma gäller ju faktiskt mina döttrar. Med Äldsta kan jag prata mat och relationer, hon kollar av min sinnestämning bättre än jag själv ibland.  Hon är dottern som pratar, gärna om allvarliga saker och helst mitt i natten.

Yngsta läser böcker jag tipsar om och kan skicka ett sms när hon hittar en affär som ”ser mysig ut”. Hon vill se ”Happyfeet II” med sin mor, eftersom det är en ”Du-film”. Det händer att hon skickar ett citat, delar med sig av skrivna ord.

Visst är det spännande?

*P*

Flickigt

Med rosa bubbel, Hello Kitty-servetter och rosavita ballonger firades Yngstas tjugoårsdag i helgen. Det blev en mysig kväll tillsammans med döttrar och ett par vänner.

Efter några timmar  bättrade Yngsta och hennes väninna på sitt smink och åkte in till stan för att fira vidare. Söt som socker och bubblande glad var hon, min lilla.

Tänk vad tiden går och så mycket som har hänt!

Min egen lilla resa går vidare. ”Mod” var ordet när jag berättade om min reaktion, för den som hade sårat mig.  Det blev ett bra och respektfullt samtal och jag lärde mig något nytt om mig själv. Den insikten tar jag med mig och tänker använda i nästa möte med en man. Det som precis skulle till att börja, avslutades igår. Jag vågade i alla fall, nu ska jag våga ännu mer!

*P*

Påmind

Jag kan aldrig lura mitt minne.

Det finns en baksida med att vara en självständig kvinna som är slängd i käften. Den lilla flickan som sitter långt inuti, naken, frusen och rädd, hon syns inte.

Jag är komplex, trots min okomplicerade natur. Jag är inte bara för stora bröst och för liten rumpa. Jag är inte bara ett kön. Jag är glittrande blågröna ögon och leendet som leker i mungipan. Jag är god mat och ett stort hjärta. Jag är blixtsnabba tolkningar och ett plums ner i skyttegraven.

Det fanns en period i mitt liv då jag levde osunt. En tid då min drog var bekräftelse och sex medlet att nå den. Jag gjorde mig illa. I min enfald trodde jag att jag läkt. Några förflugna ord, inte illa menade, skickar mig tillbaka i tiden. Innan jag själv hunnit förstå har kroppen reagerat. Jag fryser som en hund och det sticker i skinnet. F*n!

Jag vill inte tillbaka in i skalet…

Ibland har kvinnor och män olika språk, trots att vi menar samma sak. Håll om mig. Smek mig sakta. Var rädd om mig och du ska få en gåva…

*P*

365

Tycker ni att vi ska knyta ihop säcken, summera och blicka framåt nu?

Nej, hör ni – det hoppar vi över! Just idag är livet bättre än på länge, det kan väl räcka?

Nyårslöften då? Nej, inte heller det är någonting för mig. Karaktär och disciplin fanns inte med i kopplingsschemat när jag tillverkades. Det är sånt som händer! Jag fick ett stort hjärta och jävlaranamma att plocka fram när så behövs. Det räcker absolut!

Smal och snygg kommer jag inte att bli 2012 heller. Dieter vägrar jag. Jag äter det jag är sugen på, dricker det som smakar bra just för stunden och vet att jag fortfarande kan förföra. Vad kan jag mer begära?!

Full fart framåt!

Gott nytt år till dig!

*P*

Kom igen nu!

Ursäkta mig Förnuftet, kan du inte bara ta lite mellandagsledigt och låta Känslan leva ut ett tag?!

Jag som längtat så efter beröring, bekräftelse och kärlek – jag blir skogstokig när hjärnan går på högvarv så att jag inte hör hjärtat.

Nu vill jag luta mig tillbaka och åka med ett tag.

*P*

Rapport från min soffa

Julafton!

Den prickiga och jag har öppnat våra morgonpaket. I år var det faktiskt första gången som den lilla tokiga hunden förstod hur hon skulle lösa problemet och hon kunde glatt trippa iväg med sitt tuggeben efter några minuters pappersslitande.

Jag var ledig igår och passade på att ta några juledopp tillsammans med badväninnan. Vi gjorde succé när vi simmade endast iförda våra mössor. ”För att kallas vinterbadare  måste man ta fem simtag” påstod vännen min. Så det gjorde jag såklart – rakt ut från bryggan, då var det minst fem tag till för att komma upp igen. Härligt uppfriskande!

På kvällen gjorde jag långkål och lyckades bränna underarmen på ånga. Amatör! Julegröten koktes också, lite av den har jag mumsat i mig nu.

Regnet smattrar på fönsterblecket, vilken skillnad mot fjolåret då vi hade massor av snö. Nåja, jag har fått stämning både i huset och hjärtat, det är jag nöjd med.

Ha det nu så mysigt ute i stugorna och njut av de här dagarna!

Förresten! Är det bara i Skåne som vi pratar om LilleJulafton, dvs gårdagen?

*juletankar till dig* ♥

*P*

Så mycket bättre!

I år ska det bli kul med jul! Eller snarare: det är roligt med jul!

Efter några år då jag bara ville blunda i slutet av november och önskade att vitsipporna skulle blomma när jag väl slog upp ögonen igen, känns det bra att vara vaken och här.

Redan första advent påbörjades julmyset. Då var jag på julefrukost hos ett par goa vänner. Där bjöds på glögg och pepparkakor, sill och snaps, friterad fiskfilé, fläskesteg med rödkål och sockerbrynt potatis. Behöver jag tillägga att en av värdarna är bördig från Danmark?

Imorgon är det dags för min årliga glöggträff, idag har jag fixat och trixat här hemma. Eftersom jag inte kan umgås utan riktig mat, åtminstone inte i mitt eget hus, har jag gjort brunkål idag. Pyttesmå köttbullar ligger redan i frysen och väntar. Nästa lilla projekt är Janssons frestelse, den gör jag imorgon förmiddag.

Åh, vad jag tycker om att leva just nu! Lördagkväll och jag sitter i soffan med datorn i knäet. På tv:n sjunger Timbuktu en Wiehelåt och jag inser att jag har det så himla bra!

*love*

*P*

Det där med kärlek – avsnitt *ingen orkar räkna ändå*

Ni vet ju hur mycket jag kan sakna kärleken, hur jag toklängtar efter den.

Ibland tjurar jag ihop och tycker att det är evigheters evighet sedan jag fick kärlek.

Det är det ju inte alls det! I torsdagskväll satt dottern bredvid mig i soffan och plötsligt berättade hon så naket öppet. Jag kunde inte göra annat än sitta stilla och lyssna, njuta av att höra hennes insikter och hennes styrka. Underbart!

Idag körde jag hem till föräldrarna, sådär spontant som jag sällan gör. Kaffe, saffranskrans och prat. Jag insåg hur gammal min far har blivit och det gör ont. Men oj vilka kramar han fortfarande ger mig. Och mor då? Hon hade en liten hörna med saker som var till mig, som bara låg där och väntade. Hon hade varit i en asiatisk affär på Möllan (cool 77-åring!) och köpt Panko, en påse till mig och en till sig. Jag som letat så efter det! Tack för det tipset Maria!

Sist men inte minst: kören. I onsdags hade vi konserter och den glädjen och energin jag får där går inte att beskriva. Jag måste upplevas när jag pratar om det!

Mer kärlek till folket! Lyssna och känn! ♥

*P*

Irriterande drag

Det upprepar sig, gång efter gång.

Första gången jag tänkte ”vinterdäck” den här hösten var någon gång sent i september. Tidsbokningen var ett samtal i väg. Ett samtal som jag inte ringde. Härom morgonen var det krispigt och varannan människa pratade dubbat eller odubbat. Först idag kom jag till skott.

Blodtrycket ska kollas igen. Jaja, jag ska ringa.

Jag är i desperat behov av en elektriker… Höstmörkret faller och jag blir påmind varenda dag om att jag måste få fixat elen här hemma.

Mammografi – kan bockas av. Jag skulle varit där i april, men slutet av november är inte heller så tokigt.

Varför gör jag såhär?! Känner du igen dig? Eller är du ett sånt där skolexempel på disciplin, där tanke och handling är ett?

Vill du berätta?

*P*