Tog tummarna över?

En plötslig saknad kom över mig för ett tag sedan, den över att ha ett pågående samtal med mina bloggvänner. Storhetstiden är sedan länge förbi, men jag vill försöka mig på det här igen.

Många ord försvann då tummarna tog över. Ett klick på ”Gillaknappen” är nog boven i dramat, tror jag. Jag visar att jag har tagit del av det skrivna och att jag uppskattar det. Men inte mer än så. Inga tankar i retur, inget att spinna vidare på.

På bloggen har jag lärt mig mycket genom åren, fått vänner som finns kvar i hjärtat och som jag ”pratar” med någon gång ibland. Tusen tankar har utbytts här, på ett helt annat sätt än någon annanstans.

Flera bloggar har tystnat, en del kanske av samma skäl som här. Andra för att det helt enkelt var ett kapitel som avslutades.

Vi får se vad som händer. Vi hörs kanske igen?

*P*

Nu är den här!

Första lediga morgonen och det ligger kläder lite överallt och väntar på att packas ner. Musik ur högtalarna och ett lugn som sprider sig. Knepet att börja semestern mitt i veckan är ett lyckokast. Onsdagen ägnas åt förberedelse, imorgon bitti ringer klockan lite efter 5 och sen bär det av.

Ljudböcker har laddats ner och ska förgylla resan, liksom några sommarprogram. Har du tips på bok/program?

Igårkväll inleddes semestern med god mat och trevligt sällskap hos vännerna som också skulle varit med under firandet i Trieste. Nu stoppar en ögonoperation det hela, om paret inte väljer att köra ner istället för att flyga.

Dags att packa vidare. 🙂

*P*

Nedräkning

Nu har den faktiska nedräkningen börjat och idag är det siffran 4. 🙂 Sen är den här, den efterlängtade semestern. Väldigt sent, men i år har den fått planeras efter ett 60-årsfirande i Italien. Sambons vän sen långt tillbaka, har sina rötter i Trieste, så där ska kalaset gå av stapeln.

Redan i början av sommaren bestämde jag att veckorna inte bara skulle bli en transportsträcka fram till augusti. Små turer till havet har det blivit, väninneträffar i stan och lite annat har kvällarna förgyllts med. Själv är jag lite förvånad över att det har gått så bra och inte alls känts så drygt, som jag var rädd för.

Nu har jag börjat på små listor om viktigheter inför resan. Vi kommer att köra bil ner, för att kunna stanna på olika ställen på vägen hemåt igen. Boendet är planerat, det är sån min käre sambon älskar att fixa och det brukar han göra med den äran.

Onsdagskvällen förgylldes av ett besök hos döttrarna i Lund, där jag fick träffa alla mina barnbarn och ett ”bonusbarnbarn”. Som så ofta drog jag med mig dem ut, vi lekte en stund innan vi gick på snigeljakt. Regnet hade strilat timmarna innan, så naturen var nyduschad. Då blev det inte så bra med lekplatsbesök, men en lek dök upp i form av sniglar på gångbanorna. Uppskattat!

Dags att plocka ihop mig inför arbetsdagen. Sa jag att jag har f y r a dagar kvar att jobba?! 😉

*P*

Tänk om

Ja, tänk om det är likadant med skrivandet, som med motionerandet? ”Den bästa motionen är den som blir av” Såklart det är så och det slog mig just i detta nu.

Det här ska jag ta fasta på!

Underbart helgdopp.

På återseende!

*P*

Långsamt

Ibland kommer jag in i ett tempo som känns som mitt. Där vill jag stanna och lufsa runt ett tag. Hinna fånga det hjärnan så ständigt brusar om. Ta en bild, skriva några ord, se filmen jag vill prata om, läsa ett par kapitel. I mitt tempo.

*P*

Behaglig helg

Tänk när allt bara blir så där bra som man har önskat. Helgen har verkligen varit behaglig. Trädgården pysslades om igår och frampå seneftermiddagen körde vi till Ribersborg, där jag tog mig en härlig simtur. Jag konstaterade återigen att om man ska förhandla med mig, ska man göra det när jag precis har badat. Då är jag så tillfreds med mig själv och livet så att jag troligen skulle säga JA till det mesta.

Söndagen var öronmärkt för promenad med en numera pensionerad kollega, därför styrde jag bilen söderut imorse och gick en härlig runda med C längs Falsterbokanalen. Vi hann avhandla massor av ämnen och avslutade med en kopp kaffe i hennes vansinnigt välskötta trädgård.

Det blev en besök hos mor på hemvägen. Hon ville ha ett par grejor i mataffären som jag hade köpt med mig. Ett par fina dukar till hennes balkong hade jag också fixat och det blev väldigt uppskattat. Roligt!

Höllviken

För ett par timmar sen kom Yngsta och barnbarnet hem igen och den lille fick inviga den lilla poolen som MoffaPä hade ställt fram. En given succé!

Matlådan är förberedd och rent mentalt har jag bestämt mig för att vara mer positiv på jobbet imorgon. Wish me luck! 😀

*P*

Tystnad

Kylskåpssurr och urdrucken kaffekopp. I lilla huset är det bara jag just nu, när mAnnen gått ut i trädgården för att påbörja dagens projekt – iordningställande av uteplats. Takskägget ska borstas rent från vildvinets framfart, sedan ska det målas. Slutligen är tanken att en markis ska komma på plats, något jag har skjutit på framtiden ett par år nu och plötsligt är den här – Framtiden.

Jag sitter och glor rakt fram, lyssnar på tystnaden och njuter. Yngsta med son är hos Äldsta under helgen och hur mycket jag än älskar dem, så är det skönt med lugnet, det efterlängtade. Arbetsdagarna bjuder på mycket ljud, då det pratas i telefon runtom mig precis hela tiden. En radio står alltid på. Ibland vill jag försvinna in under en ostkupa och stanna i min egen värld, avskärmad. Men jag är ju värdelös på att avskärma mig, att hålla fokus på mitt. Jag studsar upp och ner och svarar i porttelefonen, där förvirrade kunder ringer på. Häromnatten vaknade sambon av ett vresigt ”Då reser jag mig väl upp IGEN då!”. Jag berättade för kollegan om mitt sömnpratande och hon tog upp det med övriga på arbetsplatsen. ”Inte ska P’s man vakna av det där mitt i natten? Vi måste hjälpas åt här under dagarna, så att P inte behöver drömma om jobbet!” Hon är en härlig kollega.

Rumpan känns lite lätt avdomnad efter 1,5 timmes sittande på köksstolen. Klockan är strax åtta och det är väl dags att hugga tag i dagen? Plocka undan, dammsuga, mata tvättmaskinen, ge Morsdagsorkidén en kruka, fundera över vilka kompisar mina nyplanterade rosor ska få. Kanske åka ut och ta ett dopp i havet, det älskade? Vad gör du idag?

*P*

Tre generationer

Just nu kör vi den varianten igen, då Yngsta med son mellanlandat hos oss i väntan på att hennes egen lägenhet ska bli tillgänglig igen. Samboskapet höll inte och jag är evigt tacksam att dottern hyrde ut sin bostad, så att hon har något att gå tillbaka till.

Livet rullar på med trädgårdsfix, barnbarnspassning och förändringar på jobbet. Kropp och knopp uppskattar att gräva och plantera efter en arbetsdag.

Familjens yngste vill vara med, såklart. Han gräver, vattnar och kör skruvdragare med ”Mommo Pä” – samlingsbegrepp för mig och Pär. 😁

*P*

En måndag

Uppförsbacke, det var känslan större delen av gårdagen. Det blir så ibland, med eller utan anledning.

Vi ska flytta, jag och mina kollegor. Alla vrår har synats, saker har sorterats, det mesta har slängts. Under många år har det samlats papper i kartonger, på hyllor, i skåp. Verksamheten kräver att en hel del arkiveras, men mycket har åkt rakt ner i stora sekretesskärl.

Vårt arbetssätt har förändrats och kommer att förändras mycket framöver. Digitalisering – ja, ni vet va? Funderingar kring vad det kommer att göra med personalen, olika roller. Jag funderar ofta på sånt, vad som händer med människan, om oron hon kan känna. Vi tar en dag i taget och ser framemot ny fräsch lokal på ett annat torg i stan.

Igår avtackades en kollega med blommor och present. Själv hade hon med sig ett fång av rosor och gav oss alla varsin liten bukett. Till var och en hade hon skrivit en personlig hälsning. Så omtänksamt, fint och annorlunda!

På kvällen kom tunga nyheter, då vi fick reda på att bonussonen fått diagnosen MS. Det kommer att ta ett tag att ta in…

*P*

Fyrkanter

Söndagkväll, telefonen ringer och jag hör mitt största barnbarn.

– Kan du komma till oss på fredag och äta bacon och potatismos?

Jag svarar att jag får kolla upp det där och sen undrar jag om han tyckte att det var mysigt när jag var där i fredags och åt just det han nämner. Inget svar, sedan min dotters sufflerande bekräftelse om att det var precis det samtalet handlade om, att berätta hur mycket Lille Prinsen hade uppskattat mitt besök. Sedan var samtalet slut.

Det är så han fungerar, precis så. Ett uppdrag ska utföras och när detta är gjort, gör man nåt annat. Punkt. Inget småprat eller frågor, det var ju inte det samtalet gällde. Hans liv är fyrkantigt och fyrkanterna hjälper honom.

I lördags morse mötte jag honom på toaletten, där han halvsovande tog fram sin tandborste och sa åt mig att också borsta tänderna. Sedan gick han ut i vardagsrummet, kröp upp i sin fåtölj med iPaden i handen, sa åt Lillasyster att sätta sig på sin plats med sin iPad. Själv satte jag på en kanna kaffe och undrade vad barnen ville ha till frukost. Lillasyster valde flingor och storebror frukt. Alltid frukt, det borde jag veta, sa jag till mig själv. En skål druvor och ett glas vatten.

I går var det äntligen säsongspremiär för Lille Prinsens fotbollsträning, den jag berättat om förut. Jag älskar att följa med honom dit, till laget där alla är välkomna. Där har barn med olika funktionsvariationer roligt med bollar. Fantastiskt att se alla tränarnas engagemang och barnens glädje. Alla träningstillfällen avslutas med match och igår var det härligt att se hur barnen hade utvecklats och hur de passade varandra, hade koll på inkast och hörnor. Många mål blev det för mitt barnbarn och han var mäkta stolt över sin insats.

Jag behöver hälsa på i mitt barnbarns värld ibland, se fyrkanterna och få alltmer förståelse för dem.

*P*