Vaknade mitt i natten av ett skenande hjärta. Hade jag drömt något obehagligt? Jag tror inte det. Låg kvar i sängen och försökte få fladdret i bröstet att lägga sig, när det inte fungerade gick jag upp en liten sväng i husets mörker.
Tänkte på sånt som oroar mig och konstaterade återigen att vissa saker kan jag inte rå på och de jag kan göra något åt, de får jag hantera när ljuset kommer tillbaka. Kom också att tänka på alla de gånger jag suttit på en skenande häst, paniken och hjälplösheten som brukade hugga tag i mig. Erfarenheten som lärde mig att lugn och bestämdhet var det enda som hjälpte. Hårda tag och panik skrämde bara hästen ännu mer. Lätt hand och blicken framåt, det var oftast det som dämpade tempot och fick hästen att börja lyssna och lugna sig. Har du någonsin suttit på en skenande häst, så förstår du vad jag menar. Kanske förstår du ändå hur jag tänker nu när gryningen kommit och jag sitter i soffan med paddan i knät.
Idag ska jag åka till jobbet med en positiv känsla, har jag bestämt. Kollegorna ska informeras lite om vad jag fick mig till livs vid gårdagens fackliga möte. Flera kunder är inbokade idag, kanske kan jag göra skillnad för någon av dem? Skräddaren ska få ta hand om mina nya, svarta byxor som är lite för långa till mig.
På hemvägen ska jag handla det som ska bli brunch på lördag och ikväll ska jag göra granola och fröknäcke.
Med lätt hand och blicken framåt.
*P*
*P* rätt och slätt 
Klokt tänkt. Det är så lätt att skena med i tanken.
Hoppas att torsdagen blir bra!
Torsdagen blev bra, ibland räcker det med att bestämma sig. 😎
Jag har suttit på en skenande häst i en björkdunge en gång, gud vad jag var rädd att slå i huvudet i en gren och min mamma råkade vara med utanför hagen där jag red, den mest hysteriska människan jag känner… då gällde det att hålla huvudet kallt kan jag säga!
Dessutom var hästen blind på vänster öga :O
Sedan red jag aldrig mer på den ridskolan trots att min kompis hävdade att den hästen var den bästa som fanns inklusive ridskolan!
I fortsättningen höll jag mig till min invanda ridskola där jag kände alla hästar och kunde välja dem jag visste var sköna och pålitliga krabater.
Vad är det som skapar alla denna oro hos dig?
Ja, jösses vad det kunde gå undan. Läskigt med sken ibland träd. 😳
När mina föräldrar väl hade kommit för att titta på mig på ridskolan en gång, åkte jag av hästen och landade med ett brak i sargen precis där föräldrarna satt. Nej, de kom aldrig mer dit. 😉
Det var typ enda gången min mamma var med också. Så löste föräldrar saker på den tiden, stack huvudet i sanden 😉
Hoppas att du får en lugn och fin dag och att hjärtat slår av lite på takten. Jag skulle inte ens komma på tanken att sätta mig på en häst
Tack, det blev en bra dag och hjärtat skärper sig när jag har koll på mina tankar.
Allt går över, försöker jag tänka. Börja och avsluta dagen med en dans, är mitt bästa råd.
Visst är det så och tack för ett gott råd. 😘
Fladdrande hjärta har jag också då och då.
Det är lite obehagligt då man bor ensam.
Brukar tända lampan, kanske slå på radion – så att tankarna skingras.
Hoppas dina positiva känslor håller i sig. Kram!
Tack! Visst är det märkligt hur tankar och känslor reagerar på ljus! Den positiva känslan har jag fått njuta mer av.