Badlördag

 

Vilken tur jag har! Mina två första semesterveckor har varit helt fantastiska. Den svenska sommaren har verkligen visat sig ifrån sin allra bästa sida. Jag är brunare än på länge och nästanpå lite söt. 

Gårdagen tillbringades vid havet. På kvällen la jag en flaska rosé i cykelkorgen och snurrade hem till 24-karatsvännen och hennes man. Där bjöds på prat och skratt tills timmen blev sen och daggen svalkade oss. Idag har jag legat på stranden i Ystad med samma sällskap, ätit jordgubbar och lyssnat på Sommar i P1 med Lena Philipsson.

Kvällens halvt utlovade aktivitet ställdes in. Det kommer en dag i morgon också. 

Fixa ska få en nattpromenad, det blir inte mycket rörelse under dagarna i den här hettan.

*P*

Jag var så orolig att jag inte kunde längta längre. Det kan jag!

Peak

 

Ibland är livet bara väldigt bra.

Jag är ledig, det är dallrande varmt och solens strålar kittlar mig. Morgonens stående fråga är: vilken strand ska jag köra till idag?

Ystad – blir svaret på frågan just nu. Där trivs jag bäst, uppskattar dessutom bilturen dit.

Den kloka kvinnan gav mig sommarläxan “Tänk med hjärtat” och jag är lika plikttrogen som under skoltiden.

Champagnebubbel i blodet och jag bara… njuter. Detta är jag värd!

*P*

SIM-kortet la av igårkväll, därför lever jag lite avskärmad några dagar framöver.

Bilbo

 

Bilbo 940324 - 090630

Tack för 15 roliga, busiga och envisa år.

I väntan på

Vissa dagar är sådana bara. Jag väntar.

Ibland vet jag inte på vad. Idag är det på posten – dels den som får det att smälla till i brevlådan med höns på. Jag beställde en bok häromdagen – Fru Freud – och den vill jag börja på NU. I cyberbrevlådan för det gärna också komma något.

En sommarflirt kan väl också skrivas till på listan? 

Inget är som väntans tider!

*P*

Återkomsten

Till alla som undrat: både jag och döttrar överlevde min hemkomst!  Tilläggas bör att de unga tu fortfarande är hos sin far.

Lite senare framåt kvällningen blev kontrasterna för stora. Efter en vecka i ljuvlig miljö tillsammans med hjärtevänner blev Vanligheten lite väl påtaglig under ett par timmar. Då ringde telefonen; Söstra mi i andra änden. Vi ditt och dattade om roligt, jobbigt och lite däremellan. Plötsligt pockade Broder på uppmärksamhet – Sven Wollter på radion och det var visst en bra låt där. Jag rattade in kanalen och fortsatte lyssna när samtalet hade avslutats av fina ord. Van Morrison tog ton och jag barfotadedansade på parketten. Tänk så fort humöret vänder!

Lovade Söstra mi - som faktiskt är min svägerska – att jag skulle ta tag i mig själv och infinna mig på Friskis morgonpass idag. Nu är jag ju tämligen flexibel och nappade istället på ett sms och åkte till stranden i Ystad. Vinden ven ifrån öster och sanden knastrade mellan tänderna. Kroppen är peelad för en månad framöver… Vattnet var salt, svalt och underbart!

Friskisbesöket får jag ta en annan dag. Ryggen värker ju fortfarande och en timmes skuttande gör underverk. Det gör också min kiropraktor och s*x – dock icke samtidigt. 

*P*

Hemresemorgon

Det här var tänkt som ett vanligt morgoninlägg, men när dagens utmaning lyder “Skriv om att vara på uruselt humör” åker jag snålskjuts.

*~*~*

Diskmaskinen kluckar i köket, kaffet står i en kopp bredvid datorn.

När gröten är avklarad ska jag plocka i ordning och dammsuga. En halvtimmes färd härifrån väntar Vanligheten. Den med en hund som pockar på uppmärksamhet och två döttrar med egna liv. Kommer jag att mötas av stampat klädgolv och tomma popcornspåsar, eller vågar jag tro att mitt somriga humör ska ligga kvar som ett högtryck över Skåneland även framöver?

Är det något jag aldrig kommer att kunna hantera, så är det just det. Jag har varit iväg – om så bara för några timmar – batterierna har laddats via en fika på stan, eller en förmiddag på stranden. Glad och varm inombords återvänder jag till vårt lilla hem. Redan vid grinden kan det vara tvärstopp, där ser jag nämligen in i köket. När då travar av kastruller har krönts med en micropopspåse, går topplocket på mig! Jag kan bli fullkomligt rabiat när jag sedan öppnar ytterdörren och får trippa likt en prinsessa över gymastikskor, klarröda, väldigt högklackade pumps och en och annan FlipFlop. När sedan en yster dalmatiner vispar runt och hälsar mig välkommen, förflyttas röran till en annan dimension.

Så kan det alltså vara. Låt oss nu, för husfridens skull, hoppas att jag slipper den upplevelsen när jag kommer hem om några timmar.

*P*

00:00

… visar klockan just nu.

Sista kvällen i stugan har övergått i natt. Gubben i månen såg tecknad ut när jag lämnade vännernas hus och släntrade ner till min lilla stuga. Nu är han försvunnen – rena trolleriet!

Knastertorrt mousserande vin avnjöts i väntan på biffarna som låg på grillen. Sallad med vattenmelon och fetaost och nypotatis kompletterade. Vinden mojnade så småningom och kvällen blev skön.

Många sidor i “Tusen strålande solar” har det blivit idag. En och annan tanke också, men det är väl så det ska vara?

Imorgon packar jag in mig i lilla bilen och kör hemåt igen, ett par nyanser brunare och betydligt mer avkopplad.

*P*

Ömhetstörst …

Om att sitta fast

 

Mitt första trevande försök att anta utmaningar som jag hittar här – Skrivpuff.

I tjugofem år – i mer än halva mitt liv  – har jag arbetat inom samma företag. Resan har gått från att ha varit minstingen med ett mod så stort att de seniora medarbetarna bara log, till att nu vara en ytterst genomsnittlig medarbetare fylld av tvivel.  Borde jag inte ta vara på resten av mina yrkesverksamma år och göra något jag verkligen vill? Frågan är ju bara då – vad vill jag?! Jag lever fortfarande i tron om att vakna en morgon och känna glöden – den som får mig att våga hoppa.

I fyrtiofem år – har jag trampat skånsk mylla. I större delen av tiden har jag ifrågasatt mig själv, jämfört mig med andra och nästan aldrig räckt till. Skuggor av vackra, begåvade, lyckliga och driftiga människor har förmörkat mina dagar alldeles för ofta. Min glada framtoning och positiva livsinställning har inte räckt till. Eller är det kanske precis det den har? Vad vore jag utan den?

Livskarusellen snurrar och det går bitvis väldigt fort. Centrifugalkraften trycker mig utåt och jag hoppas att det mitt i detta hysteriska virrvarr ska finnas ett pyttigt, litet hål. Genom det vill jag slungas ut och vidare. Jag önskar mig ny luft under vingarna, nya tankar i huvudet och ett nytt ljus inuti.

Det är i mina tankar jag sitter fast och jag är den enda som kan mig ur det!

*P*

Rastlöshet vs Smaklöshet

Vad gjorde jag då för att tackla min rastlöshet?

Jo! Jag tog med “Vännen vid sjön” ner till civilisationen och provade bad- och underkläder.

……

Ja. Så var den dagen förstörd! Det var ju f*n rent vad jag förfaller.

Bot och bättring vore önskvärt.

*P*

Ooops!

Nu har jag nog slöat klart, varvat ner så att det räcker.

Idag kryper det lite i kroppen igen. Vill göra något, uppleva något.

Men vad?

*P*